You'll put your eyes to the sun and say, "I know,You're only blinding to keep back what the clouds are hiding."
Och än en gång finner jag mig själv, påväg i säng och tre miljoner saker på hjärtat. Jag uppdaterar helt enkelt för dåligt. Förlåt.
Nästan en hel arbetsvecka är över sedan resan till Savannah och jag har fortfarande inte ens lagt in bilder från kameran. Skyller på att jag har för mycket att göra, men inser snart att det är ursäkter. Visst skulle jag kunna storstäda, ringa de där telefonsamtalen jag lovat, ta mig an den där enorma boken om teroretisk och praktisk fitness inför min klass den 10e sept, men gör jag det? Nej. Allt bara glider mig ur händerna. Men jag försöker, tro mig, jag försöker.
Iallafall. Veckan i savannah var helt UNDERBAR. Tropiskt och bara underbart. Glassade på playan, vandrade runt nere i centrum, käkade gott och bara njöt. Visst blev det lite jobb, vi turades om att avstå stranden för att vara hemma med Will, jag satt hemma en eller två kvällar då päronen skulle ut för lite egen-tid osvosv. Men i det stora hela var det semester för mig med. Bilder kommer snart, jag lovar.
Just nu kretsar till största del mina föräldrars efterlängtade ankomst om circus en månad i mitt huvud. Jag ser så sjukt mycket fram emot att få se dem igen. Ni som känner mig väl vet att jag är en sjukt hemkär människa. det där "mamma vet allt" som man tycker när man är en sådär 2 skitar hög, det lever jag fortfarande efter. Min mami är bäst.
En hel vecka då jag bara får visa dem allt, ta med dem ut på roligheter, mysa, prata osvosv. Åhh. längtar.
Fick dessutom just ännu en stor egoboost av självaste paret Carter. De menade på att de märkt sån skillnad på barnen och de säger båda två att jag gjort underverk, att de inte kan tänka sig ett liv utan mig nu. ÅH. Det gör mig så glad att veta att jag gör ett bra jobb. Vi har våra moments, men i grund och botten älskar jag dom här ungarna. Nu när jag går in på min 8e månad och slutet börjar kännas mer och mer påtagligt än i januari, inser jag hur svårt det kommer att bli att lämna. Mina små skyddslingar.
Och med det sagt sätter jag punkt för idag. Imorgon jobbar jag kväll/natt så känner på mig att jag skriver mer då. Rätt ensamt och tråkigt sådär på kvällarna när ungarna är i säng. Så vi hörs väl helt enkelt då, så jag får skriva av mig mer.
Fridens.
/k
Nästan en hel arbetsvecka är över sedan resan till Savannah och jag har fortfarande inte ens lagt in bilder från kameran. Skyller på att jag har för mycket att göra, men inser snart att det är ursäkter. Visst skulle jag kunna storstäda, ringa de där telefonsamtalen jag lovat, ta mig an den där enorma boken om teroretisk och praktisk fitness inför min klass den 10e sept, men gör jag det? Nej. Allt bara glider mig ur händerna. Men jag försöker, tro mig, jag försöker.
Iallafall. Veckan i savannah var helt UNDERBAR. Tropiskt och bara underbart. Glassade på playan, vandrade runt nere i centrum, käkade gott och bara njöt. Visst blev det lite jobb, vi turades om att avstå stranden för att vara hemma med Will, jag satt hemma en eller två kvällar då päronen skulle ut för lite egen-tid osvosv. Men i det stora hela var det semester för mig med. Bilder kommer snart, jag lovar.
Just nu kretsar till största del mina föräldrars efterlängtade ankomst om circus en månad i mitt huvud. Jag ser så sjukt mycket fram emot att få se dem igen. Ni som känner mig väl vet att jag är en sjukt hemkär människa. det där "mamma vet allt" som man tycker när man är en sådär 2 skitar hög, det lever jag fortfarande efter. Min mami är bäst.
En hel vecka då jag bara får visa dem allt, ta med dem ut på roligheter, mysa, prata osvosv. Åhh. längtar.
Fick dessutom just ännu en stor egoboost av självaste paret Carter. De menade på att de märkt sån skillnad på barnen och de säger båda två att jag gjort underverk, att de inte kan tänka sig ett liv utan mig nu. ÅH. Det gör mig så glad att veta att jag gör ett bra jobb. Vi har våra moments, men i grund och botten älskar jag dom här ungarna. Nu när jag går in på min 8e månad och slutet börjar kännas mer och mer påtagligt än i januari, inser jag hur svårt det kommer att bli att lämna. Mina små skyddslingar.
Och med det sagt sätter jag punkt för idag. Imorgon jobbar jag kväll/natt så känner på mig att jag skriver mer då. Rätt ensamt och tråkigt sådär på kvällarna när ungarna är i säng. Så vi hörs väl helt enkelt då, så jag får skriva av mig mer.
Fridens.
/k
Kommentarer
Postat av: Mamma
Älskar dig min unge. Jag börjar bli nervös nu inför flygningen men får koncentrera mig på att tänka på att det är dig jag ska hälsa på, det viktigaste på hela resan! Puss
Postat av: Johanna
Du är så söt Karin! Hoppas du har det fint. <3
Postat av: Frida
Goding, jag följer dig blogg slaviskt ;) myspys med Savannah, det är ju så oerhört vackert där nere!
Vad roligt att din familj snart kommer på besök! Själv har jag nu avklarat 4 helt fantastiska semesterveckor med några av mina älsklingar; pappa, Patrik och Sofia (syskonen).
Jag har bara 5 veckor kvar här nu och ill givetvis ses, och det snart! Hör av dig gullis, så bestämmer vi något! Saknar dig <3 PUSS
Trackback