Muss nür noch kurz die Welt retten.

Jag äter kakor för fulla muggar.
Singoalla. Timo köpt pa Ikea.
Klämt i mig halva rullen och már lite sádär halvkasst. Men det är väl smällar man fár ta när man har munchies! Heh.
Och trött är jag ocksá. Timo har hoppat universitetet och nu börjat packa praliner med mig. Vi är sá lyckade!! Haha nämen. Bättre än inget, och det är ju faktiskt tillfälligt för oss báda. Fast det är nice att ha mannen med mig pá jobbet, är ju rätt ensam i vanliga fall dá spráket fortfarande är svárt. Speciellt dá det alltid bryts pá Ryska/Turkiska/rumänska/you name it i den lokalen.
Iochmed att jag dá inte behöver ta buss/áka med Oana till jobbet sá börjar jag numer vid 6. RÄTT kämpigt när väckarklockan ringer vid 04.20, speciellt dá herrn har nágon konstig tvángstanke för sig att man inte kan gá och lägga sig innan midnatt. Pewh. Powernaps när vi kommer hem vid 3-snáret om dagarna kommer att bli obligatoriska.

Vad mer kan man säga? Jag jobbar mest i veckorna, och har fullt upp under helgerna. Känns som att jag har glömt bört min omgivning, och ibland även mig själv litegranna. Don't get me wrong, jag stortrivs här. Men ändá?
Varför känner jag mig lite som en vandrande, kall zombie? Känner efter sá mycket jag kan, men de 9736543 känslorna jag brukar ha pá samma gáng är liksom... borta? Betyder det att jag hittat harmoni och balans, eller att det fattas mig nágot? Jag vet inte själv. Konstig, men absolut inte outhärdlig känsla. Nästan skönt att inte fundera sá mycket pá sánt nuförtiden. Jag finner det igen, bara jag hittar det som fungerar för mig. Helt.

Borde sá mycket just nu, men bara orkar inte när jag státt vid ett band hela dagen. Borde skriva till folk, borde träna, borde absolut inte äta sá mánga goda, mumsiga, helt perfekta kakor. Borde städa, och mindre vesäntliga saker som att duscha. men hittar bara ingen lust. Ska iallafall försöka hálla mig vaken tills mannen kommer hem frán träning.

Pá áterséende.
/k

Mr. Bean.

Jag jobbar med honom. Eller jag jobbar iallafall med en person som är rysligt lik honom till báde sätt och tal. Fnissar lite inombords sáfort han öppnad munnen. Det bästa av allt är att han efter 2 veckor fortfarande inte hajar att jag inte pratar sá mycket tyska. "Keine Deutsch" verkar inte finnas i hans vokabulär. Myskillen.

Fredag, äntligen. Jag har haft en halvkass dag men noterade en extrem höjning i humöret sáfort jag steg innanför dörren hemma. T ákte nästan direkt till träning, herr und frau Stumpf ákte nyss till en fest och här sitter jag, nyduschad och pá bästa myshumöret själv (eller ja, vovvarna är ju hemma) och väntar pá min pojk.
Tanken var att vi skulle ha spelkväll med Nadine och Christian (T:s syster resp. sváger) men de ställde in. Trötta. Helt okej, vi tar det imorrn istället. Ikväll beställer vi pizza, dricker alkohol och har kvalitetstid.


Fyfan vad fort det gár med spráket förövrigt. Känner redan att jag behärskar att föra enklare konversationer med alla icke-engelsktalande pá jobbet (dvs. alla). Jag är sjukt stolt över mig själv. Men svárt som ja.. skitsvárt.

Fortfarande inga bilder härifrán. Dáligt, Karin, dáligt. för första gángen pá länge kan jag ju säga att jag har mycket att göra. Är trött de fá stunder jag faktiskt har för mig själv. Typ som nu.

och jajuste, igár beställdes en resa hem till Sverige över jul! 60 spänn. Det är ju inte sá att man klagar direkt. jag <3 Ryanair. Sá den 17e december är jag tillbaka! :))))

Nu ska jag länsa skápen pá tortillachips sá jag inte svälter ihjäl. Typ.

