Standing in the rain, dealing with the pain- everything's the same and it doesn't really matter what I say.
Hola chikas and gentlemen!
Idag har varit som alla andra måndagar: Jag är så trött att jag skulle kunna somna ståendes, jag har spenderat större delen av dagen på att tjaffsa med Izabella och när arbetsdagen är slut kryper det i kroppen på mig, behöver komma ut ur huset.
Dessutom känner jag på mig att nästa PMS är pågång. Har nästan börjat gråta 49865 ggr idag över... ingenting.
I rättan tid, dvs såfort jag slutade, kom min norrländska granne, Anne, över och frågade om jag ville med henne och hennes man och käka middag. Och det ville jag ju. Gör allt jag kan för att slippa färdiglagad lasagne. (Elizabeth hade klass och då står Mr Carter för hushållet. Böh, typ)
Vi käkade middag, de bjöd på starbuckskaffe och blev skitförbannade när de fick höra att deras käääära vänners son mitt över gatan bjudit ut mig.
-"Young lady, you stay away from that dirty old man!!!"
ehehe. Jag är bäst på att starta drama och jävulskap. Det roliga i det hela är att jag numer är insatt i HELA grannskapet, pratar med alla hemmafruarna vid poolen och vet alla små dirty little secrets. Min värdfamlij är dock sjukt isolerade och pratar inte direkt med någon, vilket såklart väcker grannarnas nyfikenhet och jag blir alltid satt i heta stolen. Frågor om det "mystiska paret Carter" haglar över mig såfort jag sätter foten utanför huset.
Men nu går sommaren plötsligt segt igen. Det är så varmt att man inte ens kan vara ute. 40 grader och vindstilla är (hur mysigt det än låter) inget att rekommendera. När inte ens poolen lockar finns det heller inte mycket att göra och mina små skyddslingar sitter vid tvn mest hela tiden. Min fantasi har tagit slut.. Vi målar och ritar så mycket vi kan, bakar ibland och leker lekar en hel massa. Men sen då? Och att underhålla 3 ungar i totalt olika åldrar är fan inte så lätt som det låter. Jag förtjänar nåt sorts pris som ändå klarar oss igenom dagarna.
Puss och på återséende.
Ps, vem är du, Daisy Duke?
/k
Idag har varit som alla andra måndagar: Jag är så trött att jag skulle kunna somna ståendes, jag har spenderat större delen av dagen på att tjaffsa med Izabella och när arbetsdagen är slut kryper det i kroppen på mig, behöver komma ut ur huset.
Dessutom känner jag på mig att nästa PMS är pågång. Har nästan börjat gråta 49865 ggr idag över... ingenting.
I rättan tid, dvs såfort jag slutade, kom min norrländska granne, Anne, över och frågade om jag ville med henne och hennes man och käka middag. Och det ville jag ju. Gör allt jag kan för att slippa färdiglagad lasagne. (Elizabeth hade klass och då står Mr Carter för hushållet. Böh, typ)
Vi käkade middag, de bjöd på starbuckskaffe och blev skitförbannade när de fick höra att deras käääära vänners son mitt över gatan bjudit ut mig.
-"Young lady, you stay away from that dirty old man!!!"
ehehe. Jag är bäst på att starta drama och jävulskap. Det roliga i det hela är att jag numer är insatt i HELA grannskapet, pratar med alla hemmafruarna vid poolen och vet alla små dirty little secrets. Min värdfamlij är dock sjukt isolerade och pratar inte direkt med någon, vilket såklart väcker grannarnas nyfikenhet och jag blir alltid satt i heta stolen. Frågor om det "mystiska paret Carter" haglar över mig såfort jag sätter foten utanför huset.
Men nu går sommaren plötsligt segt igen. Det är så varmt att man inte ens kan vara ute. 40 grader och vindstilla är (hur mysigt det än låter) inget att rekommendera. När inte ens poolen lockar finns det heller inte mycket att göra och mina små skyddslingar sitter vid tvn mest hela tiden. Min fantasi har tagit slut.. Vi målar och ritar så mycket vi kan, bakar ibland och leker lekar en hel massa. Men sen då? Och att underhålla 3 ungar i totalt olika åldrar är fan inte så lätt som det låter. Jag förtjänar nåt sorts pris som ändå klarar oss igenom dagarna.
Puss och på återséende.
Ps, vem är du, Daisy Duke?
/k
Kommentarer
Trackback
