Be my baby.
Jag har varit dålig på att uppdatera de senaste dagarna, men jag har en förklaring:
Jag har struntat i datorn om kvällarna och inser att jag runt 22.00-snåret faktiskt är trött och redo för sängen. Har ändrat om lite och min dygnsrytm fungerar så mycket bättre! Går mest in för att kolla mail, söka jobb och möjligen läsa en blogg eller två. Allt annat på internet känns sjukt tråkigt nuförtiden.
Men i alla fall. Helgen har just passerat och det var lyckat. Eller ja, typ.
Fylleslag of dooom kan man säga. Runt 8 (!!! ja, vi började rätt tidigt) så började jag ringa fyllesamtal. Woho. Jag tror inte jag sa något riktigt hemskt till någon, men aaah, fyllesentimentalitet är tamejfan aldrig rolig. Vilket kvällen bjöd en hel del på med tanke på sällskapet. Och faktum är att kameror vid sådana tillfällen kan vara det värsta som finns. Tjoho, facebook nästa? Känner jag Moncia rätt så hamnar jag där inom en snar framtid.
Innan fylleslaget, på dagen, var vi på busfabriken, jag, Jenny och Sebastian. Och... jag är mållös. Det var bland det sjukaste.. sååå högt i tak och labyrinter och klätterställningar och bollhav och ruschkanor och ja, gud vet vad. Sånt fanns det minsann inte på min tid! 1,5 timmar senare gav vi dock upp. Men lätt värt pengarna.
Låna ut era snorungar till mig så jag får gå på busfabriken snart igen!
Efter besöket på busfabriken drog vi vidare för bowling. Jag förlorade som vanligt. Tur att jag inte är en lika dålig förlorare som Sebastian, då skulle jag aldrig kunna spela bowling! Förutom att jag klämde fingret mellan två klot så var även det lyckat.
Väl hemma dukade vi fram tacos och korkade upp tequilan. Resten är numer historia. Detaljer känns onödigt, eller snarare, jag orkar inte skriva upp. Är ni mycket nyfikna över utvalda citat från kvällen får ni besöka Jennys blogg. Stackarn blev frammåt kvällningen ofrivilligt indragen i familjen Laurin/Kleéns superkalas.
Idag vaknade jag med en sinnessjuk träningsvärk i benen och en hel öken i munnen. Dessutom vaknade jag av att Mattias står i dörröppningen och skriker. Klockan 9 på morgonen. I nästa ögonblick försvinner han, dyker upp i dörröppningen igen och kastar katten på mig. Stackars Elliot landade på mig med varenda klo utfälld.
Jag kände mig som en nåldyna.
Jag har ändå hunnit med både träning och den obligatoriska söndagsfikan idag, jag är nöjd!
Nu har jag krypit ner och ska bums stänga ner och sova. Imorn är det återigen jobbletande och skola som gäller.
Kanske även träning, men antagligen inte.
Vi hörs.
/k
Jag har struntat i datorn om kvällarna och inser att jag runt 22.00-snåret faktiskt är trött och redo för sängen. Har ändrat om lite och min dygnsrytm fungerar så mycket bättre! Går mest in för att kolla mail, söka jobb och möjligen läsa en blogg eller två. Allt annat på internet känns sjukt tråkigt nuförtiden.
Men i alla fall. Helgen har just passerat och det var lyckat. Eller ja, typ.
Fylleslag of dooom kan man säga. Runt 8 (!!! ja, vi började rätt tidigt) så började jag ringa fyllesamtal. Woho. Jag tror inte jag sa något riktigt hemskt till någon, men aaah, fyllesentimentalitet är tamejfan aldrig rolig. Vilket kvällen bjöd en hel del på med tanke på sällskapet. Och faktum är att kameror vid sådana tillfällen kan vara det värsta som finns. Tjoho, facebook nästa? Känner jag Moncia rätt så hamnar jag där inom en snar framtid.
Innan fylleslaget, på dagen, var vi på busfabriken, jag, Jenny och Sebastian. Och... jag är mållös. Det var bland det sjukaste.. sååå högt i tak och labyrinter och klätterställningar och bollhav och ruschkanor och ja, gud vet vad. Sånt fanns det minsann inte på min tid! 1,5 timmar senare gav vi dock upp. Men lätt värt pengarna.
Låna ut era snorungar till mig så jag får gå på busfabriken snart igen!
Efter besöket på busfabriken drog vi vidare för bowling. Jag förlorade som vanligt. Tur att jag inte är en lika dålig förlorare som Sebastian, då skulle jag aldrig kunna spela bowling! Förutom att jag klämde fingret mellan två klot så var även det lyckat.
Väl hemma dukade vi fram tacos och korkade upp tequilan. Resten är numer historia. Detaljer känns onödigt, eller snarare, jag orkar inte skriva upp. Är ni mycket nyfikna över utvalda citat från kvällen får ni besöka Jennys blogg. Stackarn blev frammåt kvällningen ofrivilligt indragen i familjen Laurin/Kleéns superkalas.
Idag vaknade jag med en sinnessjuk träningsvärk i benen och en hel öken i munnen. Dessutom vaknade jag av att Mattias står i dörröppningen och skriker. Klockan 9 på morgonen. I nästa ögonblick försvinner han, dyker upp i dörröppningen igen och kastar katten på mig. Stackars Elliot landade på mig med varenda klo utfälld.
Jag kände mig som en nåldyna.
Jag har ändå hunnit med både träning och den obligatoriska söndagsfikan idag, jag är nöjd!
Nu har jag krypit ner och ska bums stänga ner och sova. Imorn är det återigen jobbletande och skola som gäller.
Kanske även träning, men antagligen inte.
Vi hörs.
/k
Kommentarer
Trackback