Desperate housewifes.
Såatteeee. Känns som fredag. Jobbar mer eller mindre bara i morgon bitti sedan ledig tills söndag. Eller ja, jobbar för en annan tant på eftermiddagen, men det känns ok då jag tjänar rätt mycket extra för bara några timmar.
Haha. Fick just en innre bild av mig själv, sitta och stirra på klockan och högt skrika "ka-ching!" var 5e minut. Tror dock hon skulle känna sig en smula förolämpad om jag faktiskt gjorde det.
I alla fall... Dagen har varit bra. Vaknade som vanligt först, gjorde frukost och lunch till C, slängde i mig en banan, skippade flingorna idag då jag jättebesviken insåg att mina "nyttiga" flingor innehöll lika mycket kalorier som C:s cheeios. Vafan. Lurad till max.
Körde henne och hennes Car-pooling-vän Grace till skolan och åkte hem för en välförtjänad tupplur. Varit vaken sedan 5 am då C vaknade skrikandes och jag var tvungen att springa in till henne för att lugna ner henne.
Vaknade en timme senare av att en av våra söta chilenska städtanter stog och tittade på mig.
-"HOLA!!!!" hon lät glättig och skitlycklig.
Jag var trött och vrång, tog mina grejor och begav mig mot gymmet för att lämna dom åt sina sysslor.
Kom hem till ett ytterst fräsht och väldoftande hus, tog det lugnt, åkte för att hämta upp tjejerna, åkte till gymnastiken, lämnade av dem och åkte tillbaka till mill valley för att handla.
Handling får mig att känna mig som en hemmafru. Har ju fått ett kreditkort av A för att kunna handla mat.
När jag betalar är det alltid:
-"Would that be all for you today, Mrs Howell?", "Can we help you out to the car Mrs Howell?"
Haha. Fancy. Vet inte om jag ska tycka om det eller vara förskräckt.
Därefter hämtade jag flickorna igen och körde dem till respektive hus. C hem till oss.
Käkade middag och umgicks. Caroline är nu i säng (hoppas jag). Ska själv faktiskt lägga mig snart också. Trött.
Puss och sånt!
/k
Haha. Fick just en innre bild av mig själv, sitta och stirra på klockan och högt skrika "ka-ching!" var 5e minut. Tror dock hon skulle känna sig en smula förolämpad om jag faktiskt gjorde det.
I alla fall... Dagen har varit bra. Vaknade som vanligt först, gjorde frukost och lunch till C, slängde i mig en banan, skippade flingorna idag då jag jättebesviken insåg att mina "nyttiga" flingor innehöll lika mycket kalorier som C:s cheeios. Vafan. Lurad till max.
Körde henne och hennes Car-pooling-vän Grace till skolan och åkte hem för en välförtjänad tupplur. Varit vaken sedan 5 am då C vaknade skrikandes och jag var tvungen att springa in till henne för att lugna ner henne.
Vaknade en timme senare av att en av våra söta chilenska städtanter stog och tittade på mig.
-"HOLA!!!!" hon lät glättig och skitlycklig.
Jag var trött och vrång, tog mina grejor och begav mig mot gymmet för att lämna dom åt sina sysslor.
Kom hem till ett ytterst fräsht och väldoftande hus, tog det lugnt, åkte för att hämta upp tjejerna, åkte till gymnastiken, lämnade av dem och åkte tillbaka till mill valley för att handla.
Handling får mig att känna mig som en hemmafru. Har ju fått ett kreditkort av A för att kunna handla mat.
När jag betalar är det alltid:
-"Would that be all for you today, Mrs Howell?", "Can we help you out to the car Mrs Howell?"
Haha. Fancy. Vet inte om jag ska tycka om det eller vara förskräckt.
Därefter hämtade jag flickorna igen och körde dem till respektive hus. C hem till oss.
Käkade middag och umgicks. Caroline är nu i säng (hoppas jag). Ska själv faktiskt lägga mig snart också. Trött.
Puss och sånt!
/k
Valentine's day.
Känns knepigt att jag redan upplevt en alla hjärtans dag i staterna. för ett hel år sedan. Allt kommer ju igen. Förra året var allt nytt och skithäftigt, nu känns det mer ... hemma. Märklig känsla. Går inte att skaka av sig heller. bara att njuta antar jag.
Dagen har varit ok. C vaknade på ett strålande humör, vilket gjorde det roligare för mig att mysa till frukosten lite extra för henne. La skivade jordgubbar i ett hjärta, tryckte ut hjärtan av hennes toast och la min alla hjärtans dag-present (påsen med bilar och älgen från tidigare inlägg) till henne framför den dukade frukosten.
Regner har mer eller mindre öst hela dagen dock. Tydligen så börjar regnperioden nu... Tråkigt. De säger här att den kan hålla på i veckor, vi har bara haft ovanlig tur med vädret än så länge. Jag har därför hållt mig inne så mycket som möjligt, tog mig bara ut för en tur till gymmet.
och det som gjorde idag till en extra bra dag var att jag kollade upp biljetter till atlanta den där veckan i slutet av mars/början av april och priset hade sjunkit med ca $150 (1000 sek)!!! Det är mer än vad en enkelresa kostar!! Lyckliga tjejen tog sitt bankkort och beställde direkt. Så nu är dom mina. Åh vad jag längtar.
Och dessutom ville jag ju till atl denna helg, men insåg att pengar skulle komma väldigt mycket i vägen. Pratade med S om det hela och berättade med tungt hjärta att jag inte kommer. Han talade om att han tänkte komma och hälsa på mig istället, så om allt går som det ska så kommer han om 3 veckor. Dessa nyheter satte ett stort leende i mitt ansikte. Hoppas hoppas. Dessutom är jag ledig (sånär som på hundvakt) och ensam hemma. LOVELY!
Jag och Caroline bakade "Valentine-cupcakes". Inte de vackraste kanske, men klart godkända i smaktestet!
Dagens rätt. Grillad lax med potatisklyftor. Broccoli mest för att ha nåt grönt på tallriken.
Caroline fick en galet stor sjungande ballong av Andrew.
Goofy.
Det var dagen. Avslutade hela kalaset med en Valentine's date på starbucks med Mona. Katrin kunde inte komma och vi tänker massor på henne och hennes sugiga värdfamilj. Hoppas det löser sig för henne!
Jaha. Det var ungefär allt jag hade på hjärtat. Tänkte sova men illamåendet (som jag haft till och från i drygt en veckas tid nu, varje dag) satte in igen. Hoppas det går bra ändå. Min kropp gillar väl helt enkelt inte mitt drastiska skiftande mellan hälsomat och skräpmat.
Jag. är. glad. igen.
älska. humörsvängningar.
/k
Dagen har varit ok. C vaknade på ett strålande humör, vilket gjorde det roligare för mig att mysa till frukosten lite extra för henne. La skivade jordgubbar i ett hjärta, tryckte ut hjärtan av hennes toast och la min alla hjärtans dag-present (påsen med bilar och älgen från tidigare inlägg) till henne framför den dukade frukosten.
Regner har mer eller mindre öst hela dagen dock. Tydligen så börjar regnperioden nu... Tråkigt. De säger här att den kan hålla på i veckor, vi har bara haft ovanlig tur med vädret än så länge. Jag har därför hållt mig inne så mycket som möjligt, tog mig bara ut för en tur till gymmet.
och det som gjorde idag till en extra bra dag var att jag kollade upp biljetter till atlanta den där veckan i slutet av mars/början av april och priset hade sjunkit med ca $150 (1000 sek)!!! Det är mer än vad en enkelresa kostar!! Lyckliga tjejen tog sitt bankkort och beställde direkt. Så nu är dom mina. Åh vad jag längtar.
Och dessutom ville jag ju till atl denna helg, men insåg att pengar skulle komma väldigt mycket i vägen. Pratade med S om det hela och berättade med tungt hjärta att jag inte kommer. Han talade om att han tänkte komma och hälsa på mig istället, så om allt går som det ska så kommer han om 3 veckor. Dessa nyheter satte ett stort leende i mitt ansikte. Hoppas hoppas. Dessutom är jag ledig (sånär som på hundvakt) och ensam hemma. LOVELY!
Jag och Caroline bakade "Valentine-cupcakes". Inte de vackraste kanske, men klart godkända i smaktestet!
Dagens rätt. Grillad lax med potatisklyftor. Broccoli mest för att ha nåt grönt på tallriken.
Caroline fick en galet stor sjungande ballong av Andrew.
Goofy.
Det var dagen. Avslutade hela kalaset med en Valentine's date på starbucks med Mona. Katrin kunde inte komma och vi tänker massor på henne och hennes sugiga värdfamilj. Hoppas det löser sig för henne!
Jaha. Det var ungefär allt jag hade på hjärtat. Tänkte sova men illamåendet (som jag haft till och från i drygt en veckas tid nu, varje dag) satte in igen. Hoppas det går bra ändå. Min kropp gillar väl helt enkelt inte mitt drastiska skiftande mellan hälsomat och skräpmat.
Jag. är. glad. igen.
älska. humörsvängningar.
/k
jag <3 IKEA
Dagen idag, IKEA, Pizza, Bowling, och spex hemma.
Dagens fångst: Daim, Bilar, knäckebröd, kaviar, en mjukis-älg, tofflor (inte med på bilden ...uppenbarligen) och saltlakrits (!!!!!). Har inte käkat det sistnämnda på mer än ett halvår. Tryckte i mig hela påsen (+ pizza på det) vilket resulterade i att jag nu häller i mig mer vatten än vad som borde vara lagligt. Dör av törst.
Ångrar förövrigt att jag inte köpte ett av doftljusen jag hittade. Det luktade liljekonvalj och fick mig att tänka på mormor. Stog tydligen LITE för länge och luktade på ljuset för att det skulle se sunt ut. En kvinna kom fram till mig och frågade om jag var okej, vart mina föräldrar var? Jag kände för att ge henne en höger, men lät bli och gick ikapp telefon-emelie.
Mjukisälgen, en bil-påse och några daim går för övrigt till fröken liten i alla hjärtans-present. För sånt är ju skitviktigt här i landet i väst. fjanterier. Själv tänker jag vara lika ensam som jag alltid är just den dagen.
En lampa blev det också. Inte på min bekonstnad, givetvis. Stilfullt. Billigt skit, men det lyser ju? :)
Caroline har vän på besök och innan de båda totaldäckade av utmattning för typ en timme sedan satte de ihop någon slags pjäs/musikal/komedi/dansnummer/eller vad det nu var. Spexigt värre!
Nu har jag just haft Pep-talk med Andrew som talar om för mig att skita i världen och skydda mitt hjärta. Han är inte helt vilsen ändå. Han var tillochmed rätt bra stöd och pratade känslor med mig i nån timme.
Nu måste det sovas. Imorn kommer vildarna ovan vilja ha frukost, typ runt 8 (...).
Vi hörs.
/k
Dagens fångst: Daim, Bilar, knäckebröd, kaviar, en mjukis-älg, tofflor (inte med på bilden ...uppenbarligen) och saltlakrits (!!!!!). Har inte käkat det sistnämnda på mer än ett halvår. Tryckte i mig hela påsen (+ pizza på det) vilket resulterade i att jag nu häller i mig mer vatten än vad som borde vara lagligt. Dör av törst.
Ångrar förövrigt att jag inte köpte ett av doftljusen jag hittade. Det luktade liljekonvalj och fick mig att tänka på mormor. Stog tydligen LITE för länge och luktade på ljuset för att det skulle se sunt ut. En kvinna kom fram till mig och frågade om jag var okej, vart mina föräldrar var? Jag kände för att ge henne en höger, men lät bli och gick ikapp telefon-emelie.
Mjukisälgen, en bil-påse och några daim går för övrigt till fröken liten i alla hjärtans-present. För sånt är ju skitviktigt här i landet i väst. fjanterier. Själv tänker jag vara lika ensam som jag alltid är just den dagen.
En lampa blev det också. Inte på min bekonstnad, givetvis. Stilfullt. Billigt skit, men det lyser ju? :)
Caroline har vän på besök och innan de båda totaldäckade av utmattning för typ en timme sedan satte de ihop någon slags pjäs/musikal/komedi/dansnummer/eller vad det nu var. Spexigt värre!
Nu har jag just haft Pep-talk med Andrew som talar om för mig att skita i världen och skydda mitt hjärta. Han är inte helt vilsen ändå. Han var tillochmed rätt bra stöd och pratade känslor med mig i nån timme.
Nu måste det sovas. Imorn kommer vildarna ovan vilja ha frukost, typ runt 8 (...).
Vi hörs.
/k
Skymiles.
Idag grät jag en skvätt inför andrew. Usch.
Insåg att det kommer bli snordyrt (liksom allt annat i detta land..) på vilket sätt jag än gör för att komma till ATL nästa helg. Men jag vill så hela kroppen gör ont, även om det bara är tors-sön.
Han kan alltså genom sina tjänade skymiles "bjuda" på ena resan. Hemresan blir för mig, kontant, drygt 200 dollar, alltså drygt ca 1400 kr. Är det värt det? är jag dum i huvudet som överväger det?
Jag har mått mycket bättre efter att blivit "inställd" på att åka till atl. Jag vet att det är kort, men inbillar mig att tiden efter nästa helg (om jag nu åker) och innan min semester (som också går mot östsidan) kommer bli så mycket lättare.
Mitt hjärta är tungt just nu.
Och självklart handlar det om dig som vanligt. Jag borde släppa och glömma. Det här är ju omöjligt. Även om jag ser dig snart, för en kort stund, så åker jag ändå hem till sverige om mindre än ett halvår. Och blir kvar där på obestämd tid.
Fan, det här suger mer än något.
Grinar mest hela tiden känns det som.
Önskar att pengar inte ständigt skulle vara ett sånt problem ...
/k
Insåg att det kommer bli snordyrt (liksom allt annat i detta land..) på vilket sätt jag än gör för att komma till ATL nästa helg. Men jag vill så hela kroppen gör ont, även om det bara är tors-sön.
Han kan alltså genom sina tjänade skymiles "bjuda" på ena resan. Hemresan blir för mig, kontant, drygt 200 dollar, alltså drygt ca 1400 kr. Är det värt det? är jag dum i huvudet som överväger det?
Jag har mått mycket bättre efter att blivit "inställd" på att åka till atl. Jag vet att det är kort, men inbillar mig att tiden efter nästa helg (om jag nu åker) och innan min semester (som också går mot östsidan) kommer bli så mycket lättare.
Mitt hjärta är tungt just nu.
Och självklart handlar det om dig som vanligt. Jag borde släppa och glömma. Det här är ju omöjligt. Även om jag ser dig snart, för en kort stund, så åker jag ändå hem till sverige om mindre än ett halvår. Och blir kvar där på obestämd tid.
Fan, det här suger mer än något.
Grinar mest hela tiden känns det som.
Önskar att pengar inte ständigt skulle vara ett sånt problem ...
/k
Just go with it.
Bio igen. Mr Fine igen. "just go with it", Jennifer aniston (fortfarande galet bra) och Adam Sandler (aldrig varit ett stort fan av honom, men han var himla bra i den här rullen!)
Och Mr Fine är fine. Men jag vet inte. Inte min kopp te. Underhållande, visst. Good lookin', visst.
Men ja... den gamla klyschan "låtsas sträcka på sig för att kunna lägga armen om mig". Njä.
Vet inte vad skyddade mill-valley-tjejer faller för men jag? ... njä.
enda saken som snurrar i mitt huvud denna fredagskväll är en textrad jag fick i ett sms för något som känns som år sedan, men antagligen är det bara några månader sedan:
"...Coming here made me realize I really just want to kiss your lips."
Och så känner jag nu.
Jag antar att Cali öppnade ögonen på mig.
Och det var den enda sanning dagen förde med sig. Iövrigt lever jag i samma rastlösa ovisshet.
Svackor suger.
Imorgon är en ny dag... Imorgon är en ny dag... Imorgon är en ny bättre dag.
Mysigt värre dock att Sadie avgudar mig (den enda som har tid och ork att ge henne gränslös kärlek, typ) och rymmer in till mig såfort hon kan. Idag öppnade hon tillochmed min stängda dörr.
Hon blir den enda jag tänker skeda med inatt.
/k
Och Mr Fine är fine. Men jag vet inte. Inte min kopp te. Underhållande, visst. Good lookin', visst.
Men ja... den gamla klyschan "låtsas sträcka på sig för att kunna lägga armen om mig". Njä.
Vet inte vad skyddade mill-valley-tjejer faller för men jag? ... njä.
enda saken som snurrar i mitt huvud denna fredagskväll är en textrad jag fick i ett sms för något som känns som år sedan, men antagligen är det bara några månader sedan:
"...Coming here made me realize I really just want to kiss your lips."
Och så känner jag nu.
Jag antar att Cali öppnade ögonen på mig.
Och det var den enda sanning dagen förde med sig. Iövrigt lever jag i samma rastlösa ovisshet.
Svackor suger.
Imorgon är en ny dag... Imorgon är en ny dag... Imorgon är en ny bättre dag.
Mysigt värre dock att Sadie avgudar mig (den enda som har tid och ork att ge henne gränslös kärlek, typ) och rymmer in till mig såfort hon kan. Idag öppnade hon tillochmed min stängda dörr.
Hon blir den enda jag tänker skeda med inatt.
/k
Oh, once upon a time I didn't give a damn.
Okej, det här börjar ju bli löjligt.
Har frågat i en veckas tid nu hur helgen ser ut. Jobbar jag? eller inte? isåfall när? osvosv.
Råkar nämligen vara som så att Mr Fine har bjudit ut mig igen, imorgon (fredag) kväll. Så jag vill ju veta om jag jobbar eller inte, så att jag kan ge ett svar till Fine.
Ikväll frågade jag igen. Torsdag kväll. svaret var detsamma som hela veckan "eeeeh jag vet inte än hur det ser ut ..... men alltså ... eeehh.... Vi kan prata om det imorn ... eller såå.... måste gå och lägga mig.... godnatt!"
vafan. DUDE. Imorgon ÄR fredag!!
SÅ frustrerande. Såhär har jag det alltså varannan helg.
Vill dock inte säga något än. Kan hända att herrn i fråga kan fixa biljetter till ATL nästa helg. Han har erbjudit mig att åka dit över en långhelg, bara som bonus. skulle inte räknas till semester. Vilket är SJUKT generöst.
Därför får mina klagomål vänta.
Detta är ju dessutom en gråzon. Finns inga regler såhär långt, är en fråga om ge och ta, typ.
____
I övrigt är det okej. Hade sjuklig ångest och längtan efter atl i början av veckan. känns bättre nu, spec då jag snart kan boka biljetter (samt en möjlig visit nästa helg).
Har tränat bort mina bekymmer. Gymmet har haft besök av mig varje dag och har även tagit en hel del långpromenader med Sadie (dock inte varje dag.. orkar inte alltid all eftervård på hundstackarn efter geggiga, fästingrika hiker). Mår bra, fysiskt.
Kom på härom dagen att jag inte druckit alkohol sedan jag lämnade atl. Eller... den där gången i SF med emelie, men inte utöver det. Värsta rehab. Tänker på vad pappsen skrev som kommentar här för några veckor sedan:
"då kanske du kan ta igen lite sömn och spara levern lite?" haha. Stämmer ju bra. sover - tränar - "jobbar". och så går det runt igen.
Kul jul.
Det här halvåret skulle ju vara bland de häftigaste evvaaaah! vad hände?
Äsch, ni känner mig. Upp i sadeln igen. Segare jävla vilja får man väl leta efter.
Eller, envishet heter det visst.
/k
Har frågat i en veckas tid nu hur helgen ser ut. Jobbar jag? eller inte? isåfall när? osvosv.
Råkar nämligen vara som så att Mr Fine har bjudit ut mig igen, imorgon (fredag) kväll. Så jag vill ju veta om jag jobbar eller inte, så att jag kan ge ett svar till Fine.
Ikväll frågade jag igen. Torsdag kväll. svaret var detsamma som hela veckan "eeeeh jag vet inte än hur det ser ut ..... men alltså ... eeehh.... Vi kan prata om det imorn ... eller såå.... måste gå och lägga mig.... godnatt!"
vafan. DUDE. Imorgon ÄR fredag!!
SÅ frustrerande. Såhär har jag det alltså varannan helg.
Vill dock inte säga något än. Kan hända att herrn i fråga kan fixa biljetter till ATL nästa helg. Han har erbjudit mig att åka dit över en långhelg, bara som bonus. skulle inte räknas till semester. Vilket är SJUKT generöst.
Därför får mina klagomål vänta.
Detta är ju dessutom en gråzon. Finns inga regler såhär långt, är en fråga om ge och ta, typ.
____
I övrigt är det okej. Hade sjuklig ångest och längtan efter atl i början av veckan. känns bättre nu, spec då jag snart kan boka biljetter (samt en möjlig visit nästa helg).
Har tränat bort mina bekymmer. Gymmet har haft besök av mig varje dag och har även tagit en hel del långpromenader med Sadie (dock inte varje dag.. orkar inte alltid all eftervård på hundstackarn efter geggiga, fästingrika hiker). Mår bra, fysiskt.
Kom på härom dagen att jag inte druckit alkohol sedan jag lämnade atl. Eller... den där gången i SF med emelie, men inte utöver det. Värsta rehab. Tänker på vad pappsen skrev som kommentar här för några veckor sedan:
"då kanske du kan ta igen lite sömn och spara levern lite?" haha. Stämmer ju bra. sover - tränar - "jobbar". och så går det runt igen.
Kul jul.
Det här halvåret skulle ju vara bland de häftigaste evvaaaah! vad hände?
Äsch, ni känner mig. Upp i sadeln igen. Segare jävla vilja får man väl leta efter.
Eller, envishet heter det visst.
/k
Ångest.
Jag vet inte vart jag ska börja egentligen. Hur jag ska lägga fram det här. Vad mitt nästa steg är.
Hell, just nu vet jag ingenting. Förutom att jag saknar Atlanta. Jag saknar det sådär galet mycket att mitt hjärta gör lite ont varje gång jag tänker på det. Försöker tänka att jag faktiskt kände likadant där, men för hemma.
Men kan inte fokusera på nutiden, vad jag har här, vad jag gör eller något. Allt jag kan tänka på är hur galet bra jag hade det där, aldrig ensam, barnen var (inte alltid, självklart) fantastiskt bra och underhållande, mina vänner där men mest av allt mitt största stöd just nu, Elizabeth.
Hon är amazing. Förstår inte hur hon står ut med mig, men det gör hon.
Visst har jag fördelar här, som jag inte hade där. Men på något konstigt sätt så väger det ändå upp, alla dessa människor som förgyllde min tillvaro.
Vantrivs är ett starkt ord.
Men trivseln här är inte direkt hög just nu.. Och har nog inte varit det under tiden jag varit här..
Gräset är väl inte alltid grönare på andra sidan, I guess.
Och home is (som vanligt) where your heart is.
/k
Hell, just nu vet jag ingenting. Förutom att jag saknar Atlanta. Jag saknar det sådär galet mycket att mitt hjärta gör lite ont varje gång jag tänker på det. Försöker tänka att jag faktiskt kände likadant där, men för hemma.
Men kan inte fokusera på nutiden, vad jag har här, vad jag gör eller något. Allt jag kan tänka på är hur galet bra jag hade det där, aldrig ensam, barnen var (inte alltid, självklart) fantastiskt bra och underhållande, mina vänner där men mest av allt mitt största stöd just nu, Elizabeth.
Hon är amazing. Förstår inte hur hon står ut med mig, men det gör hon.
Visst har jag fördelar här, som jag inte hade där. Men på något konstigt sätt så väger det ändå upp, alla dessa människor som förgyllde min tillvaro.
Vantrivs är ett starkt ord.
Men trivseln här är inte direkt hög just nu.. Och har nog inte varit det under tiden jag varit här..
Gräset är väl inte alltid grönare på andra sidan, I guess.
Och home is (som vanligt) where your heart is.
/k
The green hornet.
Datenight ikväll. Mr Fine tog med mig ut på bio. Himla klysché och allt sånt, men trevligt. Pojkstackarn var dock påväg att somna hela tiden, hade varit vaken i något dygn eller så.
Vi såg, som rubriken avslöjar, The Green Hornet. Helt okej. Seth Rogan var rolig och Cameron Diaz såg gammal ut. End of story.
Idag har varit en fin dag. Vädret var något utöver det vanliga. 25 grade och sol, värsta sommarvädret!
Har mest bara glidit runt i sandaler och solbrillor. Hängt med Sadie, träffade tjejerna för en snabb kaffe, drog till gymmet och förvånade mig själv med hästlängder (gick sjukt bra. Tränade ensam och ifred. Underbart) köpte världens godaste burrito på hemvägen och kollade superbowl. Greenbay packers vann som väntat.
Nu väntar sängen. Är väl inte sådär jättetrött, men vill komma upp skapligt imorgon.
Caroline kommer tillbaka på eftermiddagen och stannar hos oss tills onsdag. Därefter ledig (nästintill iaf, har fortfarande ansvar för Sadie) tills på söndag kväll.
Jag som just vant mig vid att vara ledig haha.
Puss!
/k
Vi såg, som rubriken avslöjar, The Green Hornet. Helt okej. Seth Rogan var rolig och Cameron Diaz såg gammal ut. End of story.
Idag har varit en fin dag. Vädret var något utöver det vanliga. 25 grade och sol, värsta sommarvädret!
Har mest bara glidit runt i sandaler och solbrillor. Hängt med Sadie, träffade tjejerna för en snabb kaffe, drog till gymmet och förvånade mig själv med hästlängder (gick sjukt bra. Tränade ensam och ifred. Underbart) köpte världens godaste burrito på hemvägen och kollade superbowl. Greenbay packers vann som väntat.
Nu väntar sängen. Är väl inte sådär jättetrött, men vill komma upp skapligt imorgon.
Caroline kommer tillbaka på eftermiddagen och stannar hos oss tills onsdag. Därefter ledig (nästintill iaf, har fortfarande ansvar för Sadie) tills på söndag kväll.
Jag som just vant mig vid att vara ledig haha.
Puss!
/k
Shenanigans.
Trodde jag att jag skulle fixa till ikväll. Upptåg, rackartyg, bråkmarkeri. Men nej. Det är jag och Sadie i ett ensamt mörkt hus.
Och grannarna (40- och 50taggare) Lever däremot rövare så det står härliga till.
Men inte jag och Sadie inte.
Nej nej.
Och jag fattar inte. Såfort det blir mörkt och jag blir ensam förvandlas jag till en liten skrämd 5åring. Hoppar till vid minsta ljud, har ALLA lampor i huset tända, vill inte gå runt i huset i onödan.
Usch. Jag som trodde att mörkerrädsla växte bort med åren. Icke.
Dagen har varit bra. Jobbade lite extra på morgonen och runt lunch-tiden begav jag mig in mot stan med Emelie, Katrin och Mona. Vi strosade runt, käkade BK och bara njöt av solen och värmen. Som en typisk svensk sommardag var det idag. Nice. Har tillochmed fått mig en såndär snygg "bara brun på armar och i ansiktet"-bränna. Aka bonnbränna. Typ.
Började strosandet mellan fin-varuhusen (Luis Vitton, Tiffany's, Prada, Gucci osvosv), ställena där man knappt har råd att titta, och avslutade med en tur igenom China-town. Hur mysigt som helst
Nu ska jag antingen vänta på att Mr Soofine (heeeemligt), kommer förbi och kollar film eller så går jag och lägger mig. Just nu kvittar det lite.
Puss och sånt.
/k
Och grannarna (40- och 50taggare) Lever däremot rövare så det står härliga till.
Men inte jag och Sadie inte.
Nej nej.
Och jag fattar inte. Såfort det blir mörkt och jag blir ensam förvandlas jag till en liten skrämd 5åring. Hoppar till vid minsta ljud, har ALLA lampor i huset tända, vill inte gå runt i huset i onödan.
Usch. Jag som trodde att mörkerrädsla växte bort med åren. Icke.
Dagen har varit bra. Jobbade lite extra på morgonen och runt lunch-tiden begav jag mig in mot stan med Emelie, Katrin och Mona. Vi strosade runt, käkade BK och bara njöt av solen och värmen. Som en typisk svensk sommardag var det idag. Nice. Har tillochmed fått mig en såndär snygg "bara brun på armar och i ansiktet"-bränna. Aka bonnbränna. Typ.
Började strosandet mellan fin-varuhusen (Luis Vitton, Tiffany's, Prada, Gucci osvosv), ställena där man knappt har råd att titta, och avslutade med en tur igenom China-town. Hur mysigt som helst
Nu ska jag antingen vänta på att Mr Soofine (heeeemligt), kommer förbi och kollar film eller så går jag och lägger mig. Just nu kvittar det lite.
Puss och sånt.
/k
Snabba cash.
Har just suttit drygt 1 ½ timme ute på altanen i solen och byggt upp brännan lite (snarare, jag brände mig .. ), läst och bara njutit av min lediga dag.
Läste ut boken Snabba Cash, av Jens Lapidus (jag vet, jag är nog sist med att läsa den). Bra som fan.
Men på något konstigt sätt saknar jag den där tillfredsställande känslan när jag läser ut en bok. Självklart (oftast iallafall) har nyfikenheten stillats och alla frågor genom läsningen besvarats, men jag känner ändå något sorts vemod. Lite som "jaha, nu då?".
Nu måste jag alltså ut på jakt efter en ny bok som kan fylla ut tråkiga/händelselösa timmar på dygnet. För det är trots allt en sorts trygghet i läsning (likaså film, I guess), man kan rymma från verkligheten ett tag. Lära känna ett nytt liv, typ.
Resten av dagen blir enkel: Gymmet väntar inom en timme och därefter måste jag införskaffa vad jag nu behagar att äta ikväll. Ser fram emot 8-tiden då jag ska möta Katrin och Mona för lite sällskap och underbart god Swirl (igen, ställe som serverar frozen youghurt). Dock lär den glassliknande kalori-bomben nollställa veckans träning, men vem bryr sig. Solen skiner och idag är en mycket bättre dag.
Ciao!
/k
Läste ut boken Snabba Cash, av Jens Lapidus (jag vet, jag är nog sist med att läsa den). Bra som fan.
Men på något konstigt sätt saknar jag den där tillfredsställande känslan när jag läser ut en bok. Självklart (oftast iallafall) har nyfikenheten stillats och alla frågor genom läsningen besvarats, men jag känner ändå något sorts vemod. Lite som "jaha, nu då?".
Nu måste jag alltså ut på jakt efter en ny bok som kan fylla ut tråkiga/händelselösa timmar på dygnet. För det är trots allt en sorts trygghet i läsning (likaså film, I guess), man kan rymma från verkligheten ett tag. Lära känna ett nytt liv, typ.
Resten av dagen blir enkel: Gymmet väntar inom en timme och därefter måste jag införskaffa vad jag nu behagar att äta ikväll. Ser fram emot 8-tiden då jag ska möta Katrin och Mona för lite sällskap och underbart god Swirl (igen, ställe som serverar frozen youghurt). Dock lär den glassliknande kalori-bomben nollställa veckans träning, men vem bryr sig. Solen skiner och idag är en mycket bättre dag.
Ciao!
/k
Svensk godis.
... Är snordyrt att beställa över internet. Hittade en hemsida som skickar godis till "utomlands-svenskar", vilket jag tydligen är. Satt i mer än 20 minuter och bara dreglade. Bestämde mig för några påsar av olika slag. Insåg att det inte skulle hända efter att jag sett "1 x gott&blandat = 29.00 + 80.00 SEK"
80 spänn i frakt.
För bara just den påsen.
Nej tack.
Så. nu sitter jag och klurar över vad i huset som är gjort av socker. dör av sötsug.
Men eyes on the prie, Karin. Gymmet väntar i morgon med.
Idag har rent utsagt varit en skitdag. Rutten rakt igenom. Enda ljuspunkten var en fika med Elin på Northgate. Och de få stunder jag varit ensam.
Borde inte/vill inte/ska inte gå in på detaljer, då funktioner som google översätt faktiskt existerar.
Kan bara säga att jag hädanefter vet vad som gäller. Jag kan också spela det spelet.
Upp i sadeln igen.
Borsta av axlarna.
Imorgon är en ny dag.
/k
80 spänn i frakt.
För bara just den påsen.
Nej tack.
Så. nu sitter jag och klurar över vad i huset som är gjort av socker. dör av sötsug.
Men eyes on the prie, Karin. Gymmet väntar i morgon med.
Idag har rent utsagt varit en skitdag. Rutten rakt igenom. Enda ljuspunkten var en fika med Elin på Northgate. Och de få stunder jag varit ensam.
Borde inte/vill inte/ska inte gå in på detaljer, då funktioner som google översätt faktiskt existerar.
Kan bara säga att jag hädanefter vet vad som gäller. Jag kan också spela det spelet.
Upp i sadeln igen.
Borsta av axlarna.
Imorgon är en ny dag.
/k
kelkoo.se
... Jag älskar dig.
och expedia. och alla andra som erbjuder tur och retur till ATL i början av aprill för runt 300 $.
Väntar bara på grönt ljus från Andrew nu. Och att jag ska hinna fixa pengar tills dess. Så inom två veckor bokar jag biljett. Hoppas hoppas hoppas priset inte går upp nu ...
__________
Idag blev en bra dag ändå. jobbade morgon. Gjorde frukost åt C. Står och steker pannkakor för glatta livet, då fröken tar upp en fryst våffla ur frysen och trycker ner i brödrosten. Vafan.
Varför försöker jag ens?
Andrew och Caroline gav sig iväg på hike. Jag tankade upp hälften av lönen (helvetes jävla bensin, varför ska du vara så dyr?), hämtade upp Katrin och vi begav oss mot Northgate mall för att luncha med två andra tjejer. Trevligt!
Trodde jag skulle jobba ikväll men andrew (med bra framförhållning och allt. Inte. Snarare runt 7-tiden på kvällen) gav mig ledigt.
TJOHO tänkte jag och katrin, och begav oss ut på rövarstråt. Men nej. Glömde. Vi bor ju i Mill Valley, där endast hurtbullar, gamlingar och småbarnsfamiljer får plats.
Allt stängt klockan 8. Dö dödens död.
Jag är ledig en lördag och mitt enda alternativ till att inte tillbringa kvällen i huset stänger klockan 8?
Åh, kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar till Mars, 21-årsdag och frihet.
Nu ska jag sova. klockan 11 en lördagskväll. Känns ju sådär men jag får se det från den positiva sidan. Eller vänta. Det finns inget positivt med det. Förutom att jag kanske -jag citerar Pappsen- "sparar levern lite".
Godnatt.
/k
och expedia. och alla andra som erbjuder tur och retur till ATL i början av aprill för runt 300 $.
Väntar bara på grönt ljus från Andrew nu. Och att jag ska hinna fixa pengar tills dess. Så inom två veckor bokar jag biljett. Hoppas hoppas hoppas priset inte går upp nu ...
__________
Idag blev en bra dag ändå. jobbade morgon. Gjorde frukost åt C. Står och steker pannkakor för glatta livet, då fröken tar upp en fryst våffla ur frysen och trycker ner i brödrosten. Vafan.
Varför försöker jag ens?
Andrew och Caroline gav sig iväg på hike. Jag tankade upp hälften av lönen (helvetes jävla bensin, varför ska du vara så dyr?), hämtade upp Katrin och vi begav oss mot Northgate mall för att luncha med två andra tjejer. Trevligt!
Trodde jag skulle jobba ikväll men andrew (med bra framförhållning och allt. Inte. Snarare runt 7-tiden på kvällen) gav mig ledigt.
TJOHO tänkte jag och katrin, och begav oss ut på rövarstråt. Men nej. Glömde. Vi bor ju i Mill Valley, där endast hurtbullar, gamlingar och småbarnsfamiljer får plats.
Allt stängt klockan 8. Dö dödens död.
Jag är ledig en lördag och mitt enda alternativ till att inte tillbringa kvällen i huset stänger klockan 8?
Åh, kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar till Mars, 21-årsdag och frihet.
Nu ska jag sova. klockan 11 en lördagskväll. Känns ju sådär men jag får se det från den positiva sidan. Eller vänta. Det finns inget positivt med det. Förutom att jag kanske -jag citerar Pappsen- "sparar levern lite".
Godnatt.
/k
Hike.
Bilder !!!
Som ni alla (mamma) har väntat!
Idag tog jag med Sadie på en liten hike jag just lärt mig att hitta till. Hel-mys. Varmt och skönt.
Utsikt från där vi parkerade. Fritt fall bakom kanten där så ja, vi är rätt högt upp.
Utsikt! Mitt ner där är Mill Valley där jag bor. Vänster om trädtoppen i mitten skymtar San Francisco down town.
Breathtaking.
Sadie agerar modell med samma utsikt som tidigare.
Vi hamnade på ett litet mysigt sidospår där man kan gå längs en bäck som går hela vägen från toppen på berget.
Vi hittade skatter i bäcken. "welcome friends". Rätt creepy när man tänker efter..
Utsikt igen. För att det är så himla fint.
Förutom redwood trees (skyhöga gigantiska tallar, typ) så finns det ett träd uppe i bergen som heter Madrone (stavning?). Kallas också Refridgirator trees, för att stammen är iskall!
Och oj, vilken naturexpert jag är. "hej och välkommen till hajk. Idag ska vi prata om hästar, men inte vilka hästar som helst- utan FLODHÄSTAR!" (värmländsk dialekt)
Väl hemma igen tog jag lite bilder på huset. Ingång + blöt Sadie då hon fick ett bad när vi kom hem.
Samma altan (ingången till huset). Ja, det där är ett lime träd. Fast de är gamla, därav den gula färgen.
Vardagsrum. Precis till höger utanför bilden är ytterdörren.
Köket.
Och fler bilder från huset har jag inte då det faktiskt inte är mycket att se. Litet och mysigt. Inget speciellt.
Världens sötaste (smutsigaste), efter Molly och Jack då förståss.
Måste ju även visa min fina bil såklart. Pärlan. (notera att mittgrejen på bakdäcket saknas. Vi vet ju alla varför ...)
och såhär avslutades min dag. Under lime-trädet, med min nya hobby (mormorsvarning..) stickning och lite sol på mitt bleka skinn. Linne och barfota i januari är inte fel.
Puss!
/k
Som ni alla (mamma) har väntat!
Idag tog jag med Sadie på en liten hike jag just lärt mig att hitta till. Hel-mys. Varmt och skönt.
Utsikt från där vi parkerade. Fritt fall bakom kanten där så ja, vi är rätt högt upp.
Utsikt! Mitt ner där är Mill Valley där jag bor. Vänster om trädtoppen i mitten skymtar San Francisco down town.
Breathtaking.
Sadie agerar modell med samma utsikt som tidigare.
Vi hamnade på ett litet mysigt sidospår där man kan gå längs en bäck som går hela vägen från toppen på berget.
Vi hittade skatter i bäcken. "welcome friends". Rätt creepy när man tänker efter..
Utsikt igen. För att det är så himla fint.
Förutom redwood trees (skyhöga gigantiska tallar, typ) så finns det ett träd uppe i bergen som heter Madrone (stavning?). Kallas också Refridgirator trees, för att stammen är iskall!
Och oj, vilken naturexpert jag är. "hej och välkommen till hajk. Idag ska vi prata om hästar, men inte vilka hästar som helst- utan FLODHÄSTAR!" (värmländsk dialekt)
Väl hemma igen tog jag lite bilder på huset. Ingång + blöt Sadie då hon fick ett bad när vi kom hem.
Samma altan (ingången till huset). Ja, det där är ett lime träd. Fast de är gamla, därav den gula färgen.
Vardagsrum. Precis till höger utanför bilden är ytterdörren.
Köket.
Och fler bilder från huset har jag inte då det faktiskt inte är mycket att se. Litet och mysigt. Inget speciellt.
Världens sötaste (smutsigaste), efter Molly och Jack då förståss.
Måste ju även visa min fina bil såklart. Pärlan. (notera att mittgrejen på bakdäcket saknas. Vi vet ju alla varför ...)
och såhär avslutades min dag. Under lime-trädet, med min nya hobby (mormorsvarning..) stickning och lite sol på mitt bleka skinn. Linne och barfota i januari är inte fel.
Puss!
/k
Richmond bridge.
Nae. Idag sätter jag ner foten och skiter i allt.
Skulle ju gått till gymmet. Borde väl kanske tvätta lite. Hm, är jag hungrig kanske? orkar ändå inte laga mat just nu.
Vaknade 10 minuter försent imorse vilket är mycket när man ska se till att C får i sig frukost och ändå kommer i tid till skolan. Ungen råkar vara den långsammaste ätaren i världshistorien. Imorse slog vi dock reckord. Ett ägg, en klementin, flingor och korv på BARA 30 minuter!!! Stolt var jag.
Jag är trött. Igår var en lååååång dag.
Sist ni hörde från min skulle jag ju ta tjejerna till gymnastiken. Amen tjena. Kände till rutten till gymnastiken relativt bra och var dessutom pro-activ (Andrews favoritord, jag hör det kanske 10 ggr/dag) och duktigt och kollade upp adressen igen på mapquest.com (min bästa vän).
Kände att jag hade koll.
Hämtade tjejerna, började bege oss riktning norr, mot eureka. Missade avfarten.
Tänkte: Men det göööör inget, för jag vet en annan väg om jag tar nästa avfart!
åkte av där istället. Kom upp på en mindre freeway. Var fortfarande på rätt spår dock.
Plötsligt ser jag en skylt som lyder "last marin county exit". Jag får lite panik inombords. vågade inte göra en hetsig avkörning dock. Tänkte, jag tar nästa! men vänta .. Marin? det är ju countyt jag bor i? även countyt gymnastiken är i? (county är typ landskap, fast mindre) ..
Nästa skylt "Toll fee for bridge: $5".
Vadihelvete...?
Och sådär ja. Vi var på en bro. Inte vilken bro som helst. En jävligt stor/lång bro. Skulle nog säga längre än golden gate-bron.
Tjejerna kom 30 minuter försent till gymnastiken. Sightseeing kallade vi det.
De hade uppvärming i baksätet över bron.
Jag släppte av dem, åkte till mataffären, köpte choklad och tröståt. Haha!
Köpte med mig till tjejerna också, de var ju såna söta. "karin, it's ok. You did your best!"
Idag åker C till Sarah, så ingen hämtning efter skolan för min del. Ska till Swirl (världens bästa ställe, som serverar frozen youghurt i hur många smaker som helst och med ALL MÖJLIG topping till.) med tysken Mona och Svenska Katrin.
Innan dess ska jag väl hushållssyssla lite. Kanske köra ett yogapass.
Puss!
/k
Skulle ju gått till gymmet. Borde väl kanske tvätta lite. Hm, är jag hungrig kanske? orkar ändå inte laga mat just nu.
Vaknade 10 minuter försent imorse vilket är mycket när man ska se till att C får i sig frukost och ändå kommer i tid till skolan. Ungen råkar vara den långsammaste ätaren i världshistorien. Imorse slog vi dock reckord. Ett ägg, en klementin, flingor och korv på BARA 30 minuter!!! Stolt var jag.
Jag är trött. Igår var en lååååång dag.
Sist ni hörde från min skulle jag ju ta tjejerna till gymnastiken. Amen tjena. Kände till rutten till gymnastiken relativt bra och var dessutom pro-activ (Andrews favoritord, jag hör det kanske 10 ggr/dag) och duktigt och kollade upp adressen igen på mapquest.com (min bästa vän).
Kände att jag hade koll.
Hämtade tjejerna, började bege oss riktning norr, mot eureka. Missade avfarten.
Tänkte: Men det göööör inget, för jag vet en annan väg om jag tar nästa avfart!
åkte av där istället. Kom upp på en mindre freeway. Var fortfarande på rätt spår dock.
Plötsligt ser jag en skylt som lyder "last marin county exit". Jag får lite panik inombords. vågade inte göra en hetsig avkörning dock. Tänkte, jag tar nästa! men vänta .. Marin? det är ju countyt jag bor i? även countyt gymnastiken är i? (county är typ landskap, fast mindre) ..
Nästa skylt "Toll fee for bridge: $5".
Vadihelvete...?
Och sådär ja. Vi var på en bro. Inte vilken bro som helst. En jävligt stor/lång bro. Skulle nog säga längre än golden gate-bron.
Tjejerna kom 30 minuter försent till gymnastiken. Sightseeing kallade vi det.
De hade uppvärming i baksätet över bron.
Jag släppte av dem, åkte till mataffären, köpte choklad och tröståt. Haha!
Köpte med mig till tjejerna också, de var ju såna söta. "karin, it's ok. You did your best!"
Idag åker C till Sarah, så ingen hämtning efter skolan för min del. Ska till Swirl (världens bästa ställe, som serverar frozen youghurt i hur många smaker som helst och med ALL MÖJLIG topping till.) med tysken Mona och Svenska Katrin.
Innan dess ska jag väl hushållssyssla lite. Kanske köra ett yogapass.
Puss!
/k
Carcrash.
Ujujuj, dramatisk morgon.
Är uppe med tuppen (eller runt 6.30) fixar med allt, kör C och hennes car-pooling-vän till skolan och ska sedan vidare mot gymmet. Tänker att jag kanske kan hinna med postkontoret innan gymmet? nähä. Stängt såklart.
Jag backar ut ur min parkeringsplats, börjar köra, hinner kanske 5 meter och kastas åt sidan. Vafan.
En snubbe som stog parkerad typ två bilar från mig hade backat ut på mig. Och tjaffset började. Jag kände mig (trots omständigheterna och min kaosartade känslighet) ändå lugn, då jag visste till 110% att det inte var mitt fel. Bevisen var dessutom hur klara som helst: han hade märken bakpå sin bil som jag kunde skrapa bort med fingret/nageln, dvs, de var 90% skit och lite gummi. däckmärken. När vi stog och tjaffsade som mest så plockade han upp en navkapsel (?eller vad det var. jag kan ju inget om bilar, men den grejen som sitter utanpå däcket) från marken som det stog nissan på. Han hade alltså haft av kapseln från mitt högra bakdäck. Ändå står puckot och påstår att jag körde på honom.
Ok säger jag, om jag nu körde in i dig, borde jag väl ha märken framtill på min bil? Han pekar på 3 år gammal rost.
Idiot.
"aaaaaah men varför är det skrapmärken på min bil och inte en buckla? om jag nu körde in i dig borde det vara en buckla????"
Men snälla. Är du efterbliven. Min bil var ju i rörelse, självklart blir det mer "skrapiga" märken än en buckla.
Andrew kom ner och förde ett jävla liv, tror jag hade klarat mig bättre utan honom. Polis kom till platsen för att se till att "information utbyttes utan onödigt våld" för ja ... A och snubben blev lite hetsiga.
Frid och fröjd. allt är lugnt. Är rätt förvånad över att jag inte grinade, som känns som en rätt naturlig reaktion när det kommer till mig. hah.
Åkte mot gymmet, var fruktansvärt ofokuserad och gjorde inte alls bra ifrån mig. Men bryr mig inte mycket, har spenderat timvis där senaste dagarna och kommer även imorgon åka dit nån timme eller två. Drog vidare mot starbucks för en kaffe med tysken (trevlig!) och åkte till sist till hundparken för att kasta lite boll åt Sadie. Inte världens smartaste hund, nej. Hon springer efter bollen, fångar den, släpper den och springer tillbaka utan den. Sen väntar hon på att JAG ska gå och hämta bolljäveln. aaaah. plus att hon tog ett dopp i floden precis brevid och avslutade med att rulla sig i sanden. Fint.
Nu ska jag snart bege mig mot Sarah och hämta upp 3 gymnastiktjejer. Sen ska jag hitta både till gymnastiken och tillbaka. Pewh, stressigt.
Och förresten, tack Sabina för riktigt bra tips! skall testas pronto!
Mami. det där vet jag ju, men finns inte lingonsylt här, förutom på IKEA. Kanske blir en tur dit dock snart :)
fridens!
/k
Är uppe med tuppen (eller runt 6.30) fixar med allt, kör C och hennes car-pooling-vän till skolan och ska sedan vidare mot gymmet. Tänker att jag kanske kan hinna med postkontoret innan gymmet? nähä. Stängt såklart.
Jag backar ut ur min parkeringsplats, börjar köra, hinner kanske 5 meter och kastas åt sidan. Vafan.
En snubbe som stog parkerad typ två bilar från mig hade backat ut på mig. Och tjaffset började. Jag kände mig (trots omständigheterna och min kaosartade känslighet) ändå lugn, då jag visste till 110% att det inte var mitt fel. Bevisen var dessutom hur klara som helst: han hade märken bakpå sin bil som jag kunde skrapa bort med fingret/nageln, dvs, de var 90% skit och lite gummi. däckmärken. När vi stog och tjaffsade som mest så plockade han upp en navkapsel (?eller vad det var. jag kan ju inget om bilar, men den grejen som sitter utanpå däcket) från marken som det stog nissan på. Han hade alltså haft av kapseln från mitt högra bakdäck. Ändå står puckot och påstår att jag körde på honom.
Ok säger jag, om jag nu körde in i dig, borde jag väl ha märken framtill på min bil? Han pekar på 3 år gammal rost.
Idiot.
"aaaaaah men varför är det skrapmärken på min bil och inte en buckla? om jag nu körde in i dig borde det vara en buckla????"
Men snälla. Är du efterbliven. Min bil var ju i rörelse, självklart blir det mer "skrapiga" märken än en buckla.
Andrew kom ner och förde ett jävla liv, tror jag hade klarat mig bättre utan honom. Polis kom till platsen för att se till att "information utbyttes utan onödigt våld" för ja ... A och snubben blev lite hetsiga.
Frid och fröjd. allt är lugnt. Är rätt förvånad över att jag inte grinade, som känns som en rätt naturlig reaktion när det kommer till mig. hah.
Åkte mot gymmet, var fruktansvärt ofokuserad och gjorde inte alls bra ifrån mig. Men bryr mig inte mycket, har spenderat timvis där senaste dagarna och kommer även imorgon åka dit nån timme eller två. Drog vidare mot starbucks för en kaffe med tysken (trevlig!) och åkte till sist till hundparken för att kasta lite boll åt Sadie. Inte världens smartaste hund, nej. Hon springer efter bollen, fångar den, släpper den och springer tillbaka utan den. Sen väntar hon på att JAG ska gå och hämta bolljäveln. aaaah. plus att hon tog ett dopp i floden precis brevid och avslutade med att rulla sig i sanden. Fint.
Nu ska jag snart bege mig mot Sarah och hämta upp 3 gymnastiktjejer. Sen ska jag hitta både till gymnastiken och tillbaka. Pewh, stressigt.
Och förresten, tack Sabina för riktigt bra tips! skall testas pronto!
Mami. det där vet jag ju, men finns inte lingonsylt här, förutom på IKEA. Kanske blir en tur dit dock snart :)
fridens!
/k
Quick oats.
Hörni!
Jag käkar havregrynsgröt för glatta livet varje morgon. Nyttighetsfreak.
1 dl havregryn, 2 dl vatten lite salt och bär över. Typ blåbär (men favoriten är ändå frysta jordgubbar). Börjar bli trött på det. Skulle nästan kunna döda för något sött. Hur gör jag gröten intressant igen?
Annars har jag ett bra tips på frukost:
Hitta nån sockersnål müsli, typ en sån med nötter i. Och russin som enda söta kärna. Mjölk till det såklart. Lågfett helst.
Och dessutom en näve linfrön (flax seeds. Vad komplicerat det blev) och en näve blåbär (blåbär funkar i allt! mirakelbär!)
Mums.
Ska också köpa fiber i veckan. Fiber på burk. Röra ner i div drycker. Eheh.
Fiber är din bästa vän!
Nu ska jag ta Sadie till hundparken och låte henne sniffa rumpan på alla andra vovvar. Mysigt.
/k
Jag käkar havregrynsgröt för glatta livet varje morgon. Nyttighetsfreak.
1 dl havregryn, 2 dl vatten lite salt och bär över. Typ blåbär (men favoriten är ändå frysta jordgubbar). Börjar bli trött på det. Skulle nästan kunna döda för något sött. Hur gör jag gröten intressant igen?
Annars har jag ett bra tips på frukost:
Hitta nån sockersnål müsli, typ en sån med nötter i. Och russin som enda söta kärna. Mjölk till det såklart. Lågfett helst.
Och dessutom en näve linfrön (flax seeds. Vad komplicerat det blev) och en näve blåbär (blåbär funkar i allt! mirakelbär!)
Mums.
Ska också köpa fiber i veckan. Fiber på burk. Röra ner i div drycker. Eheh.
Fiber är din bästa vän!
Nu ska jag ta Sadie till hundparken och låte henne sniffa rumpan på alla andra vovvar. Mysigt.
/k
I'll wait a thousand years just to see you smile again.
Hejsan hoppsan lillebror.
Vet att jag varit rätt död när det gäller internet, men det råkar vara som så att jag fick tillbaka skit-viruset i veckan. Tydligen ett virus som spridits rätt fort. Det utger sig för att vara ett virusskyddsprogram och skickar ut "varningar" som "the program skype. is infected". Det suger. Spärrar mina tillgångar till i princip allt.
Verkar dock som att det är borta nu, i alla fall tillfälligt. Ikväll ska jag spara över ALLA bilder jag har till min externa hårddisk. Att förlora ett helt år i bilder skulle utan tvekan få mig att gråta blod, så nu gör jag allt för att förhindra det.
Livet här i Mill Valley rullar på. Jag är rätt mycket ensam då jag inte känner så många än och bara har Caroline hos mig ca 50% av hennes lediga tid. Andrew verkar hålla sig borta när C inte är här, vilket inte är mig emot. Känner inte att vi nått den där sitta ner och ha trevligt bara han och jag-relationen än.
Så, min tid ägnas åt Sadie, den inte alltför smarta golden retrievern, och träning. Är på gymmet mer eller mindre varje dag.
Då och då träffar jag emelie, mestadels nere i stan. Måste dock hålla mig ifrån shopping nu, då spara står högst på listan bland prioriteringar. Pengar är ju tamejfan alltid ett problem och en utav mina största ångest-källor.
Jobbar dock extra så mycket jag kan för att tjäna ihop fler slantar.
Det gör mig sjukt stressad att jag nu kanske måste lägga ut pengar på en liten billig dator, då min gamla pärla verkar ha nått sina sista dagar. Jag behöver ju något de närmsta 5 månaderna. Internet är ju min enda kontakt med Sverige.
Men i alla fall. Försöker så gott jag kan att träffa nya människor här. Dock blir det mestadels "bara" svenskar. Har precis träffat en tjej från halmstad som just flyttat hit, Katrin. Himla trevlig. Nu i veckan ska jag dessutom åka upp till terra Linda (ca 20 min norr) och ta en kaffe med en annan svensk tjej. Och senare i veckan står tysken Mona på kaffe-schemat. Verkar som att min bekantskapskrets det närmaste halvåret kommer skilja sig enormt mot mina ATL-människor.
... Vilka jag förövrigt saknar så jag nästan går sönder. Känns som för ett år sedan, när jag åkte från sverige. Plötsligt har jag TVÅ hem att längta hem till.
Påtal om atlanta. Kollar just nu upp mina möjligheter till finansiella bidrag alt. scholarship (stavas det ens så?) till något utbytesstudent-program. Jag vill tillbaka för att plugga nästa år. Kommer enligt planerna att komma hem i sommar, men kanske åker tillbaka i slutet av året.
Inget är ännu bestämt och jag erkänner att samvetet äter upp mig lite. Samvetet för mitt guldkorn Linnéa. Samvetet för min bästa hand och högra hand Jenny. Samvetet för familjen. Men åh. Sverige finns kvar.
(och jag planerar ju att röva med mig Jempan. Men hon vet inte det än)
Det är NU jag måste testa vingarna.
______________
Söndag kväll och jag har redan slut på saker att göra. Verkar bli tidig sänggång ikväll. Gamla Karin har ju transformerats till Hurt-bulle-Karin, Uppe runt 8-9 varje dag även då jag inte jobbar. Tränar, tar ut jycken på promenad, stickar (!), städar, tvättar och allt annat husligt. Jag har blivit en riktig amerikansk hemmafru. Drar till gymmet i stora solbrillor och keps, avslutar med en kaffe på starbucks, eller lite nyplockad frukt i solen på altanen. Och det värsta av allt:
Jag stortrivs.
I alla fall med den livsstilen. Tänka sig. JAG!
Som alltid halv-hatat den stilen. Som alltid sett ner på kvinnor som lever så. Som skrattat åt överdriven lyx och fjantigheter.
Min enda fråga nu, är det tillfälligt för mig, eller vill jag ha det så här?
Något jag har lärt mig efter ett år i staterna, allt är möjligt.
Mycket kan förändras.
vi hörs snart. Nästa gång blir inlägget mindre förvirrat, jag lovar.
Och eftersom min dator har varit paj har heller inga bilder tagits. Fixar även det till nästa inlägg.
/k
Vet att jag varit rätt död när det gäller internet, men det råkar vara som så att jag fick tillbaka skit-viruset i veckan. Tydligen ett virus som spridits rätt fort. Det utger sig för att vara ett virusskyddsprogram och skickar ut "varningar" som "the program skype. is infected". Det suger. Spärrar mina tillgångar till i princip allt.
Verkar dock som att det är borta nu, i alla fall tillfälligt. Ikväll ska jag spara över ALLA bilder jag har till min externa hårddisk. Att förlora ett helt år i bilder skulle utan tvekan få mig att gråta blod, så nu gör jag allt för att förhindra det.
Livet här i Mill Valley rullar på. Jag är rätt mycket ensam då jag inte känner så många än och bara har Caroline hos mig ca 50% av hennes lediga tid. Andrew verkar hålla sig borta när C inte är här, vilket inte är mig emot. Känner inte att vi nått den där sitta ner och ha trevligt bara han och jag-relationen än.
Så, min tid ägnas åt Sadie, den inte alltför smarta golden retrievern, och träning. Är på gymmet mer eller mindre varje dag.
Då och då träffar jag emelie, mestadels nere i stan. Måste dock hålla mig ifrån shopping nu, då spara står högst på listan bland prioriteringar. Pengar är ju tamejfan alltid ett problem och en utav mina största ångest-källor.
Jobbar dock extra så mycket jag kan för att tjäna ihop fler slantar.
Det gör mig sjukt stressad att jag nu kanske måste lägga ut pengar på en liten billig dator, då min gamla pärla verkar ha nått sina sista dagar. Jag behöver ju något de närmsta 5 månaderna. Internet är ju min enda kontakt med Sverige.
Men i alla fall. Försöker så gott jag kan att träffa nya människor här. Dock blir det mestadels "bara" svenskar. Har precis träffat en tjej från halmstad som just flyttat hit, Katrin. Himla trevlig. Nu i veckan ska jag dessutom åka upp till terra Linda (ca 20 min norr) och ta en kaffe med en annan svensk tjej. Och senare i veckan står tysken Mona på kaffe-schemat. Verkar som att min bekantskapskrets det närmaste halvåret kommer skilja sig enormt mot mina ATL-människor.
... Vilka jag förövrigt saknar så jag nästan går sönder. Känns som för ett år sedan, när jag åkte från sverige. Plötsligt har jag TVÅ hem att längta hem till.
Påtal om atlanta. Kollar just nu upp mina möjligheter till finansiella bidrag alt. scholarship (stavas det ens så?) till något utbytesstudent-program. Jag vill tillbaka för att plugga nästa år. Kommer enligt planerna att komma hem i sommar, men kanske åker tillbaka i slutet av året.
Inget är ännu bestämt och jag erkänner att samvetet äter upp mig lite. Samvetet för mitt guldkorn Linnéa. Samvetet för min bästa hand och högra hand Jenny. Samvetet för familjen. Men åh. Sverige finns kvar.
(och jag planerar ju att röva med mig Jempan. Men hon vet inte det än)
Det är NU jag måste testa vingarna.
______________
Söndag kväll och jag har redan slut på saker att göra. Verkar bli tidig sänggång ikväll. Gamla Karin har ju transformerats till Hurt-bulle-Karin, Uppe runt 8-9 varje dag även då jag inte jobbar. Tränar, tar ut jycken på promenad, stickar (!), städar, tvättar och allt annat husligt. Jag har blivit en riktig amerikansk hemmafru. Drar till gymmet i stora solbrillor och keps, avslutar med en kaffe på starbucks, eller lite nyplockad frukt i solen på altanen. Och det värsta av allt:
Jag stortrivs.
I alla fall med den livsstilen. Tänka sig. JAG!
Som alltid halv-hatat den stilen. Som alltid sett ner på kvinnor som lever så. Som skrattat åt överdriven lyx och fjantigheter.
Min enda fråga nu, är det tillfälligt för mig, eller vill jag ha det så här?
Något jag har lärt mig efter ett år i staterna, allt är möjligt.
Mycket kan förändras.
vi hörs snart. Nästa gång blir inlägget mindre förvirrat, jag lovar.
Och eftersom min dator har varit paj har heller inga bilder tagits. Fixar även det till nästa inlägg.
/k
Californian driver's license.
Jag har väl mer eller mindre kommit underfund med två saker idag.
Ett, kommentarer innehållande frågor bör nog kanske svaras på i nya inlägg. Jag vet att egen erfarenhet att om man inte har några extra program eller konton så spenderar inte många tid på att gå tillbaka där man kommenterat för att kolla om det kommit svar.
Så,
Mamma: Haha ja, uppenbarligen. Det var nog att jag fixade klockan för några dagar sedan, men tydligen så började det inte fungera förrän idag .. Och nej, jag ska inte. (dock är jag ju inte så rädd för att du skulle slå mig, du är inte riktigt i närheten, såattsäga.. ;) )
Sandra: Jo ... Det fanns ju en anledning till det smeknamnet ;)
Två,
I och med att jag inte kommer kunna ha lika mycket kontakt med sverige över mobil här, så som min kontakt med tex papilicious (japp, det är du pappa) till största del sett ut, så måste jag börja blogga mer. Kortare inlägg, fast fler uppdateringar..
Uppdateringen för idag är väl.. .
JAG KLARADE UPPKÖRNINGEN!!!
Härligt. Inom några veckor kommer ett st körkort med posten och allt detta innebär nu att jag får tillgång till den bil som kommer vara MIN de kommande 6 månaderna. Sweet!
På återséende!
/k
Ett, kommentarer innehållande frågor bör nog kanske svaras på i nya inlägg. Jag vet att egen erfarenhet att om man inte har några extra program eller konton så spenderar inte många tid på att gå tillbaka där man kommenterat för att kolla om det kommit svar.
Så,
Mamma: Haha ja, uppenbarligen. Det var nog att jag fixade klockan för några dagar sedan, men tydligen så började det inte fungera förrän idag .. Och nej, jag ska inte. (dock är jag ju inte så rädd för att du skulle slå mig, du är inte riktigt i närheten, såattsäga.. ;) )
Sandra: Jo ... Det fanns ju en anledning till det smeknamnet ;)
Två,
I och med att jag inte kommer kunna ha lika mycket kontakt med sverige över mobil här, så som min kontakt med tex papilicious (japp, det är du pappa) till största del sett ut, så måste jag börja blogga mer. Kortare inlägg, fast fler uppdateringar..
Uppdateringen för idag är väl.. .
JAG KLARADE UPPKÖRNINGEN!!!
Härligt. Inom några veckor kommer ett st körkort med posten och allt detta innebär nu att jag får tillgång till den bil som kommer vara MIN de kommande 6 månaderna. Sweet!
På återséende!
/k
Hundtricket?
Jag gör ont. Min kropp hatar mig.
Varför?
För att jag har haft så lite att göra min första vecka här (Caroline går i skolan 6 timmar om dagen + att hon har varit hos sin mamma några dagar, har inte riktigt jobbat alls vissa dagar) att jag inte gjort annat än tagit långpromenader med Sadie och tränat. Värsta nyttiga. Fortsätter det så här räknar jag fan stenhårt med beach 2011.
Så. Det går alltså rätt trögt här, mest iom att jag inte har körkort än. Dock klarade jag körkortsteorin igår och har uppkörning imorn, så efter imorgon kanske det blir lättare att hitta saker att göra. Har redan spanat ut flera Yoga-ställen som skall inspekteras så fort jag kan ta mig dit med bil.
Kom precis hem från en 2-timmars promenad med Sadie. Vi gick hela vägen ner till hundparken och lekte med andra vovvar. På vägen hem stannar en bil precis framför oss och en snubbe, låt oss kalla honom Mc Dreamy, vevar ner rutan. Han frågar lite om Sadie, menar på att han vill ha retriever-valpar och att hon är en så fin hund, kanske har hon några småttingar? Samtalet fortsätter i banorna vad jag gör här (han frågade något och jag svarar som vanligt: Jag vet inte, jag är inte härifrån) och han ler världens leende, önskar mig en fortsatt bra dag och åker vidare. Trodde jag. Han gjorde en U-sväng och körde upp brevid oss där vi just fortsatt vår promenad.
-"Hey. This is weird, I know but.. Can I take you out to dinner?"
efterbliven som jag är svarar jag:
-"ööööööhhhhhh....?"
-"I mean... you do eat, don't you? Can I have your number?"
Jag mumlar något om att jag inte kan mitt nummer (vilket är sant.. tragiskt, jag vet) och att jag glömt telefonen hemma.
Han ger mig hans kort och vi säger hejdå. Ok, jag kommer förvisso inte att ringa/smsa honom. Situationen var liiiite för konstig för att jag skulle göra det. (Dessutom talade Elizabeth om för mig att hon slår mig om jag gör det). Men ändå. Andrew berättade att det hände Ulrika (gamla au-pairen) hela tiden när hon var på promenad med Sadie. Skevt. Det fick mig att fundera på; Hundtricket, fast utan en ungkarl och minus en valp?
Nu ska jag ställa mig vid spisen för tredje dagen irad (jag har tydligen dolda talanger inom matlagning, who knew!! hah) och fixa lite potatisklyftor, steka sparris i citronjuice och olivolja och slutligen slänga en fläskfilé dränkt i en smaskig vitlöks- och rosmarinmarinad på grillen.
Och med tanke på hur lite jag har att göra just nu tvekar jag starkt på att det tar en längre tid innan jag skriver igen.
/k
Varför?
För att jag har haft så lite att göra min första vecka här (Caroline går i skolan 6 timmar om dagen + att hon har varit hos sin mamma några dagar, har inte riktigt jobbat alls vissa dagar) att jag inte gjort annat än tagit långpromenader med Sadie och tränat. Värsta nyttiga. Fortsätter det så här räknar jag fan stenhårt med beach 2011.
Så. Det går alltså rätt trögt här, mest iom att jag inte har körkort än. Dock klarade jag körkortsteorin igår och har uppkörning imorn, så efter imorgon kanske det blir lättare att hitta saker att göra. Har redan spanat ut flera Yoga-ställen som skall inspekteras så fort jag kan ta mig dit med bil.
Kom precis hem från en 2-timmars promenad med Sadie. Vi gick hela vägen ner till hundparken och lekte med andra vovvar. På vägen hem stannar en bil precis framför oss och en snubbe, låt oss kalla honom Mc Dreamy, vevar ner rutan. Han frågar lite om Sadie, menar på att han vill ha retriever-valpar och att hon är en så fin hund, kanske har hon några småttingar? Samtalet fortsätter i banorna vad jag gör här (han frågade något och jag svarar som vanligt: Jag vet inte, jag är inte härifrån) och han ler världens leende, önskar mig en fortsatt bra dag och åker vidare. Trodde jag. Han gjorde en U-sväng och körde upp brevid oss där vi just fortsatt vår promenad.
-"Hey. This is weird, I know but.. Can I take you out to dinner?"
efterbliven som jag är svarar jag:
-"ööööööhhhhhh....?"
-"I mean... you do eat, don't you? Can I have your number?"
Jag mumlar något om att jag inte kan mitt nummer (vilket är sant.. tragiskt, jag vet) och att jag glömt telefonen hemma.
Han ger mig hans kort och vi säger hejdå. Ok, jag kommer förvisso inte att ringa/smsa honom. Situationen var liiiite för konstig för att jag skulle göra det. (Dessutom talade Elizabeth om för mig att hon slår mig om jag gör det). Men ändå. Andrew berättade att det hände Ulrika (gamla au-pairen) hela tiden när hon var på promenad med Sadie. Skevt. Det fick mig att fundera på; Hundtricket, fast utan en ungkarl och minus en valp?
Nu ska jag ställa mig vid spisen för tredje dagen irad (jag har tydligen dolda talanger inom matlagning, who knew!! hah) och fixa lite potatisklyftor, steka sparris i citronjuice och olivolja och slutligen slänga en fläskfilé dränkt i en smaskig vitlöks- och rosmarinmarinad på grillen.
Och med tanke på hur lite jag har att göra just nu tvekar jag starkt på att det tar en längre tid innan jag skriver igen.
/k
San Fran.
Okej. Så läget är bra. Jag har efter ett par dagars riktigt tung hemlängtan (till ATL) börjat finna mig i situationen och tänker göra det absolut bästa av mina kommande 6 månader. Jag menar.. Jag är i effin' San Francisco!
Eller snarare... Jag bor i något som heter Mill Valley, strax norr om GG bron och därigenom också San Fran. Naturen är ju bland det ballaste jag sett. bara dalar och berg och hav och vackert.
Själv bor jag på en bergs-topp! ena sidan av huset i höjd med vägen, men andra sidan bara ett stup rakt ner. Och vi har lime- och citronträd precis utanför dörren! Har även hört ryktas om ett fikonträd i "trädgården" (vilket inte riktigt är en trädgård, bara en uteplats med tillhörande rabatt.. ) vilket jag ännu inte hittat. Vet dock inte hur fikonträd ser ut, så .. får googla.
Jag bor då alltså hos Andrew och hans dotter Caroline. De verkar helt ok. Rätt konstiga och väldigt mycket stereotypen för rika snobbiga amerikaner som bara vill ha det bästa, men vem är jag att säga nej till lite lyx här och var? bara det bästa åt Karin. Kommer bli ett rätt ovanligt schema då Caroline även har en mamma hon vill spendera 50% av sin tid med. Vi ska gå efter ett såkallat 2-5-schema (2 dagar här, 2 dagar där, 5 dagar här, 5 dagar där). De dagar hon är borta jobbar jag då alltså egentligen inte, men då även matinhandling, utgång med jycken och tvätt hör till mina sysslor så får jag nog lite att göra ändå. Men det kan jag leva med. Och jajuste. Även fast hon är här går hon ändå i skolan mellan 8-15 varje dag. Så jag kommer få rätt mycket fritid. För samma pengar. mmmm.
Har börjat om med det nya hälsolivet IGEN. Går långpromenader med Sadie (världens snällaste golden retriever), ska signa upp mig för yoga- och pilatesklass samt kör med de hemmaknåpade övningar jag kört med hela året. De verkar ju funka .. Är även medlem i ett gym/simklubb i närheten och kan gå dit hur mycket jag vill, gratis. Jag köper/lagar min egen mat vilket är ett stort plus då jag själv kan kontrollera vad jag äter.
Enda bekymmret just nu är att jag måste fixa körkort (för att försäkringen ska börja gälla), pronto, sedan är allt prima. Har egen bil här (nissan Xterra, vet inte vilket år dock. Den är söt!) vilket är en lyx jag inte hade i ATL.
I det stora hela är allt alltså asabra. Om det inte vore för att jag nu har TVÅ hem att sakna och gråta lite över skulle det vara perfekt.
Men, Home is where your heart is. And I'm on freakin' vacation baby!
/k
Eller snarare... Jag bor i något som heter Mill Valley, strax norr om GG bron och därigenom också San Fran. Naturen är ju bland det ballaste jag sett. bara dalar och berg och hav och vackert.
Själv bor jag på en bergs-topp! ena sidan av huset i höjd med vägen, men andra sidan bara ett stup rakt ner. Och vi har lime- och citronträd precis utanför dörren! Har även hört ryktas om ett fikonträd i "trädgården" (vilket inte riktigt är en trädgård, bara en uteplats med tillhörande rabatt.. ) vilket jag ännu inte hittat. Vet dock inte hur fikonträd ser ut, så .. får googla.
Jag bor då alltså hos Andrew och hans dotter Caroline. De verkar helt ok. Rätt konstiga och väldigt mycket stereotypen för rika snobbiga amerikaner som bara vill ha det bästa, men vem är jag att säga nej till lite lyx här och var? bara det bästa åt Karin. Kommer bli ett rätt ovanligt schema då Caroline även har en mamma hon vill spendera 50% av sin tid med. Vi ska gå efter ett såkallat 2-5-schema (2 dagar här, 2 dagar där, 5 dagar här, 5 dagar där). De dagar hon är borta jobbar jag då alltså egentligen inte, men då även matinhandling, utgång med jycken och tvätt hör till mina sysslor så får jag nog lite att göra ändå. Men det kan jag leva med. Och jajuste. Även fast hon är här går hon ändå i skolan mellan 8-15 varje dag. Så jag kommer få rätt mycket fritid. För samma pengar. mmmm.
Har börjat om med det nya hälsolivet IGEN. Går långpromenader med Sadie (världens snällaste golden retriever), ska signa upp mig för yoga- och pilatesklass samt kör med de hemmaknåpade övningar jag kört med hela året. De verkar ju funka .. Är även medlem i ett gym/simklubb i närheten och kan gå dit hur mycket jag vill, gratis. Jag köper/lagar min egen mat vilket är ett stort plus då jag själv kan kontrollera vad jag äter.
Enda bekymmret just nu är att jag måste fixa körkort (för att försäkringen ska börja gälla), pronto, sedan är allt prima. Har egen bil här (nissan Xterra, vet inte vilket år dock. Den är söt!) vilket är en lyx jag inte hade i ATL.
I det stora hela är allt alltså asabra. Om det inte vore för att jag nu har TVÅ hem att sakna och gråta lite över skulle det vara perfekt.
Men, Home is where your heart is. And I'm on freakin' vacation baby!
/k