Skärp te er!
Har ni helt glömt bort min blogg? Jag vet att jag inte är kalas på att uppdatera, men om ni har (vilket ni nördar säkert har) sånhär påminn-tjänst så borde ni se det här!
Eller så har ni glömt bort. Fast det är väl lika bra. Speciellt tillfällen som dessa, då jag bara ändå skriver what's on my mind at the moment, och egentligen inte levererar något vettigt.
Fast snart mina vänner. Närmare bestämt om 70 dagar så får ni ta och kolla in här mer ofta. Efter den 4e kommer nyheterna direkt från staterna och jag kommer att behöva någon som lyssnar. Eller snarare, ni har att välja mellan att läsa eller bli uppringda mitt i nätterna (tidsskillnad, höhö). Såattee..
Nä men, det närmar sig med stormsteg, det där. Helt sjukt vad tiden går undan när man har roligt.
Inget nytt i min värld dock. Inget värt att skriva om iaf. Jag sover länge, jag lever först framåt småtimmarna, jag umgås mycket med miss j som har ungefär samma "rutiner" som mig, jag försöker ha roligt, vara spontan. Jag längtar fortfarande, jag saknar fortfarande. Jag tänker mycket på mormor som inte mår så bra. Jag umgås så mycket som möjligt med min Nea, jag har nästan konstant ont i huvudet och jag längtar efter att få börja träna igen. Jag hatar basshunters reklam på spotify och jag lider av eknomiska kriser hela tiden. 4 dagar i sälen med bästa folket är bokat och jag har iochmed den och en kommande stockholmsresa med vapendragaren en hel del att se fram emot.
Bilden laddar jag upp för att den är tagen en jävligt bra kväll för drygt en vecka sedan.
Det var väl allt. I snabb-verision.
Be good, take care.
/k
Eller så har ni glömt bort. Fast det är väl lika bra. Speciellt tillfällen som dessa, då jag bara ändå skriver what's on my mind at the moment, och egentligen inte levererar något vettigt.
Fast snart mina vänner. Närmare bestämt om 70 dagar så får ni ta och kolla in här mer ofta. Efter den 4e kommer nyheterna direkt från staterna och jag kommer att behöva någon som lyssnar. Eller snarare, ni har att välja mellan att läsa eller bli uppringda mitt i nätterna (tidsskillnad, höhö). Såattee..
Nä men, det närmar sig med stormsteg, det där. Helt sjukt vad tiden går undan när man har roligt.
Inget nytt i min värld dock. Inget värt att skriva om iaf. Jag sover länge, jag lever först framåt småtimmarna, jag umgås mycket med miss j som har ungefär samma "rutiner" som mig, jag försöker ha roligt, vara spontan. Jag längtar fortfarande, jag saknar fortfarande. Jag tänker mycket på mormor som inte mår så bra. Jag umgås så mycket som möjligt med min Nea, jag har nästan konstant ont i huvudet och jag längtar efter att få börja träna igen. Jag hatar basshunters reklam på spotify och jag lider av eknomiska kriser hela tiden. 4 dagar i sälen med bästa folket är bokat och jag har iochmed den och en kommande stockholmsresa med vapendragaren en hel del att se fram emot.
Bilden laddar jag upp för att den är tagen en jävligt bra kväll för drygt en vecka sedan.
Det var väl allt. I snabb-verision.
Be good, take care.
/k
21 guns.
Hola.
Helgen och början av veckan har hittills varit helt ok. Bortsett från tidigare nämnd förkylning har jag varit på realtivt gott humör, tyckt att hösten funkar rätt bra, trots kylan och saker har bara flutit på.
I söndags begav sig jag och min karl (efter en extremt kort arbetsdag ute på golfkrogen) mot sthlm och Greendaykonsert. Kändes sjukt spontant då han glömt bort biljetterna han köpte för drygt ett halvår sedan och kom ihåg dom typ förra veckan. Konserten var trevlig, men ingen höjdare. Om det berodde på att jag kanske inte gillar dem lika mycket som jag gjorde förr eller om det var för alla de 2486 pubertetsfjortisarna Billie Joe Armstrong drog upp på scen för att sjunga deras låtar (vill jag höra sjukt jävla dålig karaoke kan jag fan gå ner på svea varje onsdag, det finns folk som verkligen inte bör sjunga där) vet jag inte. Jag tycker att det vore roligt att faktiskt större delen av konserten fått höra DEM sjunga och spela DERAS låtar. Och sitter man i slutet av en konsert och tänker: "är det aldrig slut?" så kan den inte vara så bra..
Höjdpunken var dock basketcase. Då fick jag serious goosebumps. På 9ans rockkonsert på kunskapsskolan stod jag inför hela skolan och vrålade ut denna gamla goding, och nu, 3.5 år senare stod självaste Billie Joe och vrålade ut den (något bättre får jag erkänna) inför en fullsatt globen. DET gjorde resan till sthlm värt.
Igår var det mys över en kaffe med Jempan och Fia och därefter mannen för hela slanten. Idag vaknade jag ensam i hans säng, snodde med mig hans bil till stan och tog en shoppingrunda med Miss J. Det var niiiice. Jag är glad. Min ekonomi gillade det absolut inte, men jag köpte så behövliga och mumsiga saker så det var det fan värt.
Nu är jag nöjd tjej.
Och jag peppar inför fredag. Då är det girls night out med tillhörande taco innan. PUSS
/k
Helgen och början av veckan har hittills varit helt ok. Bortsett från tidigare nämnd förkylning har jag varit på realtivt gott humör, tyckt att hösten funkar rätt bra, trots kylan och saker har bara flutit på.
I söndags begav sig jag och min karl (efter en extremt kort arbetsdag ute på golfkrogen) mot sthlm och Greendaykonsert. Kändes sjukt spontant då han glömt bort biljetterna han köpte för drygt ett halvår sedan och kom ihåg dom typ förra veckan. Konserten var trevlig, men ingen höjdare. Om det berodde på att jag kanske inte gillar dem lika mycket som jag gjorde förr eller om det var för alla de 2486 pubertetsfjortisarna Billie Joe Armstrong drog upp på scen för att sjunga deras låtar (vill jag höra sjukt jävla dålig karaoke kan jag fan gå ner på svea varje onsdag, det finns folk som verkligen inte bör sjunga där) vet jag inte. Jag tycker att det vore roligt att faktiskt större delen av konserten fått höra DEM sjunga och spela DERAS låtar. Och sitter man i slutet av en konsert och tänker: "är det aldrig slut?" så kan den inte vara så bra..
Höjdpunken var dock basketcase. Då fick jag serious goosebumps. På 9ans rockkonsert på kunskapsskolan stod jag inför hela skolan och vrålade ut denna gamla goding, och nu, 3.5 år senare stod självaste Billie Joe och vrålade ut den (något bättre får jag erkänna) inför en fullsatt globen. DET gjorde resan till sthlm värt.
Igår var det mys över en kaffe med Jempan och Fia och därefter mannen för hela slanten. Idag vaknade jag ensam i hans säng, snodde med mig hans bil till stan och tog en shoppingrunda med Miss J. Det var niiiice. Jag är glad. Min ekonomi gillade det absolut inte, men jag köpte så behövliga och mumsiga saker så det var det fan värt.
Nu är jag nöjd tjej.
Och jag peppar inför fredag. Då är det girls night out med tillhörande taco innan. PUSS
/k
2 veckor, en dag.
Aefyfan. Så hittar jag mig själv i samma sits som så många gånger förr. Valet och kvalet. Att ha eller göra sig av med. Att välja. Och hur gör man? Dom säger åt mig att gå på magkänslan, vad som känns rätt. Men om tillochmed den känner sig jävligt splittrad, hur väljer man då?
Det känns som om jag måste vara realistisk i frågan och välja åt det tråkigare hållet. Men jag är rädd för att brädas igen. För att behöva känna på ångern och falla lägre än vad jag står nu.
Äsch, jag tror jag reder det där, i sinom tid.
86 dagar kvar till my departure. 86 långa dagar kvar av norrköping. 86 dagar kvar av glädje med vänner, familj och planer.
Jag vet inte ens om jag vill att det ska vara 86 snabba eller 86 långsamma dagar kvar.
Jag vill bara ha jävligt roligt, okej?
(det är förvisso rätt svårt när tillvaron kantas av den, utan överdrifter, typ 10e förkylningen sen i somras)
Ge mig bara en tillvaro som får mig att bli en sån som ler sådär äkta, även när jag går gatan ner all by my self. Det finns såna, jag har sett dom.
/K
Det känns som om jag måste vara realistisk i frågan och välja åt det tråkigare hållet. Men jag är rädd för att brädas igen. För att behöva känna på ångern och falla lägre än vad jag står nu.
Äsch, jag tror jag reder det där, i sinom tid.
86 dagar kvar till my departure. 86 långa dagar kvar av norrköping. 86 dagar kvar av glädje med vänner, familj och planer.
Jag vet inte ens om jag vill att det ska vara 86 snabba eller 86 långsamma dagar kvar.
Jag vill bara ha jävligt roligt, okej?
(det är förvisso rätt svårt när tillvaron kantas av den, utan överdrifter, typ 10e förkylningen sen i somras)
Ge mig bara en tillvaro som får mig att bli en sån som ler sådär äkta, även när jag går gatan ner all by my self. Det finns såna, jag har sett dom.
/K