Karma.
Eller snarare dålig karma.
Jepp, jag är förföljd. På olika sätt. Dåliga handlingar föder dåliga konsekvenser, så har det ju förvisso alltid (i de flesta fall iaf) varit. Man lärde sig det redan i smååren att tänka på konsekvenserna. Ja, de flesta iallafall. Men just den karma jag pratar om behöver inte ens innehålla dåliga handlingar. Det räcker med en tanke eller ett ord från min sida, så händer det. Det handlar om ungefär allt från småsaker som mina naglar, till mina ständiga förkylningar, till närståendes hälsa. Och när det kommer till det sistnämnda så blir jag skraj. Jag blir nästan rädd för att tänka vissa tankar.
Vafan är det som börjat förfölja mig? Jag kanske inte ens ska kalla det karma, kanske är det herr Murphy som är i farten? Eller nä, så illa är det inte (än, får man väl lov att tillägga då det annars lär inträffa, läs; allt ovanstående).
Shit. nu svamlar jag igen.
Helgen var bra. Eller kanon faktiskt. Spenderade den i vår kära hufvudstad med vapendragare numero uno. För att summera så bestod den av alkohol, sömn och mat. en FET (Y) på det.
Inte bara innehöll den skratt och kvalitétstid, utan även tankar. Dimman och virrvarret av tankar från i onsdags släppte en aning, och jag fick chansen att tänka en tanke i taget, sortera, kalkylera och utvärdera.
Har jag begått ännu ett fett misstag? Det känns helt klart så. Jag vet, fröken oförutsägbar. Men jag måste sluta lyssna på vad jag borde och göra mer vad jag vill, vad jag känner. Så är det. Jag vet det nu. Jag mår skit utan dig.
Tack.
/k
Jepp, jag är förföljd. På olika sätt. Dåliga handlingar föder dåliga konsekvenser, så har det ju förvisso alltid (i de flesta fall iaf) varit. Man lärde sig det redan i smååren att tänka på konsekvenserna. Ja, de flesta iallafall. Men just den karma jag pratar om behöver inte ens innehålla dåliga handlingar. Det räcker med en tanke eller ett ord från min sida, så händer det. Det handlar om ungefär allt från småsaker som mina naglar, till mina ständiga förkylningar, till närståendes hälsa. Och när det kommer till det sistnämnda så blir jag skraj. Jag blir nästan rädd för att tänka vissa tankar.
Vafan är det som börjat förfölja mig? Jag kanske inte ens ska kalla det karma, kanske är det herr Murphy som är i farten? Eller nä, så illa är det inte (än, får man väl lov att tillägga då det annars lär inträffa, läs; allt ovanstående).
Shit. nu svamlar jag igen.
Helgen var bra. Eller kanon faktiskt. Spenderade den i vår kära hufvudstad med vapendragare numero uno. För att summera så bestod den av alkohol, sömn och mat. en FET (Y) på det.
Inte bara innehöll den skratt och kvalitétstid, utan även tankar. Dimman och virrvarret av tankar från i onsdags släppte en aning, och jag fick chansen att tänka en tanke i taget, sortera, kalkylera och utvärdera.
Har jag begått ännu ett fett misstag? Det känns helt klart så. Jag vet, fröken oförutsägbar. Men jag måste sluta lyssna på vad jag borde och göra mer vad jag vill, vad jag känner. Så är det. Jag vet det nu. Jag mår skit utan dig.
Tack.
/k
Kommentarer
Trackback