Praliner.

Och inte vilka praliner som helst, smaskiga praliner! Fast, inte är man speciellt sugen när man bara packar den hela dagen.. Inte mig emot dock, iom att jag redan gátt upp waaaay för mycket sedan usa. Dags att dra ner nu vaaaaa.

Känns skönt att fá vara trött och lite halv-sliten runt 8 pá kvällen. Känner att jag faktiskt gjort nágot av min dag!
Första inköpet vid lön blir dock ett par rediga skor, converse pá betonggolv tar livet av mig.
Och jättestolt över mig själv var jag när jag lyckades komma pá RÄTT buss imorse. Woooop! :) haha. Det är inte svárt att fá mig glad numer haha...


Nu ska jag tvinga min krigande man att ge mig en massage eller nát. Eller nä, han ligger redan pá plussidan för idag. Hade medan jag var pá fabriken varit iväg och handlat allt möjligt; Jobbkäk, godis, drycker, osvosv. DESSUTOM har han tvättat hela dagen (äntligen fátt ny tvättmaskin efter att inte haft nágon i typ tvá veckor. Och det är ju inte som att jag har hur mycket kläder som helst direkt. Närmare bestämt 20 kg kläder). BÄSTA BÄSTA Timo. <3

Püss!
/k

Karin and the chocolate factory.

Borde kanske börja med att säga att jag numer inte är arbetslös längre!! Fick jobb i fredags och hade min första dag idag. Feeeejnt!

Jag jobbar numer alltså på en chokladfabrik. "DRÖMMEN!!!" tänkte chokladmonstret i mig. Såg nästan framför mig ett coklad-vattenfall, små oompa-loompas som springer omkring, olika roliga rum där man blandar alla möjliga smaker. Hell, jag tänkte för ett väldigt kort tillfälle kalla min chef Willy Wonka. 
Nävars. Mindre glamoröst. Det var ju självklart hårnät, vita rockar och den där sötsliskiga lukten som även fast jag lämnade stället för ca 1 timme sedan sitter kvar i näsan (måste dock nämna den slående likheten mellan några av mina kollegor och oompa-loompas) .Men vafan, det är ett jobb och jag är helnöjd!

Trött som satan, sov knappt inatt och har mer eller mindre stått upp hela dagen. Skyller på att jag faktiskt inte haft ett jobb på ca 3 månader.. ;)

Duktigt känner jag mig iaf. 2 veckor i ett land där jag inte ens hanterar språket, och jag har jobb. Klappar mig själv på axeln och säger godnatt.
/k

Fixpoint.

Nae, inte okej att de bestämmer sig för att klippa ner majsfältet jag hade som "fixpoint", eller landmärke för var jag är nágonstans. Min just avslutade joggingrunda förvandlades ju till nágon sorts labyrint, dá mitt lokalsinne är sá galet dáligt. Majsen var ju det enda som försäkrade mig om att jag var pá rätt väg! aaaah.
Men iallafall, efter nágra fel-springningar (kan man säga sá?) hittade jag tillslut hem. Puh. Vem vill vara vilse i tyskland liksom?
Note to self: Börja träna hardcore pá att frága om vägen pá tyska.

Idag har jag varit pá jobb-jakt. Eller alltsá, jag har bläddrat runt bland jobb pá nätet och insett att om jag i sällsynta fall har tur, och jobbet i frága inte begär truckkort eller nágot annat roligt som jag inte har, sá begärs det ändá överallt att jag ska innesitta goda sprákliga talanger.I tyska. iVilket jag inte gör. Jag kan väl ta mig runt pá knackig tyska, men ingen skulle nog klassa det som flytande.
Ingen uppskattar engelska här. Bastards.

Nu ska det duschas. Sedan ska jag unna mig nágra timmar Call of duty. hihihi.

Älskar spelet. Jag och Timo spelar sá fort vi fár chansen.
Telefonen ringer:
T-Hunny... could you answer that please?
K-Answer it yourself, I'm busy.
T-But baby, you don't understand, I'M AT WAR!!!!! (super seriös)

haha.
/k

Call of duty.

Att gá pá fotboll här är bäst. Arga tyskar som skriker till höger och vänster och billig öl. woop.
Och nepp, de vann inte igár. Tyvärr. Fast mr. T var pá ett himla gott humör ändá, myskväll tillsammans.
Idag har han Uni heeeeeela dagen och jag, jag har bara magont. Hur kul är det dá. Legat i sängen större delen av dagen, kollat pá film och spelat playstation. Woop.
I hopp om att magen skulle má lite bättre tog jag mig ut pá en kortare promenad med Julie (en av hundarna), och lik förbannat (som om inte dagen vore grá och trist ändá) lyckades jag bli utskälld av en äldre, jättearg tant. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gjorde för fel, dá utskällningen var pá himla snabb tyska.
Wellwell.
Nu har jag precis ätit lite med Helmut och Sonja, samt ringt eventuella mr. chef.
Ser inte sá ljust ut längre, Iaf inte med det bättre jobbet, och jag vill bara gá och hänga mig.
Eller näää. Bäst jag väntar tills T kommer hem, och sedan nya tag igen.
Ni känner väl mig? Jag ger dá fan inte upp i första taget :)


/k

Gameday.

Tänk att jag kan vara sá hurtig pá en söndag! Var uppe runt 8.30, drog en löprunda pá runt 4 km och sedan hem för att duscha och väcka sjusovaren med kaffe pá sängen.
Sitter nu, efter en ENORM brunch med la familia, och väntar pá att Helmut och jag ska ta bilen till Linz och titta pá Timos match. Hoppas att de vinner idag. Av mánga anledningar. Dels för att jag har kännt pá sistone att jag bringar otur, och det vore nice att bevisa motsatsen. Dels för att det aldrig sitter fel för herrn att fá in lite extra pengar i plánkan och dels för att han är en sádan härlig förlorare. Eh. Ironi. ;)))

Anyhow, háller alla tummar jag har

/k

Weekend.

Aaaaeeeeee fan vad dålig jag är! Från och med nu, inga fler löften, varken när det gäller fler inlägg eller något annat. Nej. 
Så, vad har hänt i deutschland sedan sist vi hördes? Inte mycket.
Det var en lång tisdag, och en ännu längre onsdag, helt utan min karl. Ensamt. Jag känner mig som hemmafru deluxe. Det mest spännande som kan hända dagar som sådana är en joggingtur eller kanske att jag har lite hemma-manikyr. NAE jag är INTE gjord för att gå hemma och vänta på nån förbannad karl! Nästa vecka skall ett eventuellt möte med en eventuell ny chef äga rum. Spännande som fan, och jag vet att jag redan skrivit om det, men längtar tills jag vet vad som väntar, job-wise. 

Igår dock, hade T en kortare dag och kom hem runt 15. Jag känner mig som någon sorts förälskad karaktär ur en kärleksroman, sitter i ett hus på landet, med en kopp te i handen och tittar drömmande ut genom fönstret för att få se honom komma åkandes. Haha. Illa, men jag trivs rätt bra än så länge. 

Så, efter hans hemkomst var det mys i några timmar och sedan dags för datenight. Japp, vi är nog båda lite amerikaniserade på det sättet. Vi åkte för lite kines-krubb och han höll upp dörrar, drog ut stolen, erbjöd sig att bära både det ena och det andra och var allmänt romantisk. Dessa tillfällen kan i vårt förhållande bli rätt sällsynta, så när de inträffar känner jag mig som a million bucks!
Vi kom hem, drack lite öl (jätteromantiskt) och kollade på saw 4 och 5 (ännu mer romantiskt!). somnade runt 4, med hans armar omkring mig, och jättelycklig.
Idag har solen skinit hela dagen. En sådan där dag då allt bara känns rätt. Även fast hösten hänger i luften är det ändå relativt varmt och behagligt. Vi har sprungit några ärenden och handlat mat. Jag körde ensam hem då T skulle hjälpa sin bror med något och känner mig stoltare än stoltast när jag faktiskt hittar i detta auto-bahn land. Såhärva, att jag må ha kört i USA på 8-filiga motorvägar och bland billister som verkar fått sitt körkort ur flingpaketen. Men helt seriöst, Tyskland känns trafikmässigt waaaayyyyy mer skrämmande än det stora landet i väst. Speciellt motorvägarna, där det ofta inte finns någon hastighetsgräns. Jag är lätt den där gamla tanten som håller mig i högerfil och gör mina medtrafikanter stressade och irriterade. Men vem bryr sig. Jag har ingen lust att "testa hur fort bilen kan gå". Som vissa andra gillar. euhm..
T åkte just iväg på träning, jag sitter i rummet och njuter, på övervåningen förbereds det för fin middag, tillagad av Florian (kan han laga mat? spännande!) och livet känns riktigt bra. 
Imorgon tänkte vi åka in till Bonn en sväng, gå lite i affärer, hitta något mysigt fik och kanske möta upp med några. 

Jag älskar mitt liv. Visst saknas en del (behöver jag ens nämna jobb och inkomst? rätt uppenbart vid det här laget... ) men i det stora hela... är jag kär och lycklig. Och halv-tysk. woooooooop!

Ska försöka fixa upp lite bilder här snart, på huset, omgivning, familj osvosv. Om någon är intresserad. jag vet att mami är, så skyller väl på henne ;))) 

Cíao!

/k

Montag.

Den gráa vardagen igen. Roligt det där. Jag má vara arbetslös och "ledig", men mándagar är alltid lika trákiga. Speciellt dá T är i skolan heeeela dagen. Och därefter fotboll heeeela kvällen. Lik förbannat travar dagen ändá pá.
Jag hänger mest med Helmut (yup, jättetyskt namn), gár ut med hundarna, städar lite och leker hemmafru.
Men máste ha mig ett jobb, SNART. Ska i nästa vecka iväg och prata med en snubbe om ev. arbete. Spännande. Háll alla tummar ni kan för mig!

