Kakan Deluxe

Så, vad har hänt i deutschland sedan sist vi hördes? Inte mycket.

Det var en lång tisdag, och en ännu längre onsdag, helt utan min karl. Ensamt. Jag känner mig som hemmafru deluxe. Det mest spännande som kan hända dagar som sådana är en joggingtur eller kanske att jag har lite hemma-manikyr. NAE jag är INTE gjord för att gå hemma och vänta på nån förbannad karl! Nästa vecka skall ett eventuellt möte med en eventuell ny chef äga rum. Spännande som fan, och jag vet att jag redan skrivit om det, men längtar tills jag vet vad som väntar, job-wise. 

Igår dock, hade T en kortare dag och kom hem runt 15. Jag känner mig som någon sorts förälskad karaktär ur en kärleksroman, sitter i ett hus på landet, med en kopp te i handen och tittar drömmande ut genom fönstret för att få se honom komma åkandes. Haha. Illa, men jag trivs rätt bra än så länge. 

Så, efter hans hemkomst var det mys i några timmar och sedan dags för datenight. Japp, vi är nog båda lite amerikaniserade på det sättet. Vi åkte för lite kines-krubb och han höll upp dörrar, drog ut stolen, erbjöd sig att bära både det ena och det andra och var allmänt romantisk. Dessa tillfällen kan i vårt förhållande bli rätt sällsynta, så när de inträffar känner jag mig som a million bucks!

Vi kom hem, drack lite öl (jätteromantiskt) och kollade på saw 4 och 5 (ännu mer romantiskt!). somnade runt 4, med hans armar omkring mig, och jättelycklig.

Idag har solen skinit hela dagen. En sådan där dag då allt bara känns rätt. Även fast hösten hänger i luften är det ändå relativt varmt och behagligt. Vi har sprungit några ärenden och handlat mat. Jag körde ensam hem då T skulle hjälpa sin bror med något och känner mig stoltare än stoltast när jag faktiskt hittar i detta auto-bahn land. Såhärva, att jag må ha kört i USA på 8-filiga motorvägar och bland billister som verkar fått sitt körkort ur flingpaketen. Men helt seriöst, Tyskland känns trafikmässigt waaaayyyyy mer skrämmande än det stora landet i väst. Speciellt motorvägarna, där det ofta inte finns någon hastighetsgräns. Jag är lätt den där gamla tanten som håller mig i högerfil och gör mina medtrafikanter stressade och irriterade. Men vem bryr sig. Jag har ingen lust att "testa hur fort bilen kan gå". Som vissa andra gillar. euhm..

T åkte just iväg på träning, jag sitter i rummet och njuter, på övervåningen förbereds det för fin middag, tillagad av Florian (kan han laga mat? spännande!) och livet känns riktigt bra. 
Imorgon tänkte vi åka in till Bonn en sväng, gå lite i affärer, hitta något mysigt fik och kanske möta upp med några. 

Jag älskar mitt liv. Visst saknas en del (behöver jag ens nämna jobb och inkomst? rätt uppenbart vid det här laget... ) men i det stora hela... är jag kär och lycklig. Och halv-tysk. woooooooop!

Ska försöka fixa upp lite bilder här snart, på huset, omgivning, familj osvosv. Om någon är intresserad. jag vet att mami är, så skyller väl på henne ;))) 

Cíao!

/k