/k

Praliner. Och mer praliner.

Jag tänkte mest titta in här och visa att jag inte dött.
4 veckor i Tyskland.
1 mánad.
Galet.

Konstigt det där. Har ju hur mycket tid som helst att tänka när jag är pá jobbet. tänker pá allt jag máste fixa. allt jag ska skriva i bloggen. hur mycket jag vill ha mer tid. fast ändá inte.

Älskar att ha ett arbete igen. Ett mál med dagen. Nágonstans att gá och göra nytta. Känns kalas! Alltsá att vara trött pá kvällarna, komma igáng pá morgonen, osv osv. Visst det är ett skitjobb, men det är fanimig ett jobb.

Har just kollat fotboll med männen, druckit rött vin och kännt mig vuxen. helt underbart.

som sagt, sá mycket jag tänker om dagarna, speciellt om vad jag kan skriva hemát. Men sáhär pá kvällen stár huvudet still.

Jag már bra dock. Väldigt bra. Försöker att áterkomma imorgon.

xoxo
/k

Praliner.

Och inte vilka praliner som helst, smaskiga praliner! Fast, inte är man speciellt sugen när man bara packar den hela dagen.. Inte mig emot dock, iom att jag redan gátt upp waaaay för mycket sedan usa. Dags att dra ner nu vaaaaa.

Känns skönt att fá vara trött och lite halv-sliten runt 8 pá kvällen. Känner att jag faktiskt gjort nágot av min dag!
Första inköpet vid lön blir dock ett par rediga skor, converse pá betonggolv tar livet av mig.
Och jättestolt över mig själv var jag när jag lyckades komma pá RÄTT buss imorse. Woooop! :) haha. Det är inte svárt att fá mig glad numer haha...


Nu ska jag tvinga min krigande man att ge mig en massage eller nát. Eller nä, han ligger redan pá plussidan för idag. Hade medan jag var pá fabriken varit iväg och handlat allt möjligt; Jobbkäk, godis, drycker, osvosv. DESSUTOM har han tvättat hela dagen (äntligen fátt ny tvättmaskin efter att inte haft nágon i typ tvá veckor. Och det är ju inte som att jag har hur mycket kläder som helst direkt. Närmare bestämt 20 kg kläder). BÄSTA BÄSTA Timo. <3

Püss!
/k

Karin and the chocolate factory.

Borde kanske börja med att säga att jag numer inte är arbetslös längre!! Fick jobb i fredags och hade min första dag idag. Feeeejnt!

Jag jobbar numer alltså på en chokladfabrik. "DRÖMMEN!!!" tänkte chokladmonstret i mig. Såg nästan framför mig ett coklad-vattenfall, små oompa-loompas som springer omkring, olika roliga rum där man blandar alla möjliga smaker. Hell, jag tänkte för ett väldigt kort tillfälle kalla min chef Willy Wonka. 
Nävars. Mindre glamoröst. Det var ju självklart hårnät, vita rockar och den där sötsliskiga lukten som även fast jag lämnade stället för ca 1 timme sedan sitter kvar i näsan (måste dock nämna den slående likheten mellan några av mina kollegor och oompa-loompas) .Men vafan, det är ett jobb och jag är helnöjd!

Trött som satan, sov knappt inatt och har mer eller mindre stått upp hela dagen. Skyller på att jag faktiskt inte haft ett jobb på ca 3 månader.. ;)

Duktigt känner jag mig iaf. 2 veckor i ett land där jag inte ens hanterar språket, och jag har jobb. Klappar mig själv på axeln och säger godnatt.
/k

Fixpoint.

