Kakan Deluxe

Jag känner mig så tom. Så instängd. så jävla ... ihålig.
Det är svårt att andas ibland.

Svackor har man. Ljusglimtarna blir färre och färre när det händer. Man letar desperat efter små små gulkorn för att få vardagen att fungera.
Solen kommer självklart att lysa även på mig snart (förhoppningsvis) igen men under en sån här period känns regnet desto tätare.

Mina problem kan för omvärlden verka små, men fan. Vet inte ens vart jag ska börja i min process att ta itu med dem.
Vänner är viktigast nu, de tröstar och gråter tillsammans.



Min J.

You are my sunshine, my only sunshine
you make me happy when skys are grey
you never know dear, how much I love you
please don't take my sunshine away.

Med kärlek, och i hopp om en ljusare framtid
/k


 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Hur kunde jag bete mig som jag gjorde? Hur kunde jag tillåta att du bara gled ur mitt liv?

Livslusten sjönk på mindre än en sekund till en nästintill obefintlig nivå.
Nej, jag är inte den självdestruktiva typen, men kunde jag så skulle jag sjunka genom golvet direkt.

Plötsligt blev det verkligt. Plötsligt är det inte vi längre. Plötsligt blev jag så vilsen.
Kan inte beskriva min ångest i ord och skulle inget hellre än skruva tillbaka tiden.

Home is where your heart is, och jag är vilse.
/k