kelkoo.se
... Jag älskar dig.
och expedia. och alla andra som erbjuder tur och retur till ATL i början av aprill för runt 300 $.
Väntar bara på grönt ljus från Andrew nu. Och att jag ska hinna fixa pengar tills dess. Så inom två veckor bokar jag biljett. Hoppas hoppas hoppas priset inte går upp nu ...
__________
Idag blev en bra dag ändå. jobbade morgon. Gjorde frukost åt C. Står och steker pannkakor för glatta livet, då fröken tar upp en fryst våffla ur frysen och trycker ner i brödrosten. Vafan.
Varför försöker jag ens?
Andrew och Caroline gav sig iväg på hike. Jag tankade upp hälften av lönen (helvetes jävla bensin, varför ska du vara så dyr?), hämtade upp Katrin och vi begav oss mot Northgate mall för att luncha med två andra tjejer. Trevligt!
Trodde jag skulle jobba ikväll men andrew (med bra framförhållning och allt. Inte. Snarare runt 7-tiden på kvällen) gav mig ledigt.
TJOHO tänkte jag och katrin, och begav oss ut på rövarstråt. Men nej. Glömde. Vi bor ju i Mill Valley, där endast hurtbullar, gamlingar och småbarnsfamiljer får plats.
Allt stängt klockan 8. Dö dödens död.
Jag är ledig en lördag och mitt enda alternativ till att inte tillbringa kvällen i huset stänger klockan 8?
Åh, kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar till Mars, 21-årsdag och frihet.
Nu ska jag sova. klockan 11 en lördagskväll. Känns ju sådär men jag får se det från den positiva sidan. Eller vänta. Det finns inget positivt med det. Förutom att jag kanske -jag citerar Pappsen- "sparar levern lite".
Godnatt.
/k
och expedia. och alla andra som erbjuder tur och retur till ATL i början av aprill för runt 300 $.
Väntar bara på grönt ljus från Andrew nu. Och att jag ska hinna fixa pengar tills dess. Så inom två veckor bokar jag biljett. Hoppas hoppas hoppas priset inte går upp nu ...
__________
Idag blev en bra dag ändå. jobbade morgon. Gjorde frukost åt C. Står och steker pannkakor för glatta livet, då fröken tar upp en fryst våffla ur frysen och trycker ner i brödrosten. Vafan.
Varför försöker jag ens?
Andrew och Caroline gav sig iväg på hike. Jag tankade upp hälften av lönen (helvetes jävla bensin, varför ska du vara så dyr?), hämtade upp Katrin och vi begav oss mot Northgate mall för att luncha med två andra tjejer. Trevligt!
Trodde jag skulle jobba ikväll men andrew (med bra framförhållning och allt. Inte. Snarare runt 7-tiden på kvällen) gav mig ledigt.
TJOHO tänkte jag och katrin, och begav oss ut på rövarstråt. Men nej. Glömde. Vi bor ju i Mill Valley, där endast hurtbullar, gamlingar och småbarnsfamiljer får plats.
Allt stängt klockan 8. Dö dödens död.
Jag är ledig en lördag och mitt enda alternativ till att inte tillbringa kvällen i huset stänger klockan 8?
Åh, kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar till Mars, 21-årsdag och frihet.
Nu ska jag sova. klockan 11 en lördagskväll. Känns ju sådär men jag får se det från den positiva sidan. Eller vänta. Det finns inget positivt med det. Förutom att jag kanske -jag citerar Pappsen- "sparar levern lite".
Godnatt.
/k
Hike.
Bilder !!!
Som ni alla (mamma) har väntat!
Idag tog jag med Sadie på en liten hike jag just lärt mig att hitta till. Hel-mys. Varmt och skönt.
Utsikt från där vi parkerade. Fritt fall bakom kanten där så ja, vi är rätt högt upp.
Utsikt! Mitt ner där är Mill Valley där jag bor. Vänster om trädtoppen i mitten skymtar San Francisco down town.
Breathtaking.
Sadie agerar modell med samma utsikt som tidigare.
Vi hamnade på ett litet mysigt sidospår där man kan gå längs en bäck som går hela vägen från toppen på berget.
Vi hittade skatter i bäcken. "welcome friends". Rätt creepy när man tänker efter..
Utsikt igen. För att det är så himla fint.
Förutom redwood trees (skyhöga gigantiska tallar, typ) så finns det ett träd uppe i bergen som heter Madrone (stavning?). Kallas också Refridgirator trees, för att stammen är iskall!
Och oj, vilken naturexpert jag är. "hej och välkommen till hajk. Idag ska vi prata om hästar, men inte vilka hästar som helst- utan FLODHÄSTAR!" (värmländsk dialekt)
Väl hemma igen tog jag lite bilder på huset. Ingång + blöt Sadie då hon fick ett bad när vi kom hem.
Samma altan (ingången till huset). Ja, det där är ett lime träd. Fast de är gamla, därav den gula färgen.
Vardagsrum. Precis till höger utanför bilden är ytterdörren.
Köket.
Och fler bilder från huset har jag inte då det faktiskt inte är mycket att se. Litet och mysigt. Inget speciellt.
Världens sötaste (smutsigaste), efter Molly och Jack då förståss.
Måste ju även visa min fina bil såklart. Pärlan. (notera att mittgrejen på bakdäcket saknas. Vi vet ju alla varför ...)
och såhär avslutades min dag. Under lime-trädet, med min nya hobby (mormorsvarning..) stickning och lite sol på mitt bleka skinn. Linne och barfota i januari är inte fel.
Puss!
/k
Som ni alla (mamma) har väntat!
Idag tog jag med Sadie på en liten hike jag just lärt mig att hitta till. Hel-mys. Varmt och skönt.
Utsikt från där vi parkerade. Fritt fall bakom kanten där så ja, vi är rätt högt upp.
Utsikt! Mitt ner där är Mill Valley där jag bor. Vänster om trädtoppen i mitten skymtar San Francisco down town.
Breathtaking.
Sadie agerar modell med samma utsikt som tidigare.
Vi hamnade på ett litet mysigt sidospår där man kan gå längs en bäck som går hela vägen från toppen på berget.
Vi hittade skatter i bäcken. "welcome friends". Rätt creepy när man tänker efter..
Utsikt igen. För att det är så himla fint.
Förutom redwood trees (skyhöga gigantiska tallar, typ) så finns det ett träd uppe i bergen som heter Madrone (stavning?). Kallas också Refridgirator trees, för att stammen är iskall!
Och oj, vilken naturexpert jag är. "hej och välkommen till hajk. Idag ska vi prata om hästar, men inte vilka hästar som helst- utan FLODHÄSTAR!" (värmländsk dialekt)
Väl hemma igen tog jag lite bilder på huset. Ingång + blöt Sadie då hon fick ett bad när vi kom hem.
Samma altan (ingången till huset). Ja, det där är ett lime träd. Fast de är gamla, därav den gula färgen.
Vardagsrum. Precis till höger utanför bilden är ytterdörren.
Köket.
Och fler bilder från huset har jag inte då det faktiskt inte är mycket att se. Litet och mysigt. Inget speciellt.
Världens sötaste (smutsigaste), efter Molly och Jack då förståss.
Måste ju även visa min fina bil såklart. Pärlan. (notera att mittgrejen på bakdäcket saknas. Vi vet ju alla varför ...)
och såhär avslutades min dag. Under lime-trädet, med min nya hobby (mormorsvarning..) stickning och lite sol på mitt bleka skinn. Linne och barfota i januari är inte fel.
Puss!
/k
Richmond bridge.
Nae. Idag sätter jag ner foten och skiter i allt.
Skulle ju gått till gymmet. Borde väl kanske tvätta lite. Hm, är jag hungrig kanske? orkar ändå inte laga mat just nu.
Vaknade 10 minuter försent imorse vilket är mycket när man ska se till att C får i sig frukost och ändå kommer i tid till skolan. Ungen råkar vara den långsammaste ätaren i världshistorien. Imorse slog vi dock reckord. Ett ägg, en klementin, flingor och korv på BARA 30 minuter!!! Stolt var jag.
Jag är trött. Igår var en lååååång dag.
Sist ni hörde från min skulle jag ju ta tjejerna till gymnastiken. Amen tjena. Kände till rutten till gymnastiken relativt bra och var dessutom pro-activ (Andrews favoritord, jag hör det kanske 10 ggr/dag) och duktigt och kollade upp adressen igen på mapquest.com (min bästa vän).
Kände att jag hade koll.
Hämtade tjejerna, började bege oss riktning norr, mot eureka. Missade avfarten.
Tänkte: Men det göööör inget, för jag vet en annan väg om jag tar nästa avfart!
åkte av där istället. Kom upp på en mindre freeway. Var fortfarande på rätt spår dock.
Plötsligt ser jag en skylt som lyder "last marin county exit". Jag får lite panik inombords. vågade inte göra en hetsig avkörning dock. Tänkte, jag tar nästa! men vänta .. Marin? det är ju countyt jag bor i? även countyt gymnastiken är i? (county är typ landskap, fast mindre) ..
Nästa skylt "Toll fee for bridge: $5".
Vadihelvete...?
Och sådär ja. Vi var på en bro. Inte vilken bro som helst. En jävligt stor/lång bro. Skulle nog säga längre än golden gate-bron.
Tjejerna kom 30 minuter försent till gymnastiken. Sightseeing kallade vi det.
De hade uppvärming i baksätet över bron.
Jag släppte av dem, åkte till mataffären, köpte choklad och tröståt. Haha!
Köpte med mig till tjejerna också, de var ju såna söta. "karin, it's ok. You did your best!"
Idag åker C till Sarah, så ingen hämtning efter skolan för min del. Ska till Swirl (världens bästa ställe, som serverar frozen youghurt i hur många smaker som helst och med ALL MÖJLIG topping till.) med tysken Mona och Svenska Katrin.
Innan dess ska jag väl hushållssyssla lite. Kanske köra ett yogapass.
Puss!
/k
Skulle ju gått till gymmet. Borde väl kanske tvätta lite. Hm, är jag hungrig kanske? orkar ändå inte laga mat just nu.
Vaknade 10 minuter försent imorse vilket är mycket när man ska se till att C får i sig frukost och ändå kommer i tid till skolan. Ungen råkar vara den långsammaste ätaren i världshistorien. Imorse slog vi dock reckord. Ett ägg, en klementin, flingor och korv på BARA 30 minuter!!! Stolt var jag.
Jag är trött. Igår var en lååååång dag.
Sist ni hörde från min skulle jag ju ta tjejerna till gymnastiken. Amen tjena. Kände till rutten till gymnastiken relativt bra och var dessutom pro-activ (Andrews favoritord, jag hör det kanske 10 ggr/dag) och duktigt och kollade upp adressen igen på mapquest.com (min bästa vän).
Kände att jag hade koll.
Hämtade tjejerna, började bege oss riktning norr, mot eureka. Missade avfarten.
Tänkte: Men det göööör inget, för jag vet en annan väg om jag tar nästa avfart!
åkte av där istället. Kom upp på en mindre freeway. Var fortfarande på rätt spår dock.
Plötsligt ser jag en skylt som lyder "last marin county exit". Jag får lite panik inombords. vågade inte göra en hetsig avkörning dock. Tänkte, jag tar nästa! men vänta .. Marin? det är ju countyt jag bor i? även countyt gymnastiken är i? (county är typ landskap, fast mindre) ..
Nästa skylt "Toll fee for bridge: $5".
Vadihelvete...?
Och sådär ja. Vi var på en bro. Inte vilken bro som helst. En jävligt stor/lång bro. Skulle nog säga längre än golden gate-bron.
Tjejerna kom 30 minuter försent till gymnastiken. Sightseeing kallade vi det.
De hade uppvärming i baksätet över bron.
Jag släppte av dem, åkte till mataffären, köpte choklad och tröståt. Haha!
Köpte med mig till tjejerna också, de var ju såna söta. "karin, it's ok. You did your best!"
Idag åker C till Sarah, så ingen hämtning efter skolan för min del. Ska till Swirl (världens bästa ställe, som serverar frozen youghurt i hur många smaker som helst och med ALL MÖJLIG topping till.) med tysken Mona och Svenska Katrin.
Innan dess ska jag väl hushållssyssla lite. Kanske köra ett yogapass.
Puss!
/k
Carcrash.
Ujujuj, dramatisk morgon.
Är uppe med tuppen (eller runt 6.30) fixar med allt, kör C och hennes car-pooling-vän till skolan och ska sedan vidare mot gymmet. Tänker att jag kanske kan hinna med postkontoret innan gymmet? nähä. Stängt såklart.