Nae, inte okej att de bestämmer sig för att klippa ner majsfältet jag hade som "fixpoint", eller landmärke för var jag är nágonstans. Min just avslutade joggingrunda förvandlades ju till nágon sorts labyrint, dá mitt lokalsinne är sá galet dáligt. Majsen var ju det enda som försäkrade mig om att jag var pá rätt väg! aaaah.
Men iallafall, efter nágra fel-springningar (kan man säga sá?) hittade jag tillslut hem. Puh. Vem vill vara vilse i tyskland liksom?
Note to self: Börja träna hardcore pá att frága om vägen pá tyska.

Idag har jag varit pá jobb-jakt. Eller alltsá, jag har bläddrat runt bland jobb pá nätet och insett att om jag i sällsynta fall har tur, och jobbet i frága inte begär truckkort eller nágot annat roligt som jag inte har, sá begärs det ändá överallt att jag ska innesitta goda sprákliga talanger.I tyska. iVilket jag inte gör. Jag kan väl ta mig runt pá knackig tyska, men ingen skulle nog klassa det som flytande.
Ingen uppskattar engelska här. Bastards.

Nu ska det duschas. Sedan ska jag unna mig nágra timmar Call of duty. hihihi.

Älskar spelet. Jag och Timo spelar sá fort vi fár chansen.
Telefonen ringer:
T-Hunny... could you answer that please?
K-Answer it yourself, I'm busy.
T-But baby, you don't understand, I'M AT WAR!!!!! (super seriös)

haha.
/k

Call of duty.

Att gá pá fotboll här är bäst. Arga tyskar som skriker till höger och vänster och billig öl. woop.
Och nepp, de vann inte igár. Tyvärr. Fast mr. T var pá ett himla gott humör ändá, myskväll tillsammans.
Idag har han Uni heeeeeela dagen och jag, jag har bara magont. Hur kul är det dá. Legat i sängen större delen av dagen, kollat pá film och spelat playstation. Woop.
I hopp om att magen skulle má lite bättre tog jag mig ut pá en kortare promenad med Julie (en av hundarna), och lik förbannat (som om inte dagen vore grá och trist ändá) lyckades jag bli utskälld av en äldre, jättearg tant. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gjorde för fel, dá utskällningen var pá himla snabb tyska.
Wellwell.
Nu har jag precis ätit lite med Helmut och Sonja, samt ringt eventuella mr. chef.
Ser inte sá ljust ut längre, Iaf inte med det bättre jobbet, och jag vill bara gá och hänga mig.
Eller näää. Bäst jag väntar tills T kommer hem, och sedan nya tag igen.
Ni känner väl mig? Jag ger dá fan inte upp i första taget :)


/k

Gameday.

Tänk att jag kan vara sá hurtig pá en söndag! Var uppe runt 8.30, drog en löprunda pá runt 4 km och sedan hem för att duscha och väcka sjusovaren med kaffe pá sängen.
Sitter nu, efter en ENORM brunch med la familia, och väntar pá att Helmut och jag ska ta bilen till Linz och titta pá Timos match. Hoppas att de vinner idag. Av mánga anledningar. Dels för att jag har kännt pá sistone att jag bringar otur, och det vore nice att bevisa motsatsen. Dels för att det aldrig sitter fel för herrn att fá in lite extra pengar i plánkan och dels för att han är en sádan härlig förlorare. Eh. Ironi. ;)))

Anyhow, háller alla tummar jag har

/k

Weekend.

Aaaaeeeeee fan vad dålig jag är! Från och med nu, inga fler löften, varken när det gäller fler inlägg eller något annat. Nej. 
Så, vad har hänt i deutschland sedan sist vi hördes? Inte mycket.
Det var en lång tisdag, och en ännu längre onsdag, helt utan min karl. Ensamt. Jag känner mig som hemmafru deluxe. Det mest spännande som kan hända dagar som sådana är en joggingtur eller kanske att jag har lite hemma-manikyr. NAE jag är INTE gjord för att gå hemma och vänta på nån förbannad karl! Nästa vecka skall ett eventuellt möte med en eventuell ny chef äga rum. Spännande som fan, och jag vet att jag redan skrivit om det, men längtar tills jag vet vad som väntar, job-wise. 

Igår dock, hade T en kortare dag och kom hem runt 15. Jag känner mig som någon sorts förälskad karaktär ur en kärleksroman, sitter i ett hus på landet, med en kopp te i handen och tittar drömmande ut genom fönstret för att få se honom komma åkandes. Haha. Illa, men jag trivs rätt bra än så länge. 

Så, efter hans hemkomst var det mys i några timmar och sedan dags för datenight. Japp, vi är nog båda lite amerikaniserade på det sättet. Vi åkte för lite kines-krubb och han höll upp dörrar, drog ut stolen, erbjöd sig att bära både det ena och det andra och var allmänt romantisk. Dessa tillfällen kan i vårt förhållande bli rätt sällsynta, så när de inträffar känner jag mig som a million bucks!
Vi kom hem, drack lite öl (jätteromantiskt) och kollade på saw 4 och 5 (ännu mer romantiskt!). somnade runt 4, med hans armar omkring mig, och jättelycklig.
Idag har solen skinit hela dagen. En sådan där dag då allt bara känns rätt. Även fast hösten hänger i luften är det ändå relativt varmt och behagligt. Vi har sprungit några ärenden och handlat mat. Jag körde ensam hem då T skulle hjälpa sin bror med något och känner mig stoltare än stoltast när jag faktiskt hittar i detta auto-bahn land. Såhärva, att jag må ha kört i USA på 8-filiga motorvägar och bland billister som verkar fått sitt körkort ur flingpaketen. Men helt seriöst, Tyskland känns trafikmässigt waaaayyyyy mer skrämmande än det stora landet i väst. Speciellt motorvägarna, där det ofta inte finns någon hastighetsgräns. Jag är lätt den där gamla tanten som håller mig i högerfil och gör mina medtrafikanter stressade och irriterade. Men vem bryr sig. Jag har ingen lust att "testa hur fort bilen kan gå". Som vissa andra gillar. euhm..
T åkte just iväg på träning, jag sitter i rummet och njuter, på övervåningen förbereds det för fin middag, tillagad av Florian (kan han laga mat? spännande!) och livet känns riktigt bra. 
Imorgon tänkte vi åka in till Bonn en sväng, gå lite i affärer, hitta något mysigt fik och kanske möta upp med några. 

Jag älskar mitt liv. Visst saknas en del (behöver jag ens nämna jobb och inkomst? rätt uppenbart vid det här laget... ) men i det stora hela... är jag kär och lycklig. Och halv-tysk. woooooooop!

Ska försöka fixa upp lite bilder här snart, på huset, omgivning, familj osvosv. Om någon är intresserad. jag vet att mami är, så skyller väl på henne ;))) 

Cíao!

/k

Montag.

Den gráa vardagen igen. Roligt det där. Jag má vara arbetslös och "ledig", men mándagar är alltid lika trákiga. Speciellt dá T är i skolan heeeela dagen. Och därefter fotboll heeeela kvällen. Lik förbannat travar dagen ändá pá.
Jag hänger mest med Helmut (yup, jättetyskt namn), gár ut med hundarna, städar lite och leker hemmafru.
Men máste ha mig ett jobb, SNART. Ska i nästa vecka iväg och prata med en snubbe om ev. arbete. Spännande. Háll alla tummar ni kan för mig!

I övrigt är jag lycklig. Är älskad av den bästa, har fina människor omkring mig och vet att sverige ligger runt 100 kr och 4 timmar bort. Önskar bara att usa även det kunde ligga lite närmare.

Nae vad torftigt det här blev. Har ju lovat mig själv att átminstone skriva en gáng varje dag. (förutom igár, dá jag var bakis och jävlig) Sá fár nog avsluta här innan det blir alltför ointressant. Beroende pá hur kvällen ser ut sá kanske ännu ett inlägg trillar in. Vi fár se.

