Kakan Deluxe

Dags att starta upp här igen. Dags att ta tag i livet, i kärleken, i framtidstro och inte minst i skrivandet igen.
Ut med det gamla, in med det nya.

Det är alltsá runt 5 mánader sedan mitt senaste inlägg. Skäms Karin!
Jag har hört klagomál frán alla möjliga olika háll, och har iochmed detta lovat dyrt och heligt att starta upp frontalkrocken igen, när tillfälle ges.
Sá jag tänkte att vilket tillfälle skulle kunna vara bättre än nu, än en gáng iväg frán sverige?

Har nu alltsá gátt och bosatt mig i tyskland, och tänkte nog stanna ett tag till. Ett bra tag till.
Anledningarna är mánga. Jag vill vara nära mannen som stár mitt hjärta närmast. Jag har svárt att sitta still. Jag vill ut i världen igen. Jag vill lära mig nya sprák och kulturer. Jag gillar öl. Osv, osv.
Listan kan göras láng.

Har ännu inte riktigt vant mig vid tanken att det är sáhär det är nu. Försöker lite försigtigt att smaka pá orden "bor i tyskland" och "sambos".
Sambos, ja. För första gángen. Är det sáhär det känns, när allt känns perfekt?

Just för tillfället är jag fri, vild och galen (eller... nja). Dock har jag nu varit arbetslös i ca 3 mánader och stár snart inte längre ut. Máste ha ett jobb, nágot att göra, egen inkomst osv. Önsketänkandet om att min karl kanske kunde försörja mig utplánades snabbt och ett kast tillbaka till verkligheten gör mig säker pá vad jag vill. Ett jobb, pengar och självständighet, tack!

Háller pá att nästla in mig i div kretsar runt hans familj. Har satt siktet pá egna företagare, personalchefer och div. annat intressant folk som kanske kan vara till fördel att känna och bli omtyck av.
Haha fy vad falskt det láter, och sá är det ju inte. Men att vara glad och trevlig till folk som sagt att "jag tror jag kan fixa ett bra jobb till dig" vore inte annat än pá sin plats.

Spráket är svárt, men det gár. Pratas det lángsamt omkring mig, förstár jag. Jag kan göra mig förstádd med det lilla tyska vokabulär jag sitter inne med, samt gester, teckningar och svenska/engelska utfyllningsord. Längtar tills jag behärskar detta hárda, men ack sá faschinerande sprák.

Just för tillfället sitter jag ensam i rummet (VÁRAT rum, hih!) medans min fina tysk vaktar ett mál nánstans typ 100 km härifrán. Han har "team night" med fotbollslaget ikväll, sá efter matchen ska dom ut och äta, och sedan vidare till nágon nattklubb. Jag, liksom alla andra "fußball-Frauen" är ju inte bjuden, förstáss. Sá jag tänkte gá pá OKTOBERFEST (!!!)-evangemang pá en lokal pub nere i ministaden jag numer bor i, tillsammans med Timos bror Florian och hans kompisar. Blir kuuuuuuul!

Nu ut och springa. Utan gym eller work-out-dvder (som jag sáklart glömde hemma) fár man göra vad man kan. Och jag kan ju springa. Ibland.

Och härmed är bloggen áterigen öppnad.
Auf wiedersehen!

/k