Kakan Deluxe

Gumman, det var vi mot världen en gång i tiden. Eller, vem skämtar jag med, det har nog alltid varit så? Världens bästa grannar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen ; Jag kommer aldrig någonsin att få en bättre vän än den vän du är mot mig. Av nån anledning så finns du där i vått och torrt, du tröttnar kanske aldrig på mitt jävla pladder och minsann så har du alltid tid att lyssna.

De senaste månaderna har jag äntligen fått chansen att ge något tillbaka. Ändå känner jag mig så sjukt otillräcklig och hjälplös. Utplånar mig själv i jakten på att göra allting bra. Fastän att jag vet att det inte ligger i mina händer.
Varför har jag ett sådant behov av att hjälpa?

Vad jag mest vill säga är att jag idag, imorgon och alla andra dagar framöver stöttar dig till 110%. Alltid. Jag kommer så jävla väl ihåg när vi började umgås.
Tänkte att; hon ska jag tamigfan aldrig släppa, sån jävla underbar människa med härlig syn på livet och omgivningen.



Lämna mig aldrig bakom dig.
Sluta aldrig nånsin att vara du.
/k