Pá áterseende!
/k

Oktoberfest.

Holy scheisse.
Oktoberfest igar med Florian, Philipp och ett behagligt krypavstand till krogen vi befann oss pa.

Let's say it like this: Ölen kostade 23 spänn. 23 spänn för 6.0 raka procent alkohol. Shots kostade runt 20 kr.

Det var en orkester pa plats, som spelade musik i riktig Bayern-anda, männen bar Lederhosen, vit skjorta och matchande hatt. Kvinnorna bar även de traditionella kläder. Det var tävlingar hit och dit om bland annat finast traditionella klänning, vem som kunde sta med en liter öl utsträckt pa rak arm längs osv. Jagsjälv blev anmäld till sistnämnda tävling, och var paväg upp pa scenen med en bunt karlar som allihopp sag ut som skogshuggare. Fast jag bangade ur. Speciellt när jag sag vilket motstandet var. Och när jag började inse att jag ville hem.

Men kul vare!

Idag mar jag kort sagt som jag förtjänar. Min enda tröst är att T mar sämre haha.
Sa vi är alltsa bakis tillsammans, och planerar att stanna i sängen typ hela dagen.
Puss!

/k



Deutschland.

Dags att starta upp här igen. Dags att ta tag i livet, i kärleken, i framtidstro och inte minst i skrivandet igen.
Ut med det gamla, in med det nya.

Det är alltsá runt 5 mánader sedan mitt senaste inlägg. Skäms Karin!
Jag har hört klagomál frán alla möjliga olika háll, och har iochmed detta lovat dyrt och heligt att starta upp frontalkrocken igen, när tillfälle ges.
Sá jag tänkte att vilket tillfälle skulle kunna vara bättre än nu, än en gáng iväg frán sverige?

Har nu alltsá gátt och bosatt mig i tyskland, och tänkte nog stanna ett tag till. Ett bra tag till.
Anledningarna är mánga. Jag vill vara nära mannen som stár mitt hjärta närmast. Jag har svárt att sitta still. Jag vill ut i världen igen. Jag vill lära mig nya sprák och kulturer. Jag gillar öl. Osv, osv.
Listan kan göras láng.

Har ännu inte riktigt vant mig vid tanken att det är sáhär det är nu. Försöker lite försigtigt att smaka pá orden "bor i tyskland" och "sambos".
Sambos, ja. För första gángen. Är det sáhär det känns, när allt känns perfekt?

Just för tillfället är jag fri, vild och galen (eller... nja). Dock har jag nu varit arbetslös i ca 3 mánader och stár snart inte längre ut. Máste ha ett jobb, nágot att göra, egen inkomst osv. Önsketänkandet om att min karl kanske kunde försörja mig utplánades snabbt och ett kast tillbaka till verkligheten gör mig säker pá vad jag vill. Ett jobb, pengar och självständighet, tack!

Háller pá att nästla in mig i div kretsar runt hans familj. Har satt siktet pá egna företagare, personalchefer och div. annat intressant folk som kanske kan vara till fördel att känna och bli omtyck av.
Haha fy vad falskt det láter, och sá är det ju inte. Men att vara glad och trevlig till folk som sagt att "jag tror jag kan fixa ett bra jobb till dig" vore inte annat än pá sin plats.

Spráket är svárt, men det gár. Pratas det lángsamt omkring mig, förstár jag. Jag kan göra mig förstádd med det lilla tyska vokabulär jag sitter inne med, samt gester, teckningar och svenska/engelska utfyllningsord. Längtar tills jag behärskar detta hárda, men ack sá faschinerande sprák.

Just för tillfället sitter jag ensam i rummet (VÁRAT rum, hih!) medans min fina tysk vaktar ett mál nánstans typ 100 km härifrán. Han har "team night" med fotbollslaget ikväll, sá efter matchen ska dom ut och äta, och sedan vidare till nágon nattklubb. Jag, liksom alla andra "fußball-Frauen" är ju inte bjuden, förstáss. Sá jag tänkte gá pá OKTOBERFEST (!!!)-evangemang pá en lokal pub nere i ministaden jag numer bor i, tillsammans med Timos bror Florian och hans kompisar. Blir kuuuuuuul!

Nu ut och springa. Utan gym eller work-out-dvder (som jag sáklart glömde hemma) fár man göra vad man kan. Och jag kan ju springa. Ibland.

Och härmed är bloggen áterigen öppnad.
Auf wiedersehen!

/k



It's the eye of the tiger, it's the thrill of the fight.

Japp, jag är lat. Lat lat lat. 
Blir inte att jag skriver så mycket här nuförtiden. Inbillar mig att jag har ett liv istället, heh!
T har nu åkt och jag saknar sönder honom. Allt gick så fort och jag önskar att jag fick mer tid. Men att lämna och bli lämnad är ju dessvärre ett liv jag valt att leva för ett tag. En tripp till tyskland så fort jag kommer hem, JAPP. Och Åhman: Nice! Dessvärre är det ju på typ andra sidan av tyskland jag ska.. men det löser sig!! :)
Nya försöker har börjat igen. Känns bra. Dricker gröna drinkar och har kommit igång med träningen igen. Äntligen. Tog ju bara en månads semester ... hm.
Grönkål, färsk spenat, äpple. Citronsaft och en nypa persilja för att dölja den inte alltför tilltalande smaken av grönkål.
Ser ju inte så god ut ... Och det är väl inte det mest smaskiga jag någonsin smakat heller, men man vänjer sig. Och den gör gott gott gott.
Och var bara tvungen att ta en bild av det här. Även fast jag bott här i snart 4 månader så tycker jag fortfarande att det är lika häftigt att bara gå ut i trädgården för att plocka citroner :D
Sommaren har dessutom äntligen kommit till San Francisco, varmt och helt looovelyyyyyyy. Fasen vad jag har längtat! Tänkte på det häromdagen.. nu har jag upplevt två vintrar som varit kortare än vintrarna i sverige. Hur ska det gå nästa år? Kommer jag deppa ihop? haha, kanske inte ska fundera på det nu, men ändå..
Vad mer är nytt?
Jag har nu skickat förfrågan till CC om hemresa. Har valt ut tre datum runt Juli/Augusti. Får se när jag kommer hem! (hemligt ändå eeeehehe).
Min sista månad är också planerad. I början av Juli kommer syster och vi ska spendera några dagar här i SF och sedan bila ner till LA. När hon åker hem åker jag crosscountry till mitt ATL. Därefter möter jag upp Sarah i Jackssonville, Florida och tar ytterligare en minisemester innan jag flyger mot sverige. Ojojoj. kommer bli mycket. LÄNGTAR! enda bekymret nu är pengar, men det har ju en tendens att lösa sig, eller hur. Sparar varenda dollar jag kan lägga undan :)
tjohooooooo. Inte långt kvar. Separationsångest som vanligt, men längtar sönder mig tills jag officiellt kan sluta kalla mig själv au pair. yaaaay!
Nu bär det snart mot gymmet. Får se hur det går idag, har sååå ont i kroppen efter gårdagens yoga. 
Vilket förövrigt var det häftigaste nånsin.. Testade för första gången igår på något som heter Bikram yoga (såg att det finns 3 ställen i hela sverige som erbjuder klasser i bikram, så antar att de flesta inte vet vad det är?), eller hot yoga. Det innebär att man utövar yoga i 90 minuter i ett rum, uppvärmt till 95-105 farenheit (35-40 grader celcius). Puh! Awesome dock!!! Hela grejen med Bikram är att man svettas (självklart) mängder. Man svettas liksom ut alla gifter och bi-produkter, så det gör sjukt bra såhär inför sommaren. En ny renare start. 
Imorgon är det dags igen och kommer att fortsätta 2 ggr per vecka (minst, har redan köpt 20 klasser) tills jag åker hem.
ANYWAY. Nu är jag alldeless för disträ för att sitta kvar här. Puss och kram!
/k

Ur en klar himmel faller bomben ner.

Jamen visst, vad trevligt, hon lever!
Har försökt mig på ett inlägg här länge nog, men då jag för några veckor sedan köpte pappersmodellen av det här, dvs en dagbok, har denne tagit större delen av mina tankar. Behövligt. Finns inte nog med utrymme i världen för att kunna skriva ner trasslet i hjärnan. Jag vet sedan tidigare att jag är en väldigt tankfull (spridd?), förvirrad och känslosam människa. Men hallå eller, blir det bara värre from now on?

Vart börjar man? Alltid samma fråga efter en period av bloggtorka. 

Veckorna efter Atlanta-resan har bara susat förbi. Så mycket som har hänt, så många känslor som känts, att jag bara skulle vilja sätt ner en fot i virr-varret, få världen att sluta snurra så fort. Den har på senare tid pendlat mellan svart och vitt och jag har en känsla av att det kommer vara såhär ända in i juli. Finns inte mycket att göra åt saken, än att njuta och försöka ta en dag i taget.
Jag har nu varit i Usa i drygt 470 dagar. drygt 15 månader kan man också säga. Eller ett år och tre månader. Bara att välja. 
Detta betyder också att det är runt 2½ månader kvar. 2½!!! och så fort som tiden (både rent generellt och sedan jag kom till cali) går så kommer jag antagligen hinna blinka, sedan står jag där på arlanda och njuter av alla svenskar omkring mig.
Så. Förra veckan fick jag ett email från Cultural care. Hemresa till sverige måste planeras och bokas innan 29e. galet!!!! Den välbekanta separationsångesten börjar komma krypandes igen. Samtidigt vaknar fjärilarna i magen över hemkomsten. Obeskrivlig känsla. Kluven.
Och påtal om fjärilar i magen, nu i söndags så hade jag fan flodhäst-fjärilar i magen. Det råkar vara som så att (som alla med facebook redan vet..) jag hoppade ut ur ett plan. Japp! JAG! Som får svindel av att stå på en stol! Det var den häftigaste känslan i världen. Punkt slut. 
Tror inte jag hade en enda tanke i huvudet däruppe. på gott och ont då, jag glömde tillochmed bort all säkerhetsinfo som jag fick av instruktörerna innan. Men ja. Det är INTE en once in a lifetime-grej. Skulle kunna göra det igen och igen och igen.
Innan. Jag hoppade med skäggot Ross, som tyckte det var himla kul att skrämma upp mig innan. SKITKUL.
Till vänster ser man Volker och min absoluta favorit-tysk: Sarah. Vi teamade upp eftersom man hoppade två och två åt gången.
Sne bild. Men ja, ungefär här släppte allt vad rädsla är. Kände ingenting förutom den kalla luften mot fötterna. Jag visste att det inte gick att ändra sig nu. Ner skulle jag.
Enda bilden från fritt fall där jag faktiskt inser vad som försiggår (också enda bilden där skinnet inte fladdrade allt för mycket HAHA!)
Fallskärmen vecklades ut (pewh!) och jag fick styra haha.
Absolut största frihetskänslan någonsin.
Landade barfota och ruffsig på stranden i soliga Santa Cruz. Samma posé som innan vi gick på planet, men genom en 1000 gånger lyckligare tjej. Jag gjorde det!!! Det roligaste är ju dessutom att jag inte ens var planerad att hoppa.. jag skulle vara chaufför den dagen, punkt slut. men nej, jag föll för grupptrycket. (läs: föll).
Sådärja. Förutom att det var det galnaste, häftigaste, sjukaste och blåsigaste minutrarna i mitt liv, så var det också de absolut dyraste minutrarna i mitt liv. Det var mitt sista "treat", efter detta så skall inte en enda onödig dollar till spenderas. Vilket suger. 2½ månader kvar och kan inte göra något, men det är smällar man får ta när man inte tänker längre än till nästa helg .. Snälla snälla snälla kan inte mitt bankkonto bara sådär plötsligt börja fyllas på? Nähä. Tänkte väl det.
Och där blev jag tom på ord. Känns dessutom som om jag har tappat en del kontakt med sverige. Ja, Mamma, Åsa, Jenny, steffie: ni kan känna er träffade. Inte att det är ert fel, men träffade som i vi måste prata snart. Jag saknar er. Och måste planera. (hint, åsa ;) )
Nu ska jag laga potatismos och hämta upp Timo. Försöker umgås så mycket som möjligt med honom då han åker nästa helg. mitt hjärta gör lite ont. 
Men Tyskland är inte så långt från sverige som usa är. Det pratas om en reunion i deutschland i oktober? Herregud så många tyskar jag kommer sakna. Blah!
Speciellt dessa!
och när vi ändå laddar upp bilder, jag avslutar med en bild på Sadie som alltid får mig att skratta. Hon fastnade mellan bagageluckan och baksätet i min bil. PUSS!
Puss och på återséende.
/k

Do you think about me now and then?

Men va.
Har just suttit och stirrat på den blanka sidan framför mig i dryga 10 minuter. Varför ska det vara så svårt att skriva? så mycket som hänt på senare tid. Ändå vet jag inte vart jag ska börja. OM jag ska börja. som vanligt så vill alla känslor ut på en gång. Brukar resultera i ett någolunda osammanhängande blogginlägg, men ska försöka hålla mig till ämnet ikväll.
Atlanta var underbart. Jag älskade varje ögonblick och kramade ut varje droppe ur var dag. För lite sömn och för mycket roligheter tog dock ut sin rätt och jag blev dyngsjuk. Whatever! sa jag och festade vidare. Och nu sitter man här i Mill Valley och tycker synd om sig själv. Hostat och snorat i drygt en vecka nu. 
Men det går väl över tills jag har gift mig. Om man har tur.
Att åka från ett sommarvarmt Georgia och komma tillbaka till isvindarnas SF var mindre kul. Tur att jag ändå var lite saknad här. Trots sjukdom har jag lyckats dränka mina sorger över ATL tillsammans med underbara människor här. Är så sjukt tacksam för vad jag har, både här, Atlanta och inte minst Sverige.
Vafan, jag kan verkligen inte be om mer!! Eller jo ... Vore ju helt okej om allt (alla) vore på ett och samma ställe förståss..
Annars så lever jag livet till fullo. Det är det här som är livet! Jag älskar varje ögonblick på olika sätt. Dåliga dagar förekommer, rätt ofta tillochmed, men man klarar sig ju genom dom också.
Jag vet helt ärligt inte vad jag mer ska skriva. Förutom att jag känner sån otrolig saknad. 
Specielious efter Jenny. Jag känner mig tom utan dig. Vet inte vad mer jag kan säga för att uttrycka mig... Tomhet. snart ses vi <3
När det gäller hälsa/träning har jag legat på latsidan. Innan ATL hade jag mina rutiner, såg gymmet mer än vad jag såg min värdunge, åt bra, osvosv. I Atl levde jag på snabbmat och alkohol. Kontrasten gjorde mig (som tidigare nämnt) sjuk. Måste skaka av mig viruset fort nu, längtar till träning nu. Dessutom har jag och Sarah lagt upp en diet på gröna drinkar, fettsnåla luncher, fruktiga snacks osvosv. Kan knappt vänta!!!
Det här blir fint.
Hej mitt nya, och antagligen sista kapitel i usa.
/k

RSS 2.0