Hallelujah.

Vad gör man när allt är som det ska vara men ändå känns så jävla fel?
Det är precis så det känns nu. Jag vet inte vad som är fel, egentligen inget. Jag har det som jag vill ha det. Eller trodde jag i alla fall. Om allt nu är bra, varför slutar inte tårarna att rinna?

Fan, jag blir väl antagligen bara blödig av Jeff Buckley - Hallelujah.
Allt det ledsna kommer fram i dubbel styrka när tonerna pumpas ut i öronen.
Fan fan fan fan.

Jag måste skrika, slåss, rivas och bitas. Eller bara skriva några deprimerande rader på en blogg.
Återkommer om piteresan och om allt bra mitt liv trots allt består av någon annan dag.
Någon mindre grå dag.

/k

Pite rockers.

Baaaah. Vaknade  upp imorse mellan mina bästa pitebor och kände mig något skarv-skadad. Sängarna lyckades självklart åka isär lite under natten och resulterade då alltså i en något nerklämd karin. Men lika glad är jag för det, men gladast är nog laxen, som man brukar säga häruppe.

Gårdagen bjöd på bastu, öl och nudlar med bästa gänget. Dels mina puddingar jag reste med, dels deras vrickade studentpolare. Oh my, det var fett.

Jag kan även försöka stilla nyfikna själar med att the LAX is omhändertagen. Hela expeditionen in i det okända, aka lägenheten finns inom en snar framtid att beskåda på facebook i form av filmklipp. Jag kan med stor glädje och en gnutta besvikelse dock avslöja att laxen endast torkats till små fina lax-chips. Dvs, den förväntade bakterieodligen, möglet som vi trodde skulle möta oss i dörren och de betrodda flugorna såg vi ingenting av. Härmed avslutas mysteriet ang. laxen, men vi som rapporterar från lägenheten misstänker att laxen ännu inte skördat sitt sista offer. Laxen har sista ordet, även detta ett gammalt ordspråk från norrland.

Nu ska vi göra staden. Eller jag ska väl mest uppsöka ett apotek. Återkommer med fler spännande nyheter härifrån där renarna är många, dialekten är skev och pizzerierna serverar pitepalt.

Och ELLINOR! vafaaaaan, tanken slog mig men vi kom ju fan ur övik lika fort som vi kom in och jag hade inte kvar ditt nr på mobilen så jag visste inte var du var :((((( NÄSTA GÅNG, jag lovar!

/k

Roadtrip deluxe.

Okej, so here's the thing..

Vi är i Sundsvall.

Imorse satte sig jag, Josse och Becka i bilen hemma i norrköping och runt 5-tiden idag rullade vi in i sundsvall. För tillfället sitter vi på hotellrummet, tittar på hur en magiker avslöjar trick och känner oss något tunga i huvudet. Koncentrationen är noll och timmarna sedan 5 har bestått av fnitter och huvudvärk.

Imorn ska vi försöka komma iväg mot Piteå rätt skapligt då resan är nästan lika lång som den vi gjorde idag. 50 mil av den totalt 109 mil långa sträckan skall avverkas. Pewh.

Hoppas bara vi hittar lite superlim att limma dit backspegeln med ... haha.

Återkommer från piteå nästa gång.
/k

Och när vet man vad de rätta orden är då?

Filosofi på mage med armbågarna som stöd, som alltid. Har i min ensamhet nu under förmiddagen experimenterat med frukost (måste ju hitta något som funkar och är nyttigt.. ahaha). Kom fram till att havregrynsgröt är rätt äckligt, men tillsammans med blåbär, hallon och bananskivor är det rätt gott! Kom även fram till att mjölkdrickandet är jävligt slut för min del,  magen dör. Laktosfri är grejen.

Sedan tog kaos-begäret över, nån askass låt drogs på högsta volym och jag dansade röven av mig. Japp, det gjorde jag.
Dansa som om ingen ser dig, brukar det ju heta och det var det då fan ingen som gjorde!

Snart ska jag hoppa in i en dusch och därefter bege mig ner på stan. Prylar skall inhandlas och folk ska träffas.
Eller något, som avbrott i alla fall. Måste få känna att jag har lite vänner tror jag.. Känner mig och har de senaste dagarna känt mig rätt numb så att säga, likgiltig till allt och alla. Levt i en liten bubbla där endast jag får plats. Men slut med det, idag ska jag umgås!

Imorgon är det Pite för hela slanten och det ska bli grymt kul. Eller ja, jag har nog inte riktigt fattat att jag åker imorn, vi har inte riktigt planerat något ordentligt och det känns som om det vore ett misstag att ringa piteborna såhär dags då dessa hade partaj igår. Men bara man packar väskorna och bestämmer avresetid imorn så ska nog känslan komma.

Nu lockar duschen mer än något annat.
Vi hörs

/k

Likgiltighetskoma.

Vad var tanken? Vad var tankarna sekunden innan jag satte mig här? Att livet leker, att jag mår bra (till och från bör tilläggas då förkylningarna avlöser varandra och mitt liv präglas av div mindre åkommor), att jag längtar och saknar och känner mig allmänt tillfreds. Vaknade på helt rätt sida imorse av pussar och gos för att sedan bli lämnad själv i värmen under täcket. Det betyder bara en sak, semestern är över och ångesten inför hösten knackar på dörren. Vad ska jag göra? Hur ska jag klara det ekonomiskt? ska jag plugga? Jobba? ja, ni fattar.

Så ligger jag här nu, på mage i sängen med armbågarna som stöd. Jag skriver om allt och inget, saker som berör, saker av allmänt intresse och också saker ingen bryr sig om. Jag börjar fundera på om de har betydelse. Vad har egentligen betydelse?

Lite så är det nu. Likgiltigheten sköljde över mig som en kall vinterstorm och ångesten lika så. Vad har hänt? vad har jag gjot? vad har ni gjort?

Och visst är det sjukt, att jag är hemma en dag och hinner känna mig rastlös. Något måste hända! Ju mer jag tar för mig, desto mer rastlös och orolig känner jag mig. Har egentligen fullt upp här hemma men flyr verkligheten så fort jag har en chans. Jag saknar det som var, längtar till det som komma skall och för inte första gången känns det som om jag befinner mig i en sorts gråzon. En väntetid och övegångsperiod. I väntan på vadå?

Jag önskar så mycket. jag vill så mycket. jag saknar så mycket. Saker jag inte vill nämna i en offentlig blogg, men som jag gärna skulle skrika ut för full hals. Var tog tryggheten vägen? stannar den när jag åker, väntar den på mig och finns den när jag kommer hem?

Fan, nu får det vara bra. Jag är ung en gång och vill inte sitta och ångra de saker jag gjorde, än mindre de saker jag inte gjorde. På söndag drar jag till Piteå och stannar så länge själen behagar. Jag tror jag behöver det. Ännu en flykt. Och ja, tid är ju det jag faktiskt har numer.


Good times.

På återséende.

/k




2 veckor, 6 dagar.

Och där var semestern över för de flesta och jag återgår till att vara arbetslös. De senaste veckorna har varit galet bra och jag ångrar inte en enda av dem. Det ska dock bli rätt skönt att för första natten på drygt 2 veckor sova i egen säng.

Jag och min gamla vapendragare Jenny drog på vår årliga (eller kanske traditionella? något i den stilen iallafall) resa till hufvudstaden. Väl där for vi rakt igenom för en första visit på ljusterö. Där hann vi plocka blåbär, fiska, lösa korsord och bara njuta av ledigheten på riktigt. Dvs, på en Ö i skärgården utan någon som helst teckning på mobilen. Sweet!



Freeeeeesh!

Jag fick förövrigt en fiskt. SJUKT stolt vill jag tillägga. Sjukt.


Stockholm innerstad var då inte mycket värre. Jag och fröken åkte/gick vilse ca 5 ggr och glömde gå av tunnelbanan 1 gång. Starkt jobbat måste jag säga, spec när man är väldigt nykter!

Det var shopping, John Chris Café, äta ute och barrunda som hägrade. Och ujujuj. Vad kan man säga? Helt sjukt värt och jag längtar redan till nästa gång!


Utångsklara!

väl hemma njöt jag av lung och ro (och poker/drink-kväll) med nära och kära. Därefter fortsatte det ...

Veckan som var startade i västergötland på gården krabbelund tillsammans med syster och bond-micke. Trevligt värre med ko-räkning, ko-jagning, 306767 flugor, promenader, utflykt till slott, förkylning och allmänt lantliga sysslor. Om man bortser från förkylningen så var allting nice.

Japp, får söstra mi syn på denna är det karin-slakt på g kan jag lova.


Därefter kom min rödhåriga karl och hämtade mig för att ta mig till göteborg, bjuda mig på liseberg, mysa på fint hotell och köpa dyra drinkar i baren åt oss. Han är nog fan bäst. Och ja, jag tar honom verkligen bara för pengarna.. Eheh.
Hade i alla fall time of my life och trots stress var det så sjuuukt nice att åka iväg med pojkvaskern jag redan håller så kär. Har dessvärre inga bilder från miniresan, men det är kanske lika bra :)

Hem en vänta, ut till stallet och iväg norrut, mot värmlänningarna jag gillar allra mest.

Kräftskiva stod på schemat och Sebastian stod för dekorationerna. Världens ShitKid det där!


Jag var vacker och svettig som alltid. Mest svettig iaf.


Isa fick också vara med.

Bilder finns det gott om, men jag orkar inte med publishmes extremt långa väntetid på uppladdningen. Låter en bild på Silver avsluta inlägget här då jag direkt efter hemkomsten från värmland idag tog mig en tur ut till mina fyrbenta vänner på vikbolandet.



Puss.

/k