Shut your mouth.

Förlåt för föregående inlägg. Det är ju som alltid söndagsångesten som slår till. Visst, just denna söndag var något värre än andra. Men ån
gesten förstorar alla känslor.

Måndag morgon och jag sitter och bygger upp mitt självförtroende. Jag vett att jag är stark. Känner just nu att det är få saker jag inte skulle klara. Hell, jag kan allt bara jag ger hän.
Det är så det känns just nu.

Ny vecka. Och som ofta nu under sommaren börjar mina dagar lugnt. William sover, tjejerna ser på tv och jag myser runt i köket. Denna vecka kommer förhoppningsvis bli liiite annorlunda, tidmässigt. Förra veckan var bara.. för mycket. Fick mer än en dag sitta och VÄNTA timvis på att börja eftersom jag blivit tillsagd en tid, men att bara JAG kunde hålla den tiden. Eeeeh.

om 19 dagar kommer mami och uffeeeeeeeeee och jag läntar såååååå. Då får jag semeeestteeeeer igeeeeen!!! :D:D

Äe, jag orkar inte skriva nåt mer.

/k

It hurts but I'll never show this pain, you'll never know
If only you could see just how lonely and how cold
and frostbit I've become, my back's against the wall
When push come to show I just stand up and scream "fuck 'em all!"








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback