Sunday anxiety.

Vi arbetar alla på olika sätt med vår söndagsångest. Själv tar jag egobilder.




Helgen har varit riktigt bra. Har inget större att klaga på. Det har varit fest, nya ansikten, många skratt, solsken och självklart självklart SJÄLVKLART starbucks (dock endast en gång om man inte räknar med Au-pair-mötet, vilket man inte gör. tjoho!)

Jag kom tillsammans med Sandra fram till en sak idag. Disskuterade känslor som hela tiden sprider ut sig i kroppen och skapar EN känsla av kaos. Jag har börjat definiera känslan som levande. På riktigt, har aldrig kännt mig så levande som jag gör här. Det är underbart.
Dock så hatar jag den här molande känslan om framförallt söndagskvällarna. En orolig, osäker ångest inför veckan som komma skall. Jag vet inte varför, men kanske är det för att ingen vecka är den andra lik. Jag är väl nervös kanske, fortfarande.

Kvällen har i stort sett bestått av panik inför skolan och ilska över att jag inte kan ta de kurser jag vill+att det kommer kosta mig så sjuuuuukt mycket pengar. Fan.

Avslutar hela skiten, dvs den gångna veckan, med världens underbaraste vackraste låt, jeff buckley - Hallelujah. Älskar låten och den spirituella känsla jag får av den så mycket att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Maybe there is a God above
But all I've ever learned from love
Was how to shoot somebody who outdrew you

And it's not a cry that you hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah



/k

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback