Kakan Deluxe

Nu har jag tänt ett ljus. Mitt i julstressen och den påträngande kylan som, inte en en sekund för tidigt, börjar närma sig. Jag vet inte vad det skulle betyda med ett ljus, men jag vill på något sätt hedra hennes minne och liv. Min farmor, Ellen Laurin, som stred för sin familj och sina nära.

Läste min systers dagbok förut. Hon skrev där om den starka kvinnan som tog sig över bergen i norge under andra världskriget. Den kvinnan som såg sin familj dö i fiendens händer. Den kvinnan som tog sig till sverige, bildade familj och startade upp sitt nya liv igen.

Jag minns mycket svagt hennes berättelser, men vet att flera ångrar att de inte skrev ner det. För nu är dom borta, för alltid.

Hittade ett brev från henne när vi flyttade.
"karin, jag beundrar dig som försöker hålla ihop din familj."
Det är inte utan att tårarna kommer igen.
Den är hon som bör beundras. Hennes liv hade en mening, ett mål.
Ett mål att klara det hon klarade. Ett mål att ta sig igenom omänsliga saker, saker ingen borde behöva uppleva.
Jag beundrar DIG farmor.  

Minnet av dig, så som du var, torkar alla tårar.
Vila i frid.