Volcanos melt you down.

Men hallå eller.

Midsommardagen, lördagen eller dagen innan jobb.
Igår var en sjukt fin dag. Vädret var på vår sida, vi hade midsommarkransar och vann gosedjur på lotteri. Vi käkade sill, drack nubbe (med tillhörande snapsvisor), spelade kubb och hade sjukt trevligt ute på landet. Kunde knappt varit bättre! Världens bästa människor det där <3

Vidare in till stan och klockaretorpet, där vi hittade hem till Linda och hennes fest. Jag hade skittrevligt den stund vi var där. Lärde känna herr Wales lite (är ju tydligen den sista som träffar honom haha). Han var sjukt trevligt!
Framåt midnatt växte mina halsmandlar till trippel storlek och hindrade mig från att svälja helt och hållet vilket resulterade i hemgång. Jag och becka helkrschade i dubbelsängen och sov minst 11 timmar. Gött!

Idag har det varit pizza, film och fika. Det har varit nice. Verkligen bakisdag, men utan att vara bakis. Gutt!
Nu lyssnar jag musik och laddar inför imorgon. Som vanligt är huvudet fullt av tankar, så fullt att det nästan blir tomt, jag vet inte riktigt vad jag tänker på.
Jag hoppas imorgon (jobbdelen) går fort. Jag hoppas mina halsmandlar vill återgå till normal storlek. Jag hoppas att vädret imorgon eftermiddag blir fint, för då blir det stallet. Jag hoppas jag känner mig vettigare imorn.
Puss.

/k

baracklackiboom.

ÅH. Varför sa ingen att det var såhär jävla skitjobbigt? Eller ptja, det visste jag väl. Men va, inte såhär. Jag kunde väl för tusan räkna ut med lilltån att man fick psykiska besvär och inte kan tänka på något annat än just detta. Och just dessa mentala inbillningar och sattyger har jag.
Men inte fan visste jag att fysiska besvär kunde medfölja. Att jag mår illa av tuggummina är rätt vanligt. Men att jag får feber, svettas, fryser, får dubbelseende och taskig balans, det var det minsann ingen som förvarnade om. Mamma berättade nyss om pappas besvär när han slutade. Och oj. Jag har tur som "bara" har ovanstående problem.

Och som om detta inte vore nog. Jag tycker själv (hoppas att det stämmer?) att jag är glad och positiv bland folk, men börjar gråta för de minsta bagatellerna när jag är i min ensamhet. Bah. Ögonen svider.

Men det blir bättre. Helt klart. Nu måste väl ändå det värsta vara över? alla säger ju att de tre första dagarna är värst, och nu är de över.
Jag är i alla fall SJUKT stolt över mig själv.

Idag var första hela dagen på jobb. Det var roligt! Förutom störmoment som små skitungar (ok, bara ett år yngre, men han betedde sig fan som om han vore 10 år) som tror dom är "kingen av vägen, så jag kör precis hur jag vill. Jag ligger helst i mitten av motorvägen MELLAN körfälten och SHIIIIIT vad häftig jag är, jag körde om en ferarri!!!!!!!!". Ungefär.
Har dock bara två pass i veckan av fem med honom, då ska jag väl kunna undvika honom?

På fredag är det ledigt. Mm. Jag ska allt njuta av min enda lediga fredag 5 veckor framöver. (ledig mån och tis, börjar tidigt alla helgen, TJOHO). Kanske super man till det, eller så låter man bli. Har ingen direkt behov av varken det eller fest, kanske slutar hemma framför en film? det återstår att se.

Åh, jag lyckades visst skrapa ihop ett någorlunda läsvärt inlägg. Det blir lite lättare nu när pärlan är tillbaka på min mage om kvällarna, slipper den stationära, född år 349 f.kr.

Det lär iofs bli en hel del här under sommaren. Mycket händer och grubblare som man är så måste allt grubblas igenom, gärna genom text.

Sist men inte minst, tack alla som hejar på mig i det här. Jag klarar det, fastän det är sjukt mkt svårare ibland. Spec tack till den anonyma som glömmer skriva sitt namn. Jag blir glad och pepp av sånt!

/k




Abstinensbesvär.

Ajuste. Jag slutade ju röka i söndags oxå.
Vilket innebär den 2a helt rökfria dagen idag.
Alla säger att det är värst de tre första dagarna. Jag hoppas de har rätt.
För jag dör nästan känns det som. Usch.

/k

Lugnet efter stormen.

Eller snarare förkylningen efter studenten.

Fy fan vad roligt jag haft. lätt bästa veckan i mitt liv. 50% fylla, 30% bakis och resten nära och kära. Helt jävla asfett!
Jag har nu vilat tillräckligt mycket för att vilja ha tillbaka denna underbara röjvecka. Jag trodde inte jag skulle orka, men åh. Jag kommer sakna det här. Nu är det Sportscamp för hela slanten, sen blir även jag lite ledig :)

Kul förresten att första två dagarna på campet inte blev något för min del, pga sjukdom .. Men men.. Imorn kör vi igen. Jag ser fram emot att köra de extremt fräscha bilarna, Wolksvagen Tourinho :D MMMMM. <3

För tillfället sitter jag och pillar lite med datorn som Arvid lämnade idag, installerar lite program och lägger inte lite bilder. Imorn blir det så jävla mkt kameraköp! Det blir ännu fetare.

Och jag orkar verkligen inte skriva blogg, det kanske märks? puss.

/k