You will never ever be the one that I adore.
Hejsan hoppsan lillebror. förhelvete.
Det va ett tag sedan jag skrev nu och mycket har väl inte förändrats.
Vi kör en snabb CatchUp:
-Egyptenresan är inställd (told you so?)
-Supandet vareviga helg sätter sina spår och nu (efter valborgshelgen då hehe) väntar nog ett X antal vita veckor.
-Det blev inget sommarjobb för min del, så blir nog kvar på telefonskiten i sommar oxå. Fick dessutom en betydligt lägre lön än jag väntat mig, så pengabristen är nu ett faktum.
-Solen har tinat min frusna vardag och jag har gjort saker som man bara gör när det är varmt ute (som t.ex. käkat glass, pillat med tårna i gräset, solat osv)
-Malin var sjuk en vecka eller så, vilket splittrade älskade quatro ett tag, men nu är det vi fyra igen och jag stortrivs. Behöver verkligen inget annat än dessa underbara!
Och en TodaysNews:
Idag har jag skrivit klart mitt tal i svenska. Till nationella provet dårå.
Det blev sjukt jävla djupt och det är tveksamt om någon kommer fatta då det gör iaf mig dum i huvudet.
Min valda infallsvinkel är i alla fall Mytologi i modern version och jag tänkte prata om vikten av kunskap i förhållande till mänskligheten. Jag tänkte även nämna existentiella och vetenskapliga frågor, samt min syn på kunskap och jakten på att veta allt. (redan här jävligt komplicerat..)
"Jag tror att det är nödvändigt för hela vår existens att ha dimma i ögonen för att fortfarande tro på och dyrka en gud vi aldrig sett. Människans drivkraft är nyfikenhet, och förundran över allt vad världen har att dölja.
Och vad händer då den dagen, om den nu skulle komma, då människan ser och förstår allt, alla frågetecken har suddats ut och vi inte längre har något att lära oss? Kanske är kunskap grunden till mänsklighetens existens? Om vi vet allt som finns att veta, finns det inte längre något att tro på.
Och tro ska ju vara det sista som lämnar en människa... Den tanken tål att tänkas på."
Och med dessa ord avslutar jag mitt tal.
Är ändå relativt nöjd, men lite skraj över hur det ska uppfattas.
Jag hoppas att folk inte kommer se ut som frågetecken iaf ...
Förövrigt så mår jag bra och känner mig lätt och glad. Antagligen då solen tittat fram några extra gånger denna vecka och påminner en om hur nära sommar och ledighet man är.
puss!
/k
Det va ett tag sedan jag skrev nu och mycket har väl inte förändrats.
Vi kör en snabb CatchUp:
-Egyptenresan är inställd (told you so?)
-Supandet vareviga helg sätter sina spår och nu (efter valborgshelgen då hehe) väntar nog ett X antal vita veckor.
-Det blev inget sommarjobb för min del, så blir nog kvar på telefonskiten i sommar oxå. Fick dessutom en betydligt lägre lön än jag väntat mig, så pengabristen är nu ett faktum.
-Solen har tinat min frusna vardag och jag har gjort saker som man bara gör när det är varmt ute (som t.ex. käkat glass, pillat med tårna i gräset, solat osv)
-Malin var sjuk en vecka eller så, vilket splittrade älskade quatro ett tag, men nu är det vi fyra igen och jag stortrivs. Behöver verkligen inget annat än dessa underbara!
Och en TodaysNews:
Idag har jag skrivit klart mitt tal i svenska. Till nationella provet dårå.
Det blev sjukt jävla djupt och det är tveksamt om någon kommer fatta då det gör iaf mig dum i huvudet.
Min valda infallsvinkel är i alla fall Mytologi i modern version och jag tänkte prata om vikten av kunskap i förhållande till mänskligheten. Jag tänkte även nämna existentiella och vetenskapliga frågor, samt min syn på kunskap och jakten på att veta allt. (redan här jävligt komplicerat..)
"Jag tror att det är nödvändigt för hela vår existens att ha dimma i ögonen för att fortfarande tro på och dyrka en gud vi aldrig sett. Människans drivkraft är nyfikenhet, och förundran över allt vad världen har att dölja.
Och vad händer då den dagen, om den nu skulle komma, då människan ser och förstår allt, alla frågetecken har suddats ut och vi inte längre har något att lära oss? Kanske är kunskap grunden till mänsklighetens existens? Om vi vet allt som finns att veta, finns det inte längre något att tro på.
Och tro ska ju vara det sista som lämnar en människa... Den tanken tål att tänkas på."
Och med dessa ord avslutar jag mitt tal.
Är ändå relativt nöjd, men lite skraj över hur det ska uppfattas.
Jag hoppas att folk inte kommer se ut som frågetecken iaf ...
Förövrigt så mår jag bra och känner mig lätt och glad. Antagligen då solen tittat fram några extra gånger denna vecka och påminner en om hur nära sommar och ledighet man är.
puss!
/k
Kommentarer
Postat av: Hon du vet, Jenny
Måste få läsa hela ditt tal sedan :)
Trackback