Jag backar ut ur min parkeringsplats, börjar köra, hinner kanske 5 meter och kastas åt sidan. Vafan.
En snubbe som stog parkerad typ två bilar från mig hade backat ut på mig. Och tjaffset började. Jag kände mig (trots omständigheterna och min kaosartade känslighet) ändå lugn, då jag visste till 110% att det inte var mitt fel. Bevisen var dessutom hur klara som helst: han hade märken bakpå sin bil som jag kunde skrapa bort med fingret/nageln, dvs, de var 90% skit och lite gummi. däckmärken. När vi stog och tjaffsade som mest så plockade han upp en navkapsel (?eller vad det var. jag kan ju inget om bilar, men den grejen som sitter utanpå däcket) från marken som det stog nissan på. Han hade alltså haft av kapseln från mitt högra bakdäck. Ändå står puckot och påstår att jag körde på honom.
Ok säger jag, om jag nu körde in i dig, borde jag väl ha märken framtill på min bil? Han pekar på 3 år gammal rost.
Idiot.
"aaaaaah men varför är det skrapmärken på min bil och inte en buckla? om jag nu körde in i dig borde det vara en buckla????"
Men snälla. Är du efterbliven. Min bil var ju i rörelse, självklart blir det mer "skrapiga" märken än en buckla.
Andrew kom ner och förde ett jävla liv, tror jag hade klarat mig bättre utan honom. Polis kom till platsen för att se till att "information utbyttes utan onödigt våld" för ja ... A och snubben blev lite hetsiga.
Frid och fröjd. allt är lugnt. Är rätt förvånad över att jag inte grinade, som känns som en rätt naturlig reaktion när det kommer till mig. hah.
Åkte mot gymmet, var fruktansvärt ofokuserad och gjorde inte alls bra ifrån mig. Men bryr mig inte mycket, har spenderat timvis där senaste dagarna och kommer även imorgon åka dit nån timme eller två. Drog vidare mot starbucks för en kaffe med tysken (trevlig!) och åkte till sist till hundparken för att kasta lite boll åt Sadie. Inte världens smartaste hund, nej. Hon springer efter bollen, fångar den, släpper den och springer tillbaka utan den. Sen väntar hon på att JAG ska gå och hämta bolljäveln. aaaah. plus att hon tog ett dopp i floden precis brevid och avslutade med att rulla sig i sanden. Fint.
Nu ska jag snart bege mig mot Sarah och hämta upp 3 gymnastiktjejer. Sen ska jag hitta både till gymnastiken och tillbaka. Pewh, stressigt.
Och förresten, tack Sabina för riktigt bra tips! skall testas pronto!
Mami. det där vet jag ju, men finns inte lingonsylt här, förutom på IKEA. Kanske blir en tur dit dock snart :)
fridens!
/k
Är uppe med tuppen (eller runt 6.30) fixar med allt, kör C och hennes car-pooling-vän till skolan och ska sedan vidare mot gymmet. Tänker att jag kanske kan hinna med postkontoret innan gymmet? nähä. Stängt såklart.
Jag backar ut ur min parkeringsplats, börjar köra, hinner kanske 5 meter och kastas åt sidan. Vafan.
En snubbe som stog parkerad typ två bilar från mig hade backat ut på mig. Och tjaffset började. Jag kände mig (trots omständigheterna och min kaosartade känslighet) ändå lugn, då jag visste till 110% att det inte var mitt fel. Bevisen var dessutom hur klara som helst: han hade märken bakpå sin bil som jag kunde skrapa bort med fingret/nageln, dvs, de var 90% skit och lite gummi. däckmärken. När vi stog och tjaffsade som mest så plockade han upp en navkapsel (?eller vad det var. jag kan ju inget om bilar, men den grejen som sitter utanpå däcket) från marken som det stog nissan på. Han hade alltså haft av kapseln från mitt högra bakdäck. Ändå står puckot och påstår att jag körde på honom.
Ok säger jag, om jag nu körde in i dig, borde jag väl ha märken framtill på min bil? Han pekar på 3 år gammal rost.
Idiot.
"aaaaaah men varför är det skrapmärken på min bil och inte en buckla? om jag nu körde in i dig borde det vara en buckla????"
Men snälla. Är du efterbliven. Min bil var ju i rörelse, självklart blir det mer "skrapiga" märken än en buckla.
Andrew kom ner och förde ett jävla liv, tror jag hade klarat mig bättre utan honom. Polis kom till platsen för att se till att "information utbyttes utan onödigt våld" för ja ... A och snubben blev lite hetsiga.
Frid och fröjd. allt är lugnt. Är rätt förvånad över att jag inte grinade, som känns som en rätt naturlig reaktion när det kommer till mig. hah.
Åkte mot gymmet, var fruktansvärt ofokuserad och gjorde inte alls bra ifrån mig. Men bryr mig inte mycket, har spenderat timvis där senaste dagarna och kommer även imorgon åka dit nån timme eller två. Drog vidare mot starbucks för en kaffe med tysken (trevlig!) och åkte till sist till hundparken för att kasta lite boll åt Sadie. Inte världens smartaste hund, nej. Hon springer efter bollen, fångar den, släpper den och springer tillbaka utan den. Sen väntar hon på att JAG ska gå och hämta bolljäveln. aaaah. plus att hon tog ett dopp i floden precis brevid och avslutade med att rulla sig i sanden. Fint.
Nu ska jag snart bege mig mot Sarah och hämta upp 3 gymnastiktjejer. Sen ska jag hitta både till gymnastiken och tillbaka. Pewh, stressigt.
Och förresten, tack Sabina för riktigt bra tips! skall testas pronto!
Mami. det där vet jag ju, men finns inte lingonsylt här, förutom på IKEA. Kanske blir en tur dit dock snart :)
fridens!
/k
Quick oats.
Hörni!
Jag käkar havregrynsgröt för glatta livet varje morgon. Nyttighetsfreak.
1 dl havregryn, 2 dl vatten lite salt och bär över. Typ blåbär (men favoriten är ändå frysta jordgubbar). Börjar bli trött på det. Skulle nästan kunna döda för något sött. Hur gör jag gröten intressant igen?
Annars har jag ett bra tips på frukost:
Hitta nån sockersnål müsli, typ en sån med nötter i. Och russin som enda söta kärna. Mjölk till det såklart. Lågfett helst.
Och dessutom en näve linfrön (flax seeds. Vad komplicerat det blev) och en näve blåbär (blåbär funkar i allt! mirakelbär!)
Mums.
Ska också köpa fiber i veckan. Fiber på burk. Röra ner i div drycker. Eheh.
Fiber är din bästa vän!
Nu ska jag ta Sadie till hundparken och låte henne sniffa rumpan på alla andra vovvar. Mysigt.
/k
Jag käkar havregrynsgröt för glatta livet varje morgon. Nyttighetsfreak.
1 dl havregryn, 2 dl vatten lite salt och bär över. Typ blåbär (men favoriten är ändå frysta jordgubbar). Börjar bli trött på det. Skulle nästan kunna döda för något sött. Hur gör jag gröten intressant igen?
Annars har jag ett bra tips på frukost:
Hitta nån sockersnål müsli, typ en sån med nötter i. Och russin som enda söta kärna. Mjölk till det såklart. Lågfett helst.
Och dessutom en näve linfrön (flax seeds. Vad komplicerat det blev) och en näve blåbär (blåbär funkar i allt! mirakelbär!)
Mums.
Ska också köpa fiber i veckan. Fiber på burk. Röra ner i div drycker. Eheh.
Fiber är din bästa vän!
Nu ska jag ta Sadie till hundparken och låte henne sniffa rumpan på alla andra vovvar. Mysigt.
/k
I'll wait a thousand years just to see you smile again.
Hejsan hoppsan lillebror.
Vet att jag varit rätt död när det gäller internet, men det råkar vara som så att jag fick tillbaka skit-viruset i veckan. Tydligen ett virus som spridits rätt fort. Det utger sig för att vara ett virusskyddsprogram och skickar ut "varningar" som "the program skype. is infected". Det suger. Spärrar mina tillgångar till i princip allt.
Verkar dock som att det är borta nu, i alla fall tillfälligt. Ikväll ska jag spara över ALLA bilder jag har till min externa hårddisk. Att förlora ett helt år i bilder skulle utan tvekan få mig att gråta blod, så nu gör jag allt för att förhindra det.
Livet här i Mill Valley rullar på. Jag är rätt mycket ensam då jag inte känner så många än och bara har Caroline hos mig ca 50% av hennes lediga tid. Andrew verkar hålla sig borta när C inte är här, vilket inte är mig emot. Känner inte att vi nått den där sitta ner och ha trevligt bara han och jag-relationen än.
Så, min tid ägnas åt Sadie, den inte alltför smarta golden retrievern, och träning. Är på gymmet mer eller mindre varje dag.
Då och då träffar jag emelie, mestadels nere i stan. Måste dock hålla mig ifrån shopping nu, då spara står högst på listan bland prioriteringar. Pengar är ju tamejfan alltid ett problem och en utav mina största ångest-källor.
Jobbar dock extra så mycket jag kan för att tjäna ihop fler slantar.
Det gör mig sjukt stressad att jag nu kanske måste lägga ut pengar på en liten billig dator, då min gamla pärla verkar ha nått sina sista dagar. Jag behöver ju något de närmsta 5 månaderna. Internet är ju min enda kontakt med Sverige.
Men i alla fall. Försöker så gott jag kan att träffa nya människor här. Dock blir det mestadels "bara" svenskar. Har precis träffat en tjej från halmstad som just flyttat hit, Katrin. Himla trevlig. Nu i veckan ska jag dessutom åka upp till terra Linda (ca 20 min norr) och ta en kaffe med en annan svensk tjej. Och senare i veckan står tysken Mona på kaffe-schemat. Verkar som att min bekantskapskrets det närmaste halvåret kommer skilja sig enormt mot mina ATL-människor.
... Vilka jag förövrigt saknar så jag nästan går sönder. Känns som för ett år sedan, när jag åkte från sverige. Plötsligt har jag TVÅ hem att längta hem till.
Påtal om atlanta. Kollar just nu upp mina möjligheter till finansiella bidrag alt. scholarship (stavas det ens så?) till något utbytesstudent-program. Jag vill tillbaka för att plugga nästa år. Kommer enligt planerna att komma hem i sommar, men kanske åker tillbaka i slutet av året.
Inget är ännu bestämt och jag erkänner att samvetet äter upp mig lite. Samvetet för mitt guldkorn Linnéa. Samvetet för min bästa hand och högra hand Jenny. Samvetet för familjen. Men åh. Sverige finns kvar.
(och jag planerar ju att röva med mig Jempan. Men hon vet inte det än)
Det är NU jag måste testa vingarna.
______________
Söndag kväll och jag har redan slut på saker att göra. Verkar bli tidig sänggång ikväll. Gamla Karin har ju transformerats till Hurt-bulle-Karin, Uppe runt 8-9 varje dag även då jag inte jobbar. Tränar, tar ut jycken på promenad, stickar (!), städar, tvättar och allt annat husligt. Jag har blivit en riktig amerikansk hemmafru. Drar till gymmet i stora solbrillor och keps, avslutar med en kaffe på starbucks, eller lite nyplockad frukt i solen på altanen. Och det värsta av allt:
Jag stortrivs.
I alla fall med den livsstilen. Tänka sig. JAG!
Som alltid halv-hatat den stilen. Som alltid sett ner på kvinnor som lever så. Som skrattat åt överdriven lyx och fjantigheter.
Min enda fråga nu, är det tillfälligt för mig, eller vill jag ha det så här?
Något jag har lärt mig efter ett år i staterna, allt är möjligt.
Mycket kan förändras.
vi hörs snart. Nästa gång blir inlägget mindre förvirrat, jag lovar.
Och eftersom min dator har varit paj har heller inga bilder tagits. Fixar även det till nästa inlägg.
/k
Vet att jag varit rätt död när det gäller internet, men det råkar vara som så att jag fick tillbaka skit-viruset i veckan. Tydligen ett virus som spridits rätt fort. Det utger sig för att vara ett virusskyddsprogram och skickar ut "varningar" som "the program skype. is infected". Det suger. Spärrar mina tillgångar till i princip allt.
Verkar dock som att det är borta nu, i alla fall tillfälligt. Ikväll ska jag spara över ALLA bilder jag har till min externa hårddisk. Att förlora ett helt år i bilder skulle utan tvekan få mig att gråta blod, så nu gör jag allt för att förhindra det.
Livet här i Mill Valley rullar på. Jag är rätt mycket ensam då jag inte känner så många än och bara har Caroline hos mig ca 50% av hennes lediga tid. Andrew verkar hålla sig borta när C inte är här, vilket inte är mig emot. Känner inte att vi nått den där sitta ner och ha trevligt bara han och jag-relationen än.
Så, min tid ägnas åt Sadie, den inte alltför smarta golden retrievern, och träning. Är på gymmet mer eller mindre varje dag.
Då och då träffar jag emelie, mestadels nere i stan. Måste dock hålla mig ifrån shopping nu, då spara står högst på listan bland prioriteringar. Pengar är ju tamejfan alltid ett problem och en utav mina största ångest-källor.
Jobbar dock extra så mycket jag kan för att tjäna ihop fler slantar.
Det gör mig sjukt stressad att jag nu kanske måste lägga ut pengar på en liten billig dator, då min gamla pärla verkar ha nått sina sista dagar. Jag behöver ju något de närmsta 5 månaderna. Internet är ju min enda kontakt med Sverige.
Men i alla fall. Försöker så gott jag kan att träffa nya människor här. Dock blir det mestadels "bara" svenskar. Har precis träffat en tjej från halmstad som just flyttat hit, Katrin. Himla trevlig. Nu i veckan ska jag dessutom åka upp till terra Linda (ca 20 min norr) och ta en kaffe med en annan svensk tjej. Och senare i veckan står tysken Mona på kaffe-schemat. Verkar som att min bekantskapskrets det närmaste halvåret kommer skilja sig enormt mot mina ATL-människor.
... Vilka jag förövrigt saknar så jag nästan går sönder. Känns som för ett år sedan, när jag åkte från sverige. Plötsligt har jag TVÅ hem att längta hem till.
Påtal om atlanta. Kollar just nu upp mina möjligheter till finansiella bidrag alt. scholarship (stavas det ens så?) till något utbytesstudent-program. Jag vill tillbaka för att plugga nästa år. Kommer enligt planerna att komma hem i sommar, men kanske åker tillbaka i slutet av året.
Inget är ännu bestämt och jag erkänner att samvetet äter upp mig lite. Samvetet för mitt guldkorn Linnéa. Samvetet för min bästa hand och högra hand Jenny. Samvetet för familjen. Men åh. Sverige finns kvar.
(och jag planerar ju att röva med mig Jempan. Men hon vet inte det än)
Det är NU jag måste testa vingarna.
______________
Söndag kväll och jag har redan slut på saker att göra. Verkar bli tidig sänggång ikväll. Gamla Karin har ju transformerats till Hurt-bulle-Karin, Uppe runt 8-9 varje dag även då jag inte jobbar. Tränar, tar ut jycken på promenad, stickar (!), städar, tvättar och allt annat husligt. Jag har blivit en riktig amerikansk hemmafru. Drar till gymmet i stora solbrillor och keps, avslutar med en kaffe på starbucks, eller lite nyplockad frukt i solen på altanen. Och det värsta av allt:
Jag stortrivs.
I alla fall med den livsstilen. Tänka sig. JAG!
Som alltid halv-hatat den stilen. Som alltid sett ner på kvinnor som lever så. Som skrattat åt överdriven lyx och fjantigheter.
Min enda fråga nu, är det tillfälligt för mig, eller vill jag ha det så här?
Något jag har lärt mig efter ett år i staterna, allt är möjligt.
Mycket kan förändras.
vi hörs snart. Nästa gång blir inlägget mindre förvirrat, jag lovar.
Och eftersom min dator har varit paj har heller inga bilder tagits. Fixar även det till nästa inlägg.
/k
Californian driver's license.
Jag har väl mer eller mindre kommit underfund med två saker idag.
Ett, kommentarer innehållande frågor bör nog kanske svaras på i nya inlägg. Jag vet att egen erfarenhet att om man inte har några extra program eller konton så spenderar inte många tid på att gå tillbaka där man kommenterat för att kolla om det kommit svar.
Så,
Mamma: Haha ja, uppenbarligen. Det var nog att jag fixade klockan för några dagar sedan, men tydligen så började det inte fungera förrän idag .. Och nej, jag ska inte. (dock är jag ju inte så rädd för att du skulle slå mig, du är inte riktigt i närheten, såattsäga.. ;) )
Sandra: Jo ... Det fanns ju en anledning till det smeknamnet ;)
Två,
I och med att jag inte kommer kunna ha lika mycket kontakt med sverige över mobil här, så som min kontakt med tex papilicious (japp, det är du pappa) till största del sett ut, så måste jag börja blogga mer. Kortare inlägg, fast fler uppdateringar..
Uppdateringen för idag är väl.. .
JAG KLARADE UPPKÖRNINGEN!!!
Härligt. Inom några veckor kommer ett st körkort med posten och allt detta innebär nu att jag får tillgång till den bil som kommer vara MIN de kommande 6 månaderna. Sweet!
På återséende!
/k
Ett, kommentarer innehållande frågor bör nog kanske svaras på i nya inlägg. Jag vet att egen erfarenhet att om man inte har några extra program eller konton så spenderar inte många tid på att gå tillbaka där man kommenterat för att kolla om det kommit svar.
Så,
Mamma: Haha ja, uppenbarligen. Det var nog att jag fixade klockan för några dagar sedan, men tydligen så började det inte fungera förrän idag .. Och nej, jag ska inte. (dock är jag ju inte så rädd för att du skulle slå mig, du är inte riktigt i närheten, såattsäga.. ;) )
Sandra: Jo ... Det fanns ju en anledning till det smeknamnet ;)
Två,
I och med att jag inte kommer kunna ha lika mycket kontakt med sverige över mobil här, så som min kontakt med tex papilicious (japp, det är du pappa) till största del sett ut, så måste jag börja blogga mer. Kortare inlägg, fast fler uppdateringar..
Uppdateringen för idag är väl.. .
JAG KLARADE UPPKÖRNINGEN!!!
Härligt. Inom några veckor kommer ett st körkort med posten och allt detta innebär nu att jag får tillgång till den bil som kommer vara MIN de kommande 6 månaderna. Sweet!
På återséende!
/k
Hundtricket?
Jag gör ont. Min kropp hatar mig.
Varför?
För att jag har haft så lite att göra min första vecka här (Caroline går i skolan 6 timmar om dagen + att hon har varit hos sin mamma några dagar, har inte riktigt jobbat alls vissa dagar) att jag inte gjort annat än tagit långpromenader med Sadie och tränat. Värsta nyttiga. Fortsätter det så här räknar jag fan stenhårt med beach 2011.
Så. Det går alltså rätt trögt här, mest iom att jag inte har körkort än. Dock klarade jag körkortsteorin igår och har uppkörning imorn, så efter imorgon kanske det blir lättare att hitta saker att göra. Har redan spanat ut flera Yoga-ställen som skall inspekteras så fort jag kan ta mig dit med bil.
Kom precis hem från en 2-timmars promenad med Sadie. Vi gick hela vägen ner till hundparken och lekte med andra vovvar. På vägen hem stannar en bil precis framför oss och en snubbe, låt oss kalla honom Mc Dreamy, vevar ner rutan. Han frågar lite om Sadie, menar på att han vill ha retriever-valpar och att hon är en så fin hund, kanske har hon några småttingar? Samtalet fortsätter i banorna vad jag gör här (han frågade något och jag svarar som vanligt: Jag vet inte, jag är inte härifrån) och han ler världens leende, önskar mig en fortsatt bra dag och åker vidare. Trodde jag. Han gjorde en U-sväng och körde upp brevid oss där vi just fortsatt vår promenad.
-"Hey. This is weird, I know but.. Can I take you out to dinner?"
efterbliven som jag är svarar jag:
-"ööööööhhhhhh....?"
-"I mean... you do eat, don't you? Can I have your number?"
Jag mumlar något om att jag inte kan mitt nummer (vilket är sant.. tragiskt, jag vet) och att jag glömt telefonen hemma.
Han ger mig hans kort och vi säger hejdå. Ok, jag kommer förvisso inte att ringa/smsa honom. Situationen var liiiite för konstig för att jag skulle göra det. (Dessutom talade Elizabeth om för mig att hon slår mig om jag gör det). Men ändå. Andrew berättade att det hände Ulrika (gamla au-pairen) hela tiden när hon var på promenad med Sadie. Skevt. Det fick mig att fundera på; Hundtricket, fast utan en ungkarl och minus en valp?
Nu ska jag ställa mig vid spisen för tredje dagen irad (jag har tydligen dolda talanger inom matlagning, who knew!! hah) och fixa lite potatisklyftor, steka sparris i citronjuice och olivolja och slutligen slänga en fläskfilé dränkt i en smaskig vitlöks- och rosmarinmarinad på grillen.
Och med tanke på hur lite jag har att göra just nu tvekar jag starkt på att det tar en längre tid innan jag skriver igen.
/k
Varför?
För att jag har haft så lite att göra min första vecka här (Caroline går i skolan 6 timmar om dagen + att hon har varit hos sin mamma några dagar, har inte riktigt jobbat alls vissa dagar) att jag inte gjort annat än tagit långpromenader med Sadie och tränat. Värsta nyttiga. Fortsätter det så här räknar jag fan stenhårt med beach 2011.
Så. Det går alltså rätt trögt här, mest iom att jag inte har körkort än. Dock klarade jag körkortsteorin igår och har uppkörning imorn, så efter imorgon kanske det blir lättare att hitta saker att göra. Har redan spanat ut flera Yoga-ställen som skall inspekteras så fort jag kan ta mig dit med bil.
Kom precis hem från en 2-timmars promenad med Sadie. Vi gick hela vägen ner till hundparken och lekte med andra vovvar. På vägen hem stannar en bil precis framför oss och en snubbe, låt oss kalla honom Mc Dreamy, vevar ner rutan. Han frågar lite om Sadie, menar på att han vill ha retriever-valpar och att hon är en så fin hund, kanske har hon några småttingar? Samtalet fortsätter i banorna vad jag gör här (han frågade något och jag svarar som vanligt: Jag vet inte, jag är inte härifrån) och han ler världens leende, önskar mig en fortsatt bra dag och åker vidare. Trodde jag. Han gjorde en U-sväng och körde upp brevid oss där vi just fortsatt vår promenad.
-"Hey. This is weird, I know but.. Can I take you out to dinner?"
efterbliven som jag är svarar jag:
-"ööööööhhhhhh....?"
-"I mean... you do eat, don't you? Can I have your number?"
Jag mumlar något om att jag inte kan mitt nummer (vilket är sant.. tragiskt, jag vet) och att jag glömt telefonen hemma.
Han ger mig hans kort och vi säger hejdå. Ok, jag kommer förvisso inte att ringa/smsa honom. Situationen var liiiite för konstig för att jag skulle göra det. (Dessutom talade Elizabeth om för mig att hon slår mig om jag gör det). Men ändå. Andrew berättade att det hände Ulrika (gamla au-pairen) hela tiden när hon var på promenad med Sadie. Skevt. Det fick mig att fundera på; Hundtricket, fast utan en ungkarl och minus en valp?
Nu ska jag ställa mig vid spisen för tredje dagen irad (jag har tydligen dolda talanger inom matlagning, who knew!! hah) och fixa lite potatisklyftor, steka sparris i citronjuice och olivolja och slutligen slänga en fläskfilé dränkt i en smaskig vitlöks- och rosmarinmarinad på grillen.
Och med tanke på hur lite jag har att göra just nu tvekar jag starkt på att det tar en längre tid innan jag skriver igen.
/k
San Fran.
Okej. Så läget är bra. Jag har efter ett par dagars riktigt tung hemlängtan (till ATL) börjat finna mig i situationen och tänker göra det absolut bästa av mina kommande 6 månader. Jag menar.. Jag är i effin' San Francisco!
Eller snarare... Jag bor i något som heter Mill Valley, strax norr om GG bron och därigenom också San Fran. Naturen är ju bland det ballaste jag sett. bara dalar och berg och hav och vackert.
Själv bor jag på en bergs-topp! ena sidan av huset i höjd med vägen, men andra sidan bara ett stup rakt ner. Och vi har lime- och citronträd precis utanför dörren! Har även hört ryktas om ett fikonträd i "trädgården" (vilket inte riktigt är en trädgård, bara en uteplats med tillhörande rabatt.. ) vilket jag ännu inte hittat. Vet dock inte hur fikonträd ser ut, så .. får googla.
Jag bor då alltså hos Andrew och hans dotter Caroline. De verkar helt ok. Rätt konstiga och väldigt mycket stereotypen för rika snobbiga amerikaner som bara vill ha det bästa, men vem är jag att säga nej till lite lyx här och var? bara det bästa åt Karin. Kommer bli ett rätt ovanligt schema då Caroline även har en mamma hon vill spendera 50% av sin tid med. Vi ska gå efter ett såkallat 2-5-schema (2 dagar här, 2 dagar där, 5 dagar här, 5 dagar där). De dagar hon är borta jobbar jag då alltså egentligen inte, men då även matinhandling, utgång med jycken och tvätt hör till mina sysslor så får jag nog lite att göra ändå. Men det kan jag leva med. Och jajuste. Även fast hon är här går hon ändå i skolan mellan 8-15 varje dag. Så jag kommer få rätt mycket fritid. För samma pengar. mmmm.
Har börjat om med det nya hälsolivet IGEN. Går långpromenader med Sadie (världens snällaste golden retriever), ska signa upp mig för yoga- och pilatesklass samt kör med de hemmaknåpade övningar jag kört med hela året. De verkar ju funka .. Är även medlem i ett gym/simklubb i närheten och kan gå dit hur mycket jag vill, gratis. Jag köper/lagar min egen mat vilket är ett stort plus då jag själv kan kontrollera vad jag äter.
Enda bekymmret just nu är att jag måste fixa körkort (för att försäkringen ska börja gälla), pronto, sedan är allt prima. Har egen bil här (nissan Xterra, vet inte vilket år dock. Den är söt!) vilket är en lyx jag inte hade i ATL.
I det stora hela är allt alltså asabra. Om det inte vore för att jag nu har TVÅ hem att sakna och gråta lite över skulle det vara perfekt.
Men, Home is where your heart is. And I'm on freakin' vacation baby!
/k
Eller snarare... Jag bor i något som heter Mill Valley, strax norr om GG bron och därigenom också San Fran. Naturen är ju bland det ballaste jag sett. bara dalar och berg och hav och vackert.
Själv bor jag på en bergs-topp! ena sidan av huset i höjd med vägen, men andra sidan bara ett stup rakt ner. Och vi har lime- och citronträd precis utanför dörren! Har även hört ryktas om ett fikonträd i "trädgården" (vilket inte riktigt är en trädgård, bara en uteplats med tillhörande rabatt.. ) vilket jag ännu inte hittat. Vet dock inte hur fikonträd ser ut, så .. får googla.
Jag bor då alltså hos Andrew och hans dotter Caroline. De verkar helt ok. Rätt konstiga och väldigt mycket stereotypen för rika snobbiga amerikaner som bara vill ha det bästa, men vem är jag att säga nej till lite lyx här och var? bara det bästa åt Karin. Kommer bli ett rätt ovanligt schema då Caroline även har en mamma hon vill spendera 50% av sin tid med. Vi ska gå efter ett såkallat 2-5-schema (2 dagar här, 2 dagar där, 5 dagar här, 5 dagar där). De dagar hon är borta jobbar jag då alltså egentligen inte, men då även matinhandling, utgång med jycken och tvätt hör till mina sysslor så får jag nog lite att göra ändå. Men det kan jag leva med. Och jajuste. Även fast hon är här går hon ändå i skolan mellan 8-15 varje dag. Så jag kommer få rätt mycket fritid. För samma pengar. mmmm.
Har börjat om med det nya hälsolivet IGEN. Går långpromenader med Sadie (världens snällaste golden retriever), ska signa upp mig för yoga- och pilatesklass samt kör med de hemmaknåpade övningar jag kört med hela året. De verkar ju funka .. Är även medlem i ett gym/simklubb i närheten och kan gå dit hur mycket jag vill, gratis. Jag köper/lagar min egen mat vilket är ett stort plus då jag själv kan kontrollera vad jag äter.
Enda bekymmret just nu är att jag måste fixa körkort (för att försäkringen ska börja gälla), pronto, sedan är allt prima. Har egen bil här (nissan Xterra, vet inte vilket år dock. Den är söt!) vilket är en lyx jag inte hade i ATL.
I det stora hela är allt alltså asabra. Om det inte vore för att jag nu har TVÅ hem att sakna och gråta lite över skulle det vara perfekt.
Men, Home is where your heart is. And I'm on freakin' vacation baby!
/k
It's not goodbye, it's see you later.
Okej, jag har inte den blekaste hur jag ska kunna summera den hittills mest händelserika veckan i mitt liv, i ett enda sketet blogginlägg, men jag ska göra mitt bästa. Kan dessutom inte sitta uppe länge till så ska hålla det så kort jag kan.
tror dessutom att det bara kommer handla om avslutet i Atlanta. I Nästa inlägg skrivs det om SF. Jag lovar.
Fredag 31/12
Jag jobbade. Amber och Courtenay kom över, jag la ungarna (Izabella var i Virginia, så bara William och Maggie) och vi myste framför tvn (Atlanta har den här grejen att istället för "drop the ball" som N.Y gör, så släpper dom en persika. Japp, skit lame, bara en gigantisk persika som faller till marken.. ) med skumpa och en drös telefonsamtal till precis alla och deras brorsor också.
Kvällen avslutades för min del i gästrummet på mellanvåningen så jag kunde vara nära maggie, då A och E inte kommit hem än... kl var nu 4... Vaknar med ett ryck kl 6 av att william genom babymonitorn försöker tala om för mig att han vill upp. Jag hämtar honom, inser att A och E fortfarande inte är hemma. Vafan. Blir skitförbannad, ringer dom typ 4864 gånger, de kommer hem, jag går och lägger mig typ två timmar.
Senare på dagen åkte vi iväg hela familjen och käkade hamburgare på ett ballt 50-talsställe. De bad om ursäkt och jag var mindre arg.
Fortfarande trött dock efter typ 4 timmars sömn.
Väl hemma bytes det om och jag beger mig mot Erics, som hade fest. Det var bäst. Folket bestog till största del av alla de nära jag umgicks mycket med innan shad-incidenten. Awesome. Jag svängde mina lurviga och hade skittrevligt med Eric och två galet roliga lesbiska brudar ända fram till 7-snåret (alla andra hade droppat av mellan 2 och 4..)
Vaknade med ett ryck morgonen efter, minns inte riktigt hur, var och när jag gick och la mig men tänkte att man lever ju bara en gång och åkte med Kyle för att käka frulle. Vi hamnade på wafflehouse och han körde därefter hem mig då jag ca en timme senare måste till ett Au-pairmöte.
Kommer självklart försent, bakfull och dan. (3 timmars sömn uppepå föregående natts insomnia satt inte heller helt rätt).. Efter mötet lyckas Julia, Lucia och Christine att tjata med mig på en snabb fika i avenues. Det som skulle gå snabbt förvandlas snabbt till en seg shoppingrunda och jag försöker skylla på mina värdföräldrar att jag måste gå (De skulle förvisso till kompisar och käka middag, så jag va tvungen att va hemma en viss tid). Julia börjar stortjuta och slänger sig på mig. Jag får panik, klämmer fram en tår tillbaka och mer eller mindre springer därifrån.
Art smsar; Kan du köpa 3 lime åt mig?
vafan. Jag vill hem och sova. och packa. låt mig va. Men ok, jag köper hans förbannade limes.
Courtenay smsar: Kaffe på bucks?
Aaah, men jag måste vara hemma om typ 30 min (lögn, jag vill bara hem och sova...)
Court: Sounds good.
Väl efter en 10 min kaffe rullar Miriam in på parkeringen. Mer eller mindre tvingar med mig till affären och köper dyra hej-då-smycken åt mig (bild kommer). Vi åker tillbaka till starbucks för att hämta vanen, jag går med på att hon kan följa med mig hem och umgås lite när familjen åker på middag.
Somnar nästan vid ratten på vägen hem.
Rullar in på min gata och ser ca 15-20 bilar längs med huset. Känner igen varenda jävla bil.
Förstår ingenting. Kommer in i köket. Möts av precis alla ansikten jag lärt känna och kommit nära detta år. Alla var där. Sjävklart också au-pair-tjejerna, courtenay och Miriam, som alla fått i uppgift att uppehålla mig under dagen. Elizabeth hade styrt med allt. Det fast hur mycket mat som helst (självklart all MIN favoritmat), obegränsat med öl och alla de jag tyckte mest om.
Kort sagt, trots ca 7 tim sömn på totalt ca 60 timmar, världens bästa helg.
nu, sova. Upp tidigt imorn. Lovar ett inlägg imorn om SF.
/k
tror dessutom att det bara kommer handla om avslutet i Atlanta. I Nästa inlägg skrivs det om SF. Jag lovar.
Fredag 31/12
Jag jobbade. Amber och Courtenay kom över, jag la ungarna (Izabella var i Virginia, så bara William och Maggie) och vi myste framför tvn (Atlanta har den här grejen att istället för "drop the ball" som N.Y gör, så släpper dom en persika. Japp, skit lame, bara en gigantisk persika som faller till marken.. ) med skumpa och en drös telefonsamtal till precis alla och deras brorsor också.
Kvällen avslutades för min del i gästrummet på mellanvåningen så jag kunde vara nära maggie, då A och E inte kommit hem än... kl var nu 4... Vaknar med ett ryck kl 6 av att william genom babymonitorn försöker tala om för mig att han vill upp. Jag hämtar honom, inser att A och E fortfarande inte är hemma. Vafan. Blir skitförbannad, ringer dom typ 4864 gånger, de kommer hem, jag går och lägger mig typ två timmar.
Senare på dagen åkte vi iväg hela familjen och käkade hamburgare på ett ballt 50-talsställe. De bad om ursäkt och jag var mindre arg.
Fortfarande trött dock efter typ 4 timmars sömn.
Väl hemma bytes det om och jag beger mig mot Erics, som hade fest. Det var bäst. Folket bestog till största del av alla de nära jag umgicks mycket med innan shad-incidenten. Awesome. Jag svängde mina lurviga och hade skittrevligt med Eric och två galet roliga lesbiska brudar ända fram till 7-snåret (alla andra hade droppat av mellan 2 och 4..)
Vaknade med ett ryck morgonen efter, minns inte riktigt hur, var och när jag gick och la mig men tänkte att man lever ju bara en gång och åkte med Kyle för att käka frulle. Vi hamnade på wafflehouse och han körde därefter hem mig då jag ca en timme senare måste till ett Au-pairmöte.
Kommer självklart försent, bakfull och dan. (3 timmars sömn uppepå föregående natts insomnia satt inte heller helt rätt).. Efter mötet lyckas Julia, Lucia och Christine att tjata med mig på en snabb fika i avenues. Det som skulle gå snabbt förvandlas snabbt till en seg shoppingrunda och jag försöker skylla på mina värdföräldrar att jag måste gå (De skulle förvisso till kompisar och käka middag, så jag va tvungen att va hemma en viss tid). Julia börjar stortjuta och slänger sig på mig. Jag får panik, klämmer fram en tår tillbaka och mer eller mindre springer därifrån.
Art smsar; Kan du köpa 3 lime åt mig?
vafan. Jag vill hem och sova. och packa. låt mig va. Men ok, jag köper hans förbannade limes.
Courtenay smsar: Kaffe på bucks?
Aaah, men jag måste vara hemma om typ 30 min (lögn, jag vill bara hem och sova...)
Court: Sounds good.
Väl efter en 10 min kaffe rullar Miriam in på parkeringen. Mer eller mindre tvingar med mig till affären och köper dyra hej-då-smycken åt mig (bild kommer). Vi åker tillbaka till starbucks för att hämta vanen, jag går med på att hon kan följa med mig hem och umgås lite när familjen åker på middag.
Somnar nästan vid ratten på vägen hem.
Rullar in på min gata och ser ca 15-20 bilar längs med huset. Känner igen varenda jävla bil.
Förstår ingenting. Kommer in i köket. Möts av precis alla ansikten jag lärt känna och kommit nära detta år. Alla var där. Sjävklart också au-pair-tjejerna, courtenay och Miriam, som alla fått i uppgift att uppehålla mig under dagen. Elizabeth hade styrt med allt. Det fast hur mycket mat som helst (självklart all MIN favoritmat), obegränsat med öl och alla de jag tyckte mest om.
Kort sagt, trots ca 7 tim sömn på totalt ca 60 timmar, världens bästa helg.
nu, sova. Upp tidigt imorn. Lovar ett inlägg imorn om SF.
/k