I övrigt är jag lycklig. Är älskad av den bästa, har fina människor omkring mig och vet att sverige ligger runt 100 kr och 4 timmar bort. Önskar bara att usa även det kunde ligga lite närmare.

Nae vad torftigt det här blev. Har ju lovat mig själv att átminstone skriva en gáng varje dag. (förutom igár, dá jag var bakis och jävlig) Sá fár nog avsluta här innan det blir alltför ointressant. Beroende pá hur kvällen ser ut sá kanske ännu ett inlägg trillar in. Vi fár se.

Pá áterseende!
/k

Oktoberfest.

Holy scheisse.
Oktoberfest igar med Florian, Philipp och ett behagligt krypavstand till krogen vi befann oss pa.

Let's say it like this: Ölen kostade 23 spänn. 23 spänn för 6.0 raka procent alkohol. Shots kostade runt 20 kr.

Det var en orkester pa plats, som spelade musik i riktig Bayern-anda, männen bar Lederhosen, vit skjorta och matchande hatt. Kvinnorna bar även de traditionella kläder. Det var tävlingar hit och dit om bland annat finast traditionella klänning, vem som kunde sta med en liter öl utsträckt pa rak arm längs osv. Jagsjälv blev anmäld till sistnämnda tävling, och var paväg upp pa scenen med en bunt karlar som allihopp sag ut som skogshuggare. Fast jag bangade ur. Speciellt när jag sag vilket motstandet var. Och när jag började inse att jag ville hem.

Men kul vare!

Idag mar jag kort sagt som jag förtjänar. Min enda tröst är att T mar sämre haha.
Sa vi är alltsa bakis tillsammans, och planerar att stanna i sängen typ hela dagen.
Puss!

/k



Deutschland.

Dags att starta upp här igen. Dags att ta tag i livet, i kärleken, i framtidstro och inte minst i skrivandet igen.
Ut med det gamla, in med det nya.

Det är alltsá runt 5 mánader sedan mitt senaste inlägg. Skäms Karin!
Jag har hört klagomál frán alla möjliga olika háll, och har iochmed detta lovat dyrt och heligt att starta upp frontalkrocken igen, när tillfälle ges.
Sá jag tänkte att vilket tillfälle skulle kunna vara bättre än nu, än en gáng iväg frán sverige?

Har nu alltsá gátt och bosatt mig i tyskland, och tänkte nog stanna ett tag till. Ett bra tag till.
Anledningarna är mánga. Jag vill vara nära mannen som stár mitt hjärta närmast. Jag har svárt att sitta still. Jag vill ut i världen igen. Jag vill lära mig nya sprák och kulturer. Jag gillar öl. Osv, osv.
Listan kan göras láng.

Har ännu inte riktigt vant mig vid tanken att det är sáhär det är nu. Försöker lite försigtigt att smaka pá orden "bor i tyskland" och "sambos".
Sambos, ja. För första gángen. Är det sáhär det känns, när allt känns perfekt?

Just för tillfället är jag fri, vild och galen (eller... nja). Dock har jag nu varit arbetslös i ca 3 mánader och stár snart inte längre ut. Máste ha ett jobb, nágot att göra, egen inkomst osv. Önsketänkandet om att min karl kanske kunde försörja mig utplánades snabbt och ett kast tillbaka till verkligheten gör mig säker pá vad jag vill. Ett jobb, pengar och självständighet, tack!

Háller pá att nästla in mig i div kretsar runt hans familj. Har satt siktet pá egna företagare, personalchefer och div. annat intressant folk som kanske kan vara till fördel att känna och bli omtyck av.
Haha fy vad falskt det láter, och sá är det ju inte. Men att vara glad och trevlig till folk som sagt att "jag tror jag kan fixa ett bra jobb till dig" vore inte annat än pá sin plats.

Spráket är svárt, men det gár. Pratas det lángsamt omkring mig, förstár jag. Jag kan göra mig förstádd med det lilla tyska vokabulär jag sitter inne med, samt gester, teckningar och svenska/engelska utfyllningsord. Längtar tills jag behärskar detta hárda, men ack sá faschinerande sprák.

Just för tillfället sitter jag ensam i rummet (VÁRAT rum, hih!) medans min fina tysk vaktar ett mál nánstans typ 100 km härifrán. Han har "team night" med fotbollslaget ikväll, sá efter matchen ska dom ut och äta, och sedan vidare till nágon nattklubb. Jag, liksom alla andra "fußball-Frauen" är ju inte bjuden, förstáss. Sá jag tänkte gá pá OKTOBERFEST (!!!)-evangemang pá en lokal pub nere i ministaden jag numer bor i, tillsammans med Timos bror Florian och hans kompisar. Blir kuuuuuuul!

Nu ut och springa. Utan gym eller work-out-dvder (som jag sáklart glömde hemma) fár man göra vad man kan. Och jag kan ju springa. Ibland.

Och härmed är bloggen áterigen öppnad.
Auf wiedersehen!

/k