Your performance deserve a standing ovation.
Hej. Hej hej.
Idag är det lördag och jag har då inte gjort många knop. Vaknade runt 1200 och har sedan dess i stort sett bara glidit runt, ätit, pratat engelska och ätit. Det är nice.
Igår var det linköping som gällde. Även det var nice. Lite stressigt och tungt med tåg osv, fast att sova i egen säng inatt var guld. Tillochmed värt 100 kr att slippa T&Ls soffa (inte föratt det är något större fel på den, förutom att den är lite kissig), då jag tog taxi från stationen till klocket för att komma hem.
mm. Jag märker att jag inte har något riktigt riktigt värt att komma med, så folk som redan tröttnat på texten, borde nog sluta här. Kan inte tänka mig att det blir bättre.
Och ännu en gång är jag inne i den där jobbiga svängen, då man inte vet hur man känner sig. Är jag glad? Är jag ledsen? Känner jag mig ensam? Behöver jag utrymme? Osv. Allt är så jävla förvirrande, 9824566 tankar i huvudet samtidigt. Och jag hatar det. Jag hatar att inte veta hur jag mår, utan bara gå runt i någon sorts dvala hela tiden. Skrattar högt och mycket ena sekunden och vill bara gråta den andra. Vart är mellantinget? kommer jag någonsin att ha något? Uääh. Får inte mycket sömn, tycker inte om att göra något, men vill inte sitta sysslolös, känner mig rastlös och helt likgiltig, om vartannat.
Men det är säkert en form av stress inför studenten. Kanske för att jag inte riktigt kunnat slappna av sedan all stress med sista skolarbetena. Har en avsaknad av den lättnad jag trodde jag skulle uppleva när allt var klart. Känns helt enkelt som om jag missat något.
Men ja, det är knappa 2 veckor kvar och efter det borde det iaf släppt.
Tack för mig.
Ps, 50% av USA-besöket, dvs Wulf, är kusligt lik han från Saw-filmerna (Jigsaw?)! Helt scary lik faktiskt. Får jag chansen att knäppa en bild så läggs den upp här för allmän bedömning. Men det är lite sjukt.
/k
Idag är det lördag och jag har då inte gjort många knop. Vaknade runt 1200 och har sedan dess i stort sett bara glidit runt, ätit, pratat engelska och ätit. Det är nice.
Igår var det linköping som gällde. Även det var nice. Lite stressigt och tungt med tåg osv, fast att sova i egen säng inatt var guld. Tillochmed värt 100 kr att slippa T&Ls soffa (inte föratt det är något större fel på den, förutom att den är lite kissig), då jag tog taxi från stationen till klocket för att komma hem.
mm. Jag märker att jag inte har något riktigt riktigt värt att komma med, så folk som redan tröttnat på texten, borde nog sluta här. Kan inte tänka mig att det blir bättre.
Och ännu en gång är jag inne i den där jobbiga svängen, då man inte vet hur man känner sig. Är jag glad? Är jag ledsen? Känner jag mig ensam? Behöver jag utrymme? Osv. Allt är så jävla förvirrande, 9824566 tankar i huvudet samtidigt. Och jag hatar det. Jag hatar att inte veta hur jag mår, utan bara gå runt i någon sorts dvala hela tiden. Skrattar högt och mycket ena sekunden och vill bara gråta den andra. Vart är mellantinget? kommer jag någonsin att ha något? Uääh. Får inte mycket sömn, tycker inte om att göra något, men vill inte sitta sysslolös, känner mig rastlös och helt likgiltig, om vartannat.
Men det är säkert en form av stress inför studenten. Kanske för att jag inte riktigt kunnat slappna av sedan all stress med sista skolarbetena. Har en avsaknad av den lättnad jag trodde jag skulle uppleva när allt var klart. Känns helt enkelt som om jag missat något.
Men ja, det är knappa 2 veckor kvar och efter det borde det iaf släppt.
Tack för mig.
Ps, 50% av USA-besöket, dvs Wulf, är kusligt lik han från Saw-filmerna (Jigsaw?)! Helt scary lik faktiskt. Får jag chansen att knäppa en bild så läggs den upp här för allmän bedömning. Men det är lite sjukt.
/k
Kommentarer
Trackback
