There was a time when you'd let me know what's really going on below, but now you never show that to me, do you?

Åh, jag spricker av känslor.
Var ju egentligen tänkt att jag skulle ägna kvällen åt att skriva och lägga upp bilder från julen här. Och jag lovar, det kommer, för det var den mest otroliga, fantastiska jul någonsin. Allt var väldigt häftigt och jag är så tacksam över att jag fått uppleva en riktig amerikansk jul.
Men ikväll måste jag ägna min tid och mina tankar åt något annat. Kanske är en blogg inte det mest idealiska eller kanske ens mest stilfulla stället att bara basunera ut mina kaotiska tankar och känslor på, men var skulle det annars vara?

San Francisco närmar sig med stormsteg. Shit, för några månader sedan hette det "I'm leaving in January", men nu är det "I'm leaving next thursday". Det känns så otroligt att jag nog inte fattat det. Kanske är det som för ett år sedan, när jag kom hit, att jag inte fattar det efter typ en vecka eller två på plats.
Har fortfarande så mycket packning framför mig, men lyckades röja undan all den tråkiga sorteringen av papper och skit jag samlat på mig under detta år i helgen som just passerade.

Men.. Jag har en sån överväldigande känsla av separationsångest hängande över mig, varje minut på dygnet. jag drömmer tillochmed mardrömmar om skiten. Jag har under mitt år här träffat, lärt känna och kommit väldigt nära så mycket människor. Jag är rädd för vad som komma skall, att jag ska åka härifrån och bara glömma, som om allt varit en enda stor dröm. Eller snarare, att det kommer att bara bli ett minne. Jag är inte redo och jag undrar om jag kommer att bli det. Kanske är jag bara inte redo för att jag nyligen började känna mig bekväm och hemma med allt här. Herregud, jag menar ... Jag kör bil och käkar snabbmat samtidigt. Jag blir irriterad på folk som tar för lång tid på sig i drive-thru-kön till bankomaten. Jag säger "Heeey, how are you?" utan att jag bryr mig ett skit. Jag antar att jag har blivit det jag fruktade så mycket innan jag åkte; Amerikaniserad. (nej, jag kommer dock aldrig göra en "ååh jag kommer inte ihåg det ordet på svenska!!". Patetiskt.)

Missförstå mig dock inte, jag är sjukt exalterad över cali och det kommer att bli grymt. Det är jag säker på. Men sen då? Efter 6 månader?
aaah. Mina inre känslor driver mig till vansinne.

Och. Det kommer att bli speciellt jobbigt att lämna Dig. Du har absolut betytt mest här. Det är nog bra att du inte kan svenska, för du kommer inte läsa det här. Och jag kommer inte heller berätta det för dig. Men ikväll sjönk mitt hjärta. Igen. Som det gjorde för bara en sisådrär 5 månader sedan. Jag är trött på att falla, och sen inte kunna avsluta det.
Jag fötrjänar inte dig, och du förtjänar antagligen inte mig heller. Och mitt hjärta är inställt på cali, precis som det var inställt på USA för drygt ett år sedan. Så det är så här det kommer att gå.
Jag är dock så tacksam över att jag träffade dig. Din närhet och ditt hem blev mitt säkra ställe. Jag rymde till dig såfort jag behövde komma ut. Du blev kort (och väldigt klysché-aktigt) sagt min räddning. Jag är glad att jag träffade dig, jag är ledsen att jag lämnar dig.
Vill bara tänka att allt har en mening. Kanske är jag en fri själ som inte vill vara uppbunden. Förhoppningsvis. Jag är ung, jag BORDE inte vara uppbunden. Men sådär ibland skulle det vara skönt med ett avbrott, en bas att stå på. Fast jag har valt att vara långt ifrån den basen och jag håller fast vid min plan.

Och nu börjar inlägget bara gå utför, så borde sluta här. Orden rann ur fingrarna på mig och jag behövde skriva av mig. Tack du som läst.

Ett jul-inlägg kommer vilken dag som helst.

Godnatt us.
/k

Here comes santa claus, right down santa claus lane.

98.5, julmusik dygnet runt. Kan det bli bättre? nej.

Klockan är 10.40 och jag har redan varit vaken i 4 timmar. Det suger ju lite. Vad som suger ännu mer är att jag pratar med Jenny benny bananpaj och det aset (I love you) sitter och mumsar på Marias Julkola.
Det var inte förrän det börjades pratas om revbensspjäll och julkola som alla mina hemlängtanskänslor kom fram.
Mamma erbjöd sig förvisso att skicka lite revbensspjäll, men aah. Frågan är ju om jag verkligen skulle äta det om det skickats från sverige..
Förresten mamma, dina små uppmuntrande kommentarer varje gång jag skriver blogg är väl det som får mig att faktiskt skriva fler inlägg :)

Nu har jag iallafall fått ett datum om när flytten går. Dock inget flyg bokat än. Jävla cultural care.
Den 6e Januari kommer jag sätta mig på ett plan mot san francisco och jag längtar grymt mycket. Jag menar, 5 minuter från golden gate bron, kan det bli bättre?
Och lugn, papi. Jag ska hålla mig undan från jordbävningar ;)

Som sagt, jag längtar massor, men min separationsångest från familj, vänner och allt annat här i georgia gör att jag inte kan vara superglad. Det kommer kort sagt att bli svårt.

Och fy fan vad jag hatar julstress, jobbar ju dygnet runt känns det som nu när Elizabeth har fullt styr med allt inför jul. Är dock själv klar med shopping och inslagning, men har dessvärre lovat att hjälpa henne med sistnämnda, då jag efter en hel del övning råkar vara expert på ämnet.

Nu hör jag William genom babymonitorn. Han har sovit på tok för lite och jag ska nu genom telepati få honom att somna om.

Puss!
/k

And when you smile, the whole world stops and stares for a while.

Lördag kväll.
Har precis tryckt i mig en halv pizza av absolut bästa sort. Jag råkar ju vara ensam hemma denna helg och passar då på att unna mig sånt som JAG vill ha. Funderar inte på någon annan, utan fixar med mitt utan att nån lägger sig i.
Skönt.

Vaknade upp hemma hos Shad, Nick och Cam imorse efter en himla rolig kväll med tequila och trevligt sällskap. Hade umgåtts med Kyle större delen av tiden efter att familjen åkte. Vi började på starbucks där vi tömde en vinare i två starbucksmuggar. Vi åkte vidare mot Nic's place bara för att bli nekade att köpa öl haha (så fint att vara minderårig..) och sedan vidare mot ovanståendes herrars hus. Och jag har aldrig sett så mycket folk där, någonsin.

Jag röjde några timmar och somnade som ett barn runt 3.

Shad skjutsade hem mig skapligt idag då jag även är hundvakt här hemma. Jag fixade frukost/brunch/något ätbart i form av french toast och scrambeled eggs. Mums. Sedan dess har jag bara njutit av ensamheten, tagit en alldeles för lång dush, beställt (som sagt) pizza till mig själv och slagit in julklappar till mysig julmusik. Heh.

Mätt och belåten. Antagligen dags att slänga på sig ett ansikte och några vettiga kläder snart. Chad kommer och hämtar mig och vi ska bege oss på nåt get together hos Eric. Var länge sedan sist, hoppas det blir bra.

Vi hörs antagligen imorn kväll. Har ju mer att prata om :)

Pyss
/k

6 feet tall, he came without a warning so I had to shoot him down. He won't come around here anymore.

Söndag kväll och jag har varit redo för sängen i ca 2 timmar nu. Är ju bara så himla mys att hitta en stund, mysa ner sig i sängen med datorn, fixa upp bilder, skriva/reflektera om helgen osvosv. Min stund på HELA veckan, heh.

Helgen i stort sett var bra. I fredags var jag ute med tjejerna från au-pair gruppen, Lucia fyllde hela 21 jordsnurr vilket självklart måste firas. Hon var shitfaced ca 20 minuter in i själva firandet och minns inte riktigt idag varför hon har 21 nr skrivna med spritpenna på armarna. men det är väl så ens 21st ska se ut i us and a.



Himla charmig bild, gillar speciellt maskerna de tvingade oss att ha på oss. Jag hade sönder min och slapp bry mig för resten av kvällen.

Igår mötte vi Tomten på the square och då kön var ca 1½ timme lång så passade vi på att ta lite familjebilder. Det är dock sjukt svårt med tre ungar som springer åt ett varsitt håll.
När vi väl kom in i värmen och träffade santa, fick vi muta dem med godis för att de inte skulle bryta ihop totalt. William totalvägrade att sitta i gubbens knä tills han fick en polkagris att suga på. Även jag ville ta en bild med santa och när jag ställde mig brevid honom säger art på skämt: "you have to sit in santas's lap, duuuh!"
Gubbfan klappar sig själv på innerlåret och säger "yes, you have to sit on my lap ... it's part of the program."
Tänkte ge han en bitchslap, men insåg att slå tomten inför ca 100 barn kanske inte var en så bra idé.
Spännande iaf.



Jag och Court åkte vidare till starbucks och sedan blev det dags för mig att åka hem, jobbade kväll.
Fick William i säng, dekorerade världens finaste pepparkakshus med tjejerna, hotade att kasta det när de vägrade gå och lägga sig, fick min vilja igenom (de somnade runt 11.30, vanligtis är det sänggång runt 9..) och tog mig ett glas vin i väntan på mina askalasa värdföräldrar. Shad kom förbi en sväng och höll mig sällskap. A och E ramlade in och blev min underhållning i nån timme eller två.

Kom i säng alldeles försent och sov i vanlig ordning bort halva dagen idag (söndag).
Idag har jag bara umgåtts med folk och frysit arslet av mig. Det blev snorkallt på nolltid och idag kom första snön. Yaaay....

Dessutom blev jag nästan klar med min julhandling och jag är pank igen. VAFAN vad dyrt det är med julafton och 3 ungar. Har aldrig haft så stor förståelse för min mami och hennes slit genom åren som nu.

Men näääää jag insåg just att jag missade att introducera familjen för tredje advent med ljus och luciatittande. :( en släng hemlängtan slog till. Hoppas ni andra hade en himla fin tredje advent iallafall! :)

Nu ska jag prata san fransisco-planer med Emelie och fundera på hur jag ska få plats med mitt liv i en resväska.
puss!
/k

Bilder från allt möjligt.

Halloween



Maggie var nån sorts Älva, Izabella en gammal tant och William... är ju rätt uppenbart. Jag dog lite när hag såg honom <3



åååååh han är tillochmed söt bakifrån!



Kvällens skörd och kanske världens bästa bild. Notera Maggie; Hon stoppade just något surt godis i munnen.

Thanksgiving




Elizabeth och den enorma Kalkonen som nästan var större än hela henne.



Maaat.



Mer mat. Pumpkin-pie, apple-pie, pecan-pie. mmm..



Gruppbild. Jag ser som vanligt rätt konstig ut. men men.


Synd att min mobil suger och inte vill lägga upp några bilder, har några fler där. aaaaaaja.

/k

Cinnamon and sugary and softly spoken lies.

Oj.
Den senaste veckan har varit.. galen. Minst sagt. Det var en hel del oro, telefonsamtal, och övertalning som utspelade sig under en väldigt kort tid. Tillslut träffade jag dock en himla snäll tant på Kennesaw state university som kunde hjälpa mig. Jag fick in allt pappersarbete om min skolgång i tid och vips, jag är med i spelet igen.

Har dessutom fått en familj i CA som jag tror jag tänker tacka ja till. Det är en singelpappa med en dotter på 9 år. Allt verkar kalas.
Ajuste, jag kommer bo 15 min från San Fransisco innerstad. Hähähä.
Nu äre väl bara flytt och njutning som väntar.
För jag kommer ju trotsallt bo i fuckin' california, och fylla 21 om inte alltför länge.

Och det här är förresten en himla fin låt.


All juhandling är nästan klar. Var ute på black friday (dagen efter thanksgiving, ALLT är på rea. Folk började shoppa runt midnatt mellan tors/fre. Själv var jag "sen" och kom inte ut i hysterin förrän 5-snåret. Shit pomfritt, tydligen har folk dött i den där smörjan.) och fyndade lite klappar. Hittade en "easy bake oven" till Maggie, dvs en liten microvågsugn med någon sorts tillhörande deg, så man kan göra egna bakelser! :D (jag vill också ha en ..)
Izabella kommer att bland annat få ett stort scrapbook-set, art och elizabeth får en himla check ram där jag ska sätta in bilder jag tagit på barnen, William ska få en tavla jag målat (som jag dessutom behöver feedback på, så kommer slänga upp en bild här så snart jag har finputsat lite) och hundarna får nöja sig med belly-rub och min oändliga kärlek.

Nu ska jag bestämma mig för om jag är trött/kall nog att stanna hemma, eller sur/irriterad nog för att ta mig ut ur huset. Hmm..

Puss
/k