Kakan Deluxe

Jag vet inte vart jag ska börja egentligen. Hur jag ska lägga fram det här. Vad mitt nästa steg är.
Hell, just nu vet jag ingenting. Förutom att jag saknar Atlanta. Jag saknar det sådär galet mycket att mitt hjärta gör lite ont varje gång jag tänker på det. Försöker tänka att jag faktiskt kände likadant där, men för hemma.
Men kan inte fokusera på nutiden, vad jag har här, vad jag gör eller något. Allt jag kan tänka på är hur galet bra jag hade det där, aldrig ensam, barnen var (inte alltid, självklart) fantastiskt bra och underhållande, mina vänner där men mest av allt mitt största stöd just nu, Elizabeth.
Hon är amazing. Förstår inte hur hon står ut med mig, men det gör hon.

Visst har jag fördelar här, som jag inte hade där. Men på något konstigt sätt så väger det ändå upp, alla dessa människor som förgyllde min tillvaro.
Vantrivs är ett starkt ord.
Men trivseln här är inte direkt hög just nu.. Och har nog inte varit det under tiden jag varit här..

Gräset är väl inte alltid grönare på andra sidan, I guess.
Och home is (som vanligt) where your heart is.

/k