Kakan Deluxe

Vad var tanken? Vad var tankarna sekunden innan jag satte mig här? Att livet leker, att jag mår bra (till och från bör tilläggas då förkylningarna avlöser varandra och mitt liv präglas av div mindre åkommor), att jag längtar och saknar och känner mig allmänt tillfreds. Vaknade på helt rätt sida imorse av pussar och gos för att sedan bli lämnad själv i värmen under täcket. Det betyder bara en sak, semestern är över och ångesten inför hösten knackar på dörren. Vad ska jag göra? Hur ska jag klara det ekonomiskt? ska jag plugga? Jobba? ja, ni fattar.

Så ligger jag här nu, på mage i sängen med armbågarna som stöd. Jag skriver om allt och inget, saker som berör, saker av allmänt intresse och också saker ingen bryr sig om. Jag börjar fundera på om de har betydelse. Vad har egentligen betydelse?

Lite så är det nu. Likgiltigheten sköljde över mig som en kall vinterstorm och ångesten lika så. Vad har hänt? vad har jag gjot? vad har ni gjort?

Och visst är det sjukt, att jag är hemma en dag och hinner känna mig rastlös. Något måste hända! Ju mer jag tar för mig, desto mer rastlös och orolig känner jag mig. Har egentligen fullt upp här hemma men flyr verkligheten så fort jag har en chans. Jag saknar det som var, längtar till det som komma skall och för inte första gången känns det som om jag befinner mig i en sorts gråzon. En väntetid och övegångsperiod. I väntan på vadå?

Jag önskar så mycket. jag vill så mycket. jag saknar så mycket. Saker jag inte vill nämna i en offentlig blogg, men som jag gärna skulle skrika ut för full hals. Var tog tryggheten vägen? stannar den när jag åker, väntar den på mig och finns den när jag kommer hem?

Fan, nu får det vara bra. Jag är ung en gång och vill inte sitta och ångra de saker jag gjorde, än mindre de saker jag inte gjorde. På söndag drar jag till Piteå och stannar så länge själen behagar. Jag tror jag behöver det. Ännu en flykt. Och ja, tid är ju det jag faktiskt har numer.


Good times.

På återséende.

/k