hatisk frustration
Kan inte beskriva känslan som far genom kroppen på mig för ögonblicket. Jag känner bara en otrolig frustration som antagligen bara skulle sluta i katastrof om jag slälppte ut den. För ögonblicket säger frustrationen åt mig att kasta en molotow coctail genom just det där fönstret borta i söderköping, och sedan bara stå och titta på när flammorna bränner upp det sista den där jävla gubbjäveln och hans vidriga fru har kvar. Med nöje.
Men jag är starkare än så. Faktum är ju helt glasklart; att jag faktiskt inte bryr mig om ditt liv längre. För mig är du ändå död.
Du har aldrig gjort något rätt i ditt liv, så det sista jag räknar med är att det skulle förändras nu. Nej, jag gav upp dig för många år sedan.
Ska bara ta och fixa den där underskriften på fredag, så slipper jag förhoppningsvis att se honom någonsin igen.
Och nej, det här är inte något "oh-my-god-jag-hatar-mina-föräldrar-för-dom-låter-mig-inte-supa!!!!11ettett"-sort of thing.
Det här är bara precis som det är.
8 år av misslyckade försök från min sida.
likgiltighet och kyla från din sida.
/k
Men jag är starkare än så. Faktum är ju helt glasklart; att jag faktiskt inte bryr mig om ditt liv längre. För mig är du ändå död.
Du har aldrig gjort något rätt i ditt liv, så det sista jag räknar med är att det skulle förändras nu. Nej, jag gav upp dig för många år sedan.
Ska bara ta och fixa den där underskriften på fredag, så slipper jag förhoppningsvis att se honom någonsin igen.
Och nej, det här är inte något "oh-my-god-jag-hatar-mina-föräldrar-för-dom-låter-mig-inte-supa!!!!11ettett"-sort of thing.
Det här är bara precis som det är.
8 år av misslyckade försök från min sida.
likgiltighet och kyla från din sida.
/k
Kommentarer
Postat av: sandra
vad har hänt? :(
Trackback