2 veckor, en dag.
Aefyfan. Så hittar jag mig själv i samma sits som så många gånger förr. Valet och kvalet. Att ha eller göra sig av med. Att välja. Och hur gör man? Dom säger åt mig att gå på magkänslan, vad som känns rätt. Men om tillochmed den känner sig jävligt splittrad, hur väljer man då?
Det känns som om jag måste vara realistisk i frågan och välja åt det tråkigare hållet. Men jag är rädd för att brädas igen. För att behöva känna på ångern och falla lägre än vad jag står nu.
Äsch, jag tror jag reder det där, i sinom tid.
86 dagar kvar till my departure. 86 långa dagar kvar av norrköping. 86 dagar kvar av glädje med vänner, familj och planer.
Jag vet inte ens om jag vill att det ska vara 86 snabba eller 86 långsamma dagar kvar.
Jag vill bara ha jävligt roligt, okej?
(det är förvisso rätt svårt när tillvaron kantas av den, utan överdrifter, typ 10e förkylningen sen i somras)
Ge mig bara en tillvaro som får mig att bli en sån som ler sådär äkta, även när jag går gatan ner all by my self. Det finns såna, jag har sett dom.
/K
Det känns som om jag måste vara realistisk i frågan och välja åt det tråkigare hållet. Men jag är rädd för att brädas igen. För att behöva känna på ångern och falla lägre än vad jag står nu.
Äsch, jag tror jag reder det där, i sinom tid.
86 dagar kvar till my departure. 86 långa dagar kvar av norrköping. 86 dagar kvar av glädje med vänner, familj och planer.
Jag vet inte ens om jag vill att det ska vara 86 snabba eller 86 långsamma dagar kvar.
Jag vill bara ha jävligt roligt, okej?
(det är förvisso rätt svårt när tillvaron kantas av den, utan överdrifter, typ 10e förkylningen sen i somras)
Ge mig bara en tillvaro som får mig att bli en sån som ler sådär äkta, även när jag går gatan ner all by my self. Det finns såna, jag har sett dom.
/K
Kommentarer
Trackback