Kakan Deluxe

Jag gör ont. Min kropp hatar mig.
Varför?
För att jag har haft så lite att göra min första vecka här (Caroline går i skolan 6 timmar om dagen + att hon har varit hos sin mamma några dagar, har inte riktigt jobbat alls vissa dagar) att jag inte gjort annat än tagit långpromenader med Sadie och tränat. Värsta nyttiga. Fortsätter det så här räknar jag fan stenhårt med beach 2011.

Så. Det går alltså rätt trögt här, mest iom att jag inte har körkort än. Dock klarade jag körkortsteorin igår och har uppkörning imorn, så efter imorgon kanske det blir lättare att hitta saker att göra. Har redan spanat ut flera Yoga-ställen som skall inspekteras så fort jag kan ta mig dit med bil.

Kom precis hem från en 2-timmars promenad med Sadie. Vi gick hela vägen ner till hundparken och lekte med andra vovvar. På vägen hem stannar en bil precis framför oss och en snubbe, låt oss kalla honom Mc Dreamy, vevar ner rutan. Han frågar lite om Sadie, menar på att han vill ha retriever-valpar och att hon är en så fin hund, kanske har hon några småttingar? Samtalet fortsätter i banorna vad jag gör här (han frågade något och jag svarar som vanligt: Jag vet inte, jag är inte härifrån) och han ler världens leende, önskar mig en fortsatt bra dag och åker vidare. Trodde jag. Han gjorde en U-sväng och körde upp brevid oss där vi just fortsatt vår promenad.
-"Hey. This is weird, I know but.. Can I take you out to dinner?"
efterbliven som jag är svarar jag:
-"ööööööhhhhhh....?"
-"I mean... you do eat, don't you? Can I have your number?"
Jag mumlar något om att jag inte kan mitt nummer (vilket är sant.. tragiskt, jag vet) och att jag glömt telefonen hemma.
Han ger mig hans kort och vi säger hejdå. Ok, jag kommer förvisso inte att ringa/smsa honom. Situationen var liiiite för konstig för att jag skulle göra det. (Dessutom talade Elizabeth om för mig att hon slår mig om jag gör det). Men ändå. Andrew berättade att det hände Ulrika (gamla au-pairen) hela tiden när hon var på promenad med Sadie. Skevt. Det fick mig att fundera på; Hundtricket, fast utan en ungkarl och minus en valp?

Nu ska jag ställa mig vid spisen för tredje dagen irad (jag har tydligen dolda talanger inom matlagning, who knew!! hah) och fixa lite potatisklyftor, steka sparris i citronjuice och olivolja och slutligen slänga en fläskfilé dränkt i en smaskig vitlöks- och rosmarinmarinad på grillen.

Och med tanke på hur lite jag har att göra just nu tvekar jag starkt på att det tar en längre tid innan jag skriver igen.

/k