Fyrahundrafemtio.

450 dagar i USA, imorgon.
Firar det med en resa till Atlanta och alla mina hjärtan där. Blir fint.
knåpar på en tavla som Maggie ska få i födelsedagspresent. Har inte kommit så långt än så länge, men det verkar ta sig. Tror nog att jag hinner klart till avgång imorgon.
Planet lyfter runt 1 och jag är i ATL kl 8.40 lokal tid. Kyle hämtar upp mig och jag kan knappt vänta tills jag får se honom.
I övrigt dör jag av trötthet just nu. På allvar. Tror inte jag sovit ordentligt på typ en vecka. Handlar egentligen inte om den faktiska nattsömnen, utan mer om att jag inte kommer i säng i tid. Men det är väl så. Jobbar man till 9-10 om kvällarna så är det så mycket man vill hinna med efteråt. Tiden bara glider iväg.
förresten, IOM att jag varit här i 15 månader nu, så innebär det att det bara är 3 jobbmånader kvar!!
Känns rätt mycket, men minns ju när det bara var 3 månader kvar  i ATL, allt var över i ett ögonblick. måste ta vara på resten av tiden här, innan det "nya" livet börjar igen. Kan dock inte rå för det, separationsångesten är påväg tillbaka. När jag väl lämnar, när får jag se det här landet igen? När får jag komma tillbaka? Det är väl det jobbigaste just nu, jag vet inte.
Men, men.. det ordnar sig. Det gör det ju alltid. Livet går vidare. Jag mår bra och stortrivs, men ser fram emot att möta Sverige igen. Det blir fint. Så många jag bokat för en öl i sommar! :)
Nu ska jag ta mig själv och Sadie ut på en promenad. Sedan gym och därefter fortsätter arbetet med tavlan. Tjoho!
ps, en daglig dos inspiration och självkärlek: Stephanies blogg. Hon skriver om ett beroende vi alla inte kan känna igen oss i, men sättet hon skriver på ger i allafall mig lite inspiration och hopp om ett bättre jag.
/k

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback