Puttin' on a ritz

Jag veeeet jag suger på det här med blogg osvosv. Men skitesamma, eller hur?

Känner mig otroligt uppåt och nöjd trots att dagen bjudit på en hel del tråkigheter. Men det som inte tar död på en stärker en, och visst fan är det så. De motgångar jag mött har bara med jobbet att göra, vilket då alltså inte riktigt tar död på mig. Det lämnar jag där. Har haft en otroligt trevlig kväll med de bästa. Vi har bowlat och myst med kaffe. Verkligen det jag behövde.

Imorgon är det förövrigt 100 dagar kvar till dagen med stort D. Dvs, den dagen jag säger på återséende till alla nära och kära och drar till staterna. Ojojoj, vad tiden går undan.
Undrar förresten om det kommit en liten nykomling till familjen i Atlanta. Han/hon skulle kommit i måndags och jag har inte hört något. börjar bli lite orolig?

Och det här med jobb. Jag gnäller lite för att jag råkar jobba för de två största gubbjävlarna i sverige. De är rätt sköna för det mesta men ibland bara för mycket. Jag tänker dock inte gnälla för mycket eftersom jag är sjukt glad över (om än liten) inkomst. På måndag rullar pengar in som de ska (det går bra nu) och jag blir happy_girl_90 som får ryggen fri när det gäller skulder, kanske kan leva nån/några månader till och möjligtvis lägga undan lite till USA.

Och ajuste! Imorn hämtar jag min egna lilla solstråle på dagis och är babysitter ända tills lördag kväll! Det ska bli sjukt mys! Vi ska bada badhus och leka och massa mys. hihihi.

Japp, nu har jag skrivit av mig. I hörlurarna rullar gamla godingar som Fred Astaire och Judy Garland. Dess tolkningar av ovanstående låt (rubriken) är svängiga. woho!

puss
/